Vardagsliv – Sida 10 – Tankarnas hotell

Hembygden

Så här spretig är Ljungby socken. Där växte jag upp. Det finns en hembygdsbok som heter ”En bok om Ljungby” och som gavs ut inför kommunsammanslagningen 1971. Då var jag i tonåren, men jag minns inte så mycket av detta. På insidan av pärmen finns den här kartan över socknen. Kyrkbyn där vi bodde ligger ungefär mitt i socknen.

Fram till 1951 hade Ljungby varit en egen kommun, sedan slogs den ihop med grannkommunen Vinberg. Nästa steg var storkommunen Falkenberg. Detta är alltså Ljungby i Halland. En liten by på landsbygden, 13 km från Falkenberg utmed väg 154 mot Ullared.

Vi flyttade dit 1958 och det minns jag inte så mycket av eftersom jag var ganska liten då. Jag bodde kvar där tills jag flyttade hemifrån 1972.

Hembygdsboken är intressant för den får mig att minnas en massa som jag faktiskt hade glömt. Och ger förklaringar på sådant jag inte riktigt kände till. Alla de geografiska namnen jag hört som barn, nu vet jag precis var de ligger och vad de egentligen är. Och hur allt hänger ihop.

I Ljungby var man före sin tid. På sidan 243 läser jag om det kommunala lokala partiet ”Den röd-gröna alliansen” som leddes av Knut Nilsson från Attarp. Det här var på 30-talet och hade han kunnat se in i framtiden hade han sett att hans partinamn skulle komma till användning igen, om än i två delar.

Bland Lantmäteriets historiska kartor hittar jag två gamla Ljungbykartor som visar hur det har sett ut en gång i tidn.

Den äldsta är från 1872. Vägen som går förbi Ljungby kyrka avviker sedan åt höger. Några hundra meter från den kröken bodde vi, men det var ju långt senare.

Det är den gamla Stockholmsvägen som fick ny sträckning 1895 (som min gamle skolkamrat Christer Torstensson berättar om i boken Hallandsbygd 2000-2001). Den nya sträckningen innebar att vägen fortsatte ungefär rakt fram genom byn och blev rakare mot Köinge och Ullared.

Uppe till vänster står det Sibbarp och under det Risen. Där är jag född. Idag ligger det i Varbergs kommun.

Den andra kartan är från 1919. Nu går vägen rakt fram genom byn och den gamla Stocksholmsvägen är en avtagsväg åt nordväst. Har du bra upplösning på skärmen ser du kanske att det står Lyngen strax till vänster om vägen och strax norr om avtagsvägen. Där ligger vårt hus. Fast nu är det inte vårt längre.

Floden till höger är Ätran.

Första kantarellerna

I midsommar plockade vi årets första kantareller.

Skogen är ett fantastiskt skafferi. Vi fick ihop en bra bottenskyla i en papperskasse. Det räckte till en rejäl paj, ihop med lök.

Blåbären är också på gång, på gränsen till mogna. De är fortfarande lite sura och behöver nog stå ett litet tag till. Men det verkar bli både blåbär och lingon i år.

Efter allt regn som kommit de senaste dagarna före midsommar är det kanske inte så konstigt att kantarellerna kommit upp. I skogen är det också mycket vatten:

Einar gick i nästan upp till stövelskaftens slut. Även nere vid viken:

Det är väldigt högt vatten i viken nu. Där Einar står brukar det vara torrlagt eller bara någon decimeter vatten tror jag. Det är innanför flytbryggan, som ligger högt nu.

Regnig söndag

Det bara regnar och regnar. 34 mm i regnmätaren sedan i går. Det är ganska mycket. Och bra för växterna.

Jordgubbarna växer och nu har jag fått lägga över nätet för att inte fåglarna ska ta dem. Fult men effektivt.

Tomaterna är på gång. Nu behöver jag inte vattna dem, med allt regn. Men lite gödning ska de nog snart ha ändå. Jag har gjort nässelgödsel som vanligt.

Den första potatisen blommar nu, så till midsommar provar vi den. Hoppas de är stora nog så att inte all potatis går åt första gången. Det är fint att ha egen färskpotatis under sommaren.

Och fint med hästarna i hagen.

Semesterröj

Det är mycket nostalgi och minnen i livet nu. I går gick jag på semester och nu passar jag på att röja i förråden för att bli av med lite ägodelar. Vi har precis sorterat färdigt och röjt efter min svärmor men i sommar ska vi också sälja lägenheten i stan och därför har jag tömt förrådet där.

En hel del är barnens kvarlämnade prylar, men det ska de få gå igenom i sommar och bestämma vad de vill spara. Men mycket är mitt eget, allt från jag var nyfödd till in på 2000-talet.

Det här var nog det som gjorde mig mest rörd. Det är mina babylakan som mamma broderade när jag var nyfödd. Storleken är som till en spjälsäng. Att det står Eva med rosa ser ni. På de två som är broderade med vitt står det Lillan och EJ. Jag minns att mamma brukade sjunga ”När lillan kom till jorden…” eftersom jag är född i maj. Lakanen är manglade och ska få ligga kvar hopvikta i en låda.

Mamma har också sparat en hel hög med skolböcker åt mig. Till exempel skrivhäftet i välskrivning från första klass.

Jag fick med mig några lådor med saker när de flyttade från vårt gamla hus på 90-talet.

Där ligger också dagboken från 1964. Då var jag tio år.

Är det fler än jag som har kvar gamla flickböcker och äventyrsböcker från 50- och 60-talet? Vad gör man med dem? Det är väl ingen som läser sådant idag?

Collegetröjorna har jag själv sparat. På 70- och 80-talet skulle det vara en collegetröja med tryck för att visa att man hörde till någonstans. De här är från vänster till höger: Kalmar Sjöbefälsskola, examensår 1975. Radio Kalmar där jag jobbade 1978-79. Skurups folkhögskola där jag tog examen på journalistlinjen 1981. Kulturlaget, Västerviks kommun, där jag arbetade som handledare 1988-90.

I morgon fortsätter jag. Det kommer att ta flera dagar.

Röjer efter ett långt liv

Idag har vi åter igen röjt och rensat bland all kvarlåtenskap efter min svärmor, som gick bort i påskas. Lägenheten ska städas ur och säljas men först ska vi ta hand om alla saker.

Det blir mycket efter ett långt liv. Det är sorgligt att se hennes liv reduceras till ett antal sopsäckar och kartonger men det blir också mycket till auktion och loppis, och lite som vi själva tar hand om.

Det är massor med porslin i skåpen. Jag har plockat ihop flera kaffeserviser, med varierande antal delar. Den till höger är komplett med kaffekanna, gräddsnipa och sockerskål. Den är tysk och heter Bavaria, det vill säga från svärmors hemland. En elegant 60-talsservis.

Finns det någon som dricker kaffe ur kopp med fat idag? Ja, på kalas och finare tillställningar, det är trevligt. Men till vardags? Jag tror inte det är så många. Men jag tror att de här serviserna kan bli fina loppisfynd i sommar.

I kökslådorna finns det mängder av bestick och köksverktyg. I vårt kök finns det nu en ny gammal potatisskalare, dito fin filÃ©kniv, en gammaldags pannkaksvändare och två nya saxar. Resten går till loppis.

I garderoben hittar vi tre papperskassar med galgar. Fina gamla trägalgar från klädfördetag som inte finns längre. Och från Stadshotellet i Ludvika! Undrar vilken historia den galgen egentligen bär på. Några av dessa tog vi hem, en av varje från gamla butiker i Västervik som inte längre finns kvar: Lapidus, Bröderna Ljungkvist, City, Enanders och någon mer. Kul att ha i hallen.

