Idag såg jag vårens första tussilago. De växte i kanten av vägen till Strandbo.
I Strandbo är det vackert.
En ny liten göl verkar ha bildats i skogen. Här var det en grop där vi plockade blåbär och lingon i somras. Kanske är det tjäle i jorden som täpper till flödet, så att det inte runnit bort.
Här låg vedhögen:
Bilden är tagen ikväll strax före klockan sju. All ved är under tak. Förmodligen hade jag fått in mer än jag trodde igår, annars skulle det inte gått så snabbt idag. Jag hade räknat med att ta helgen också till detta.
Maken kom och hjälpte mig på slutet, men ungefär 14,5 kubik har jag langat in själv. På slutet sopade han upp sågspån, flis och bark som blir under vedhögen. Småbitar och flis tar vi hand om och använder som tändved. Det är det som ligger i kartongerna. De ska jag ställa i ett bakre skjul sedan, så får de stå och torka. Det och lite annat ska jag göra på lördag. Nu måste jag vila ryggen lite i morgon, på jobbet.
Det vedskjulet som syns rakt fram är ett av tre skjul. Varje rymmer ungefär 8 kubik. Vi har ungefär tre kubik kvar av gammal torr ved, det är det som ligger till höger i skjulet. Det räcker nog till slutet av maj, eller början av juni, beroende på hur vädret blir.
Nu har vi gott om ved som ska ligga och torka under sommaren.
Andra bloggar om: ved
I morse var det så här mycket ved på marken:
Nu är det så här mycket ved kvar:
Jag har varit kompledig idag för att ta hand om veden, och är det i morgon också. Idag har jag nog fått in cirka tre kubik till. Så håller bara ryggen kanske det mesta är under tak på söndag kväll.
Det har varit en ljuvlig dag med fåglalåt och solsken och ljumma vårvindar.
Även om våren varit sen i år har vi nu äntligen både snödroppar och krokus på tomten.
Är det ved som är meningen med livet?
Inte bara, det har varit en fin påskhelg med kärt besök.
Men just nu drunknar vi i ved.
Igår fick vi en leverans av 15 kubikmeter ved. Det var planerat till senare i april, men bonden vi köper av hade lasset klart tidigare än beräknat.
Det här är ungefär ett halvårs förbrukning för oss. Det går förstås åt mindre på sommaren och mer på vintern. Nu har vi kvar ungefär tre kubik av den gamla veden. I början av maj tror jag att vi behöver börja elda med den nya.
Det mesta av veden är ännu inte torr nog att eldas med, men den kommer att torka snabbt nu när vårvärmen kommer. Bara det blåser lite också. Eftersom maken fått en ryggskada är det jag som får se till att veden nu kommer in under tak och kan torka. Morgonens regn gick snabbt över så jag har hunnit stapla ved hela dagen idag. Jag har nog hunnit med att få in ungefär tre kubik sedan i morse.
Vi köper pannved, vilket innebär blandved av flera sorter, till exempel gran, al, bok och björk. I det här lasset verkar det finnas mycket björk. Den sorterar jag undan för det är den bästa veden. Den använder vi till kakelugnarna, den brinner länge och ger fin värme- och så knastrar den så hemtrevligt, utan att glöden sprätter ut.
I den här stapel är det lite drygt en kubik tror jag. Det är den björkved jag fått fram hittills, och mer finns. Vi får se om allt går till kakelugnarna, det beror på hur mycket annan ved vi får tag på till vintern. Bakom den här stapeln finns mer björkved, som redan är torr. Den här ska torka till minst i höst, kanske längre.
Resten av veden är blandade sorter. Den röda veden är väldigt bra att elda med. När den torkat är den också lätt att hugga. Men jag vet inte vilken sort det är. Bilden tog jag i eftermiddag men innan kvällen hade jag fått in ved så att den yttersta stapeln nu går ända upp.
Nu känns det i rygg, armar och ben. I morgon ska jag vila upp mig på jobbet.
Jag tror att jag blivit en vårfreak. Det är så himla härligt med våren. Snön smälter, fåglarna sjunger och vårfloden brusar.
