Kategori: Vardagsliv

Stormen igår gjorde oss strömlösa i nästan ett dygn. Det är länge sedan jag var med om något sådant, kanske sedan jag var barn. Kortare strömavbrott har vi haft om vintrarna här på landet, men inte så länge.

Strömmen gick redan vid fyratiden i går eftermiddag, fick jag veta av maken. Inne i stan märktes inget strömavbrott. Efter att jag jobbat över ett tag åkte vi och handlade mat och sedan hem vid halvtiotiden på kvällen. Vi insåg att vi inte skulle öppna varken kyl eller frys så länge strömmen var borta, så maten fick stå kvar i bagaget på bilen. Det var ju ungefär kylskåpskallt ute.

Och alldeles mörkt. Bara några stjärnor som lyste oss på gården.

Det är märkligt med mörkret. Men man klarar sig.

Vi har gott om stearinljus och flera lyktor att tända dem i. Och några handlyktor som lyser bra. Sådant skaffar man när man bor på landet.

När vi kom hem igår blev det fil och flingor till kvällsmat, det vi hade handlat. Inget varmt. Och samma till frukost i morse. Men förmiddagskaffe kunde vi inte vara utan så maken tog fram stormköket:

Tänk så gott kaffe det blev, ute i vårsolen. Vi satte oss i lä mellan vedskjulen, för det har blåst hela dagen. Kaffet blev en paus i vedstaplandet. Men nu är den stora vedhögen borta och 15 kubik ved ordentligt under tak. Blåsten har gått hårt åt presenningarna som täcker veden, så dem får vi se till att byta, men det får nog blåsa färdigt först.

Strömmen kom tillbaka första gången vid halvettiden. Sedan kom och gick den ett par gånger men efter klockan tre i eftermiddag har vi nog haft stabil ström igen.

Ett så pass här stort strömavbrott innebär förstås att vi funderar på hur sårbara vi egentligen är. Det är ju inte bara lamporna som slutar lysa. Hydroforens pump går inte så vattnet tar snart slut i kranarna. Pumpen till ackumulatortanken går inte så vi får inte elda för mycket åt gången och kan inte bunkra varmvatten. Inget internet förstås, för routern är död. På väg hem i bilen laddade jag mobilen så att den skulle vara fulladdad, så kontakt med omvärlden går ju att ha. Men fasta telefonen var död, en sådan där som är trådlös. Och ingen varm mat förstås.

Det jag saknade mest var att inte ha lyse i badrummet. Det är utan fönster så det var ju mörkt där även i dagsljus idag. Jag saknade också att inte ha vatten i kranen, det blir lite obekvämt att borsta tänderna till exempel.  Och spola i toaletten får man göra med vatten i hinkar. Uppe hos oss på översta våningen tog vattnet snart slut, men det fanns kvar i en kran nere i källaren ett tag till så vi kunde fylla på. Och maken hade fyllt några hinkar i går eftermiddag när strömmen gått. Man lär sig vad som behövs.

Och så internettet förstås. Nästan en hel dag utan. Det känns overkligt.

Som mest var det nästan 2200 hushåll utan el i kommunen igår, visar skärmdumpen på Eons hemsida (uppkopplad via mobilen):

Det var mest Småland och Östergötland som drabbades, vi som bor i skogen:

Februari försvann fort och nu är det redan vårmånaden mars. När mars tar slut hoppas jag att snön är borta. Ska vi slå vad?

I Midsommarkransen är det stora snöhögar kvar och is och packad snö på trottoarerna. Men det gör inte så mycket, det är väldigt trevligt här ändå några dagar.

Favoritfiket heter Bagare Bengtssons Brända Bullar. Fast de har goda kakor där också, till exempel morotskaka:

I andra hörnet av torget ligger nästa kafé:

Ett Skafferi heter det, och har goda mackor till kaffet.

Lite längre bort på huvudgatan ligger ett loppis, eller antikaffär med loppis i källaren. Där finns praktiskt taget allt. Men jag köpte inget, tittade bar, när jag var där igår.

Den här kartan är från 1932. Jag har fotograferat av den med mobilen så den är inte helt skarp. Men man ser i alla fall att de södra förorterna ännu inte är särskilt utbyggda. Midsommarkransen finns, här började man bygga stadshus kring sekelskiftet 1900 om jag minns rätt. Det skriver författaren Kjell Johansson om, bland annat i boken ”Huset vid Flon”. Jag undrar var Flon ligger.

Här i trakten finns en stam med vita hjortar sedan många år tillbaka. I eftermiddag hade vi en av dem i trädgården, ihop med en vanlig brun hjort. De har kommit många gånger i vinter och ätit av fågelmaten , men idag var första gången jag hade kameran inom räckhåll när vi såg dem från fönstret. Det började nästan skymma och de är tagna på bara 1/10-dels sekund. Ta med blixt genom fönstret går ju inte.

En av de första dagarna efter att vi flyttat hit för snart två år sedan frågade en granne om vi sett de vita hjortarna än. Efter några veckor såg vi dem en kväll, när vi stannade vid brevlådan. Då passerade en familj med två stora vita hjortar och två små en bit bort på vägen, i billyktornas sken. Det var magiskt att se.

Sedan dess har jag sett dem ett par gånger till, innan de här två började komma till vår trädgård sedan snön lagt sig. Vad jag vet är de vita hjortarna fredade, jägarna skjuter dem inte. Om det finns en hel familj, eller fler i en flock, i år vet jag inte.

Jag har alltid trott att det är albinohjortar, men nu när jag såg den här i dagsljus så undrar jag. Den är ju ganska gulbeige egentligen. Kan det vara albinohjortar?

De här två har hållit ihop hela vintern. När de ätit färdigt pulsade de iväg i snön.

Tillägg den 19 februari: Här finns en förklaring. (Artikel i Västerviks-Tidningen)

På årets första dag brukar jag gå ut och fotografera världen omkring mig. I år blev det inte så, med det blidväder vi hade igår och temperaturer kring nollan. Alldeles för stor risk för halka för min smak och mitt ben.

Men hösten var fin, och jag längtar ut i skogen igen. Idag gick jag igenom en del bilder jag tog i höstas, och gladde mig åt den kommande hösten i år.

Jag har alltid med mig mobilen i fickan när jag går i skogen, och med tanke på benbrottet hemma i trädgården i november, är det nog klokt även om jag aldrig råkat ur för något i skogen. Mobilen har ju en helt OK kamera och jag kunde inte låta bli att föreviga en del av all den vackra svamp jag såg i höstas. En skogspromenad varje morgon ger bra kondition och hälsa.

Fler höstskogsbilder finns på mitt Flickr.