Det tar på krafterna men vi har fått mycket gjort idag. Nu är jag trött i benet. Vi höll på till nio ikväll, men hellre bli klar än ta en dag till. Nu återstår att en auktionist ska komma och hämta i veckan, och sedan ska vi kasta sopsäckar och städa. Det är mycket lättare när det är tomt.

Som lön för mödan får vi i morgon en ny fin broderad linneduk på köksbordet. För mig är den ny i alla fall, även om maken minns den från sin barndom.

Mitt bland alla prylar hittade jag en brun sammetsbasker, från 50- eller kanske tidigt 60-tal. Den är så fin och jag kunde inte med att kasta bort den. Den passar mig precis, men frågan är om jag någonsin kommer att använda den. Kommer jag att bli en baskertant någon gång, tro?

Västkusten igen

Jag tar oftast alldeles för många bilder när jag fotograferar, och så blir de liggande på hårddisken innan jag tar hand om den. Ikväll har jag valt ut några av de bilder jag gillar mest från resan till Mollösund för en månad sedan och lagt i ett album på mitt Flickr.

Vi hade ju högsommarvärme de dagarna, då som nu. Fast idag har det svalnat lite, vilket är skönt för det är lättare att sova. Men nu vill jag ha rejält med regn.

Här om dagen åt jag den första röda jordgubben i landet, och fler är på gång. Allting är så tidigt i år.

Lång sommarhelg

Vilken härligt lång helgledighet det blev i år. Och den är inte slut än. Från onsdag eftermiddag till måndag kväll, med riktig sommarvärme. Den har gått fort, och nu återstår bara en dag.

Jag är lyckligt lottad som har två fina söner med var sin rar sambo. Alla fyra har varit hemma över helgen, men åkt idag. När de kom fick jag morsdagspresent: två björnbärsplantor. Nu är de planterade i mitt land, mellan hallonen och jordgubbarna. Hoppas det blir bra och att de trivs ihop.

De två björnbärsplantorna jag fick är två olika sorter: Jumbo och Thornless Evergreen. Båda är utan taggar.

För att ge plats för dem grävde jag upp några jordgubbsplantor och skickade med hem till balkongodlingen i Stockholm i stället. Jordgubbarna är faktiskt på gång redan, med massor av små gröna bär:

Fåglar har vi gott om här på landet, till och med inomhus. Göken gal jämt, svalorna skriker och väcker oss i gryningen och inne i ventilen till badrummet har några småfåglar byggt bo. Igår när en av ungdomarna skulle duscha låg det fågelungar och pep på ventilens bottenplatta, som var utskruvad någon centimeter. Med gemensamma krafter fick vi ner den och ungarna utan att de kom till skada.

Det var fyra fågelungar på ventilplattan. De kunde inte flyga utan satt kvar i handen och i plastlådan när vi tog hand om dem. Ungdomarna gjorde vad de kunde för att de skulle klara sig, men vi vet inte hur det gått. Vi kunde inte få in dem i boet igen eftersom det är uppe på hustaket så de fick komma till ett hål i ett gammal träd nära huset. Vi hoppas fågelföräldrarna hittade dem där och att inte katterna tagit dem. Idag var de inte kvar där i alla fall. Men en till fågelunge damp ner hos oss idag. Tyvärr var den medtagen och dog efter en stund. Sorgligt.

Från början måste det ha funnit något slags nät ovanför själva ventilen, och som gått sönder så pass mycket att fågelungarna kunde ramla ner där. Huset vi bor i är högt och ligger högt på ett berg så jag förbjöd sonen att klättra upp till fågelboet på taket.

Ja, naturen gör sig påmind när man bor mitt i den. Nu hör jag fåren bräka genom det öppna fönstret och kvällsgöken som gal, och för en stund sedan gnäggade hästarna i hagen på andra sidan vägen.

Tyvärr ser jag inte fåren nu, de har så stort bete och måste vara någonstans bakom träden. Men här om kvällen (i skymningen) gick de alldeles nedanför vårt staket och åt:

Nu har vi en kompost

I söndags satte vi ihop vår nya varmkompost. Vi delar den med grannarna, alltså en kompost på tre hushåll. Det är en varmkompost och jag räknar med att det både ska minska mängden hushållssopor och ge oss fin jord framöver.

Vi har köpt den av kommunen och den heter Biokub.

Först fick vi sätta ihop gallret som ska vara botten av komposten. Lite pusslande så var det klart.

Väggarna består av plastplankor som man staplar på varandra. Som en knuttimrad stuga. I botten lade vi en decimeter med kvistar och sedan gräsklipp och jord. Sedan har vi fyllt på med matrester.

Svart och fin står den nu i ett hörn i trädgården. Jag hoppas att det ska fungera och att vi gör rätt så att vi får fin mull till hösten. Det är länge sedan jag hade varmkompost.

En vanlig kompost, eller snarare en hög med trädgårdsavfall, har vi sedan tidigare i en annan kant av trädgården men där är det mest snigelbarnkammare nu.Â Jag tror att jag tagit hundra mördarsniglar hittills den här veckan. Usch vad äckliga de är.

Desto trevligare är det med krukväxterna i köksfönstret. Flera av dem ska planteras ut och pelargonerna ska stå på trappan i sommar. Det är gräslök, basilika, koriander, timjan, chili och rosmarin i krukorna. Alla tål nog inte att vara ute, kanske senare när sommarvärmen kommer.

I måndags fick jag hem min nya Ipad. Den är fin.

Stockholmshelg

Veckan började i Bohuslän och avslutades i Stockholm. I fredags följde vi svärmor Helene till hennes sista vila.

Lördagen blev en dag med familjen i Stockholm. Besök på sönernas arbetsplatser och en fin fika på Ljunggrens på Götgatan (tror jag det var). Vi hann också ta en titt på hur Slussen ska se ut i framtiden.

Yngste sonen odlar tomater, bönor och paprika på kolonilott. Plantorna står i ett litet behändigt hopfällbart växthus av plast. Ett sådant vill jag ha också, det känns lagom stort. Vädret var strålande med skarp sol och jag hade bara mobilen med mig så tyvärr blev bilden därefter.

På äldste sonens kontor på Götgatan imponerades jag av tre saker:

1. I stället för tapeter eller panel är det packar av tidskrifter som väggbeklädnad. Här jobbar man bland annat med tidningsdesign.

2. Färgkoordinerade toaletter.

3. Skärmsläckaren som är en klocka där byggjobbare bygger siffrorna.

Jag tror att det här kontoret ligger i en före detta fabrikslokal av något slag. Kan huset ha varit från förra sekelskiftet kanske?

Desto äldre är huset på Brännkyrkagatan där yngste sonen jobbar:

Det har en fin gammal innergård.

Nästan halvmetertjocka väggar.

Och här har vi Stockholms framtid: Slussen år 2020. Modellen finns utställd vid Slussen. Intressant att se hur det kan komma att bli. Det blir säkert fint med mötesplatser vid vattnet men kanske inte så kul med en byggarbetsplats här i sju-åtta år.

Grått är vackert

Tänk att grått kan vara så vackert. En grå badplats en grå kväll i slutet av våren. Badplatsen i Mollösund är förstås ett klippbad men har ett stort fint gammalt trädäck, nött av vind och vatten.

De grå klipporna, gråberget, urberget, är det granit? Bohuslän är väl känt för sin granit tror jag. Men jag kan inte skilja sten från sten, utom kalksten som är lätt att känna igen.

Här ute på klipporna i havsbandet är det inte det släta grå berget utan mer urgröpt, med spår av åratals nötning av det salta vattnet. Eller har det varit så här hela tiden?

Vackert är det. Oerhört vackert.

Och mitt i allt det grå har små rosa blommor slagit ut i en liten skreva.

Överallt i Mollösund finns det bänkar att sätta sig på. En enkel planka eller en parksoffa. Ute på badplatsen är den förståsÂ grå.