Klicka på bilden så kommer du till en liten videosnutt och kan höra och se hur vårfloden brusar i diket. Den visas i QuickTimeformat.
Igår var det lite mer sol och någon grad varmare än idag, men det har varit skönt idag också. Då kan jag inte sitta inne, jag måste ut. Igår högg jag ved i några timmar, som jag brukar på lördagarna. Sedan gick vi en sväng och kollade in våren. I sluttningen nere vid den gamla landsvägen såg jag den här artefakten:
Den har legat länge, säkert i många år. Mossan har växt in över metallen. Jag antar att det är en navkapsel. I det här skicket är den till och med vacker.
Vintern har gått hårt åt våra presenningar på vedskjulen så vi bytte en igår. Det är ett bök att hålla på med de här stora presenningarna. Därför har vi köpt en ganska tunn variant, och just därför håller den ju inte så bra. Men det känns besvärligt att få upp en tung presenning ända upp i takhöjd. Vi har ståhöjd inne i vedskjulen.
Jag har röjt upp lite kring och i vedskjulen idag. De är nästan tomma nu, eftersom det mesta av veden vi köpte i höstas nu är uppeldad. 2-3 kubik pannved har vi kvar, plus en hel del fin björkved till kakelugnarna.
Även om våren är härlig så för den också med sig en del bekymmer. Gräsmattan där vi bor har ju varit täckt av ett mer än halvmetertjock snötäcke hela vintern. Nu har det mesta av snön smält och gräsmattan är i en liten svacka så nu är den som en sjö. Eller snarare en massa vattenpölar.
Här hade jag min potatis förra året. Men det känns inte som om det skulle gå att sätta potatis här om en månad.
Idag när det är vårdagjämning är dagen och natten nästan precis lika långa. Man skulle ju kunna tro att våren borde vara här då, och det kanske den är. Enligt SMHI:s definition av vår ska det ha varit plusgrader sju dagar i sträck som dygnsmedeltemperatur för att kallas vår. Kanske har vi haft det nu, jag har inte den kollen.
Idag har vi haft minst 10,4 plusgrader för det såg jag på termometern i skuggan på norrsidan vid lunchtid. Det känns ju i luften och vindarna är ljumma. Enligt SMHI hade Gladhammar någon mil härifrån +10,3 idag, vilket blev näst varmast i Götaland.
Eftersom det varit så pass varmt idag och att det blåste så hängde jag ut lakanstvätten även om solen gömde sig bakom molnen på förmiddagen. Lakanen luktar vår nu.
Sent i eftermiddag kom solen fram. Men då hade det svalnat betydligt och det var en sådan där klar och kylig, men inte kall, vårkväll som det kan vara i mars. Man känner att man lever.
I rabatten har tulpanerna jag grävde ner i höstas kommit upp där snön har smält. Eller är det kanske påskliljorna? Jag blandade olika lökar, tulpaner, påskliljor och pingstliljor, i en brokig samling. De ska blomma hela våren har jag tänkt.
Hos grannen blommar vintergäcken idag.
Det är fint att vara människa nu.
Sedan i torsdags har jag varit förkyld. Ont i halsen, snuva, värk i kroppen, men mest hosta. Nu är jag trött på det och vill bli frisk.
Det är inte mycket att göra när man är sjuk mer än att läsa och surfa i soffan. Och så löser jag sudoko. Jag har en bok med sudoko i sju olika nivåer. Där ligger jag i mitten nu.
En bok har jag läst ut idag, ”Netherland” av Joseph O’Neill (den finns på svenska och heter Nederland). Jag gillar den väldigt mycket. En fin berättelse, som säger något om livet.
Den handlar om holländaren Hans van der Broek som är gift med engelska Rachel. De bor i New York 2001, i närheten av World Trade Centre, och har en liten son på ett par år. Efter attacken kan de inte bo kvar utan flyttar till ett lägenhetshotell. Rachel blir alltmer orolig och skrämd och tar till slut med sig sonen och åker hem till England igen. Deras äktenskap är på upphällningen.
När Hans är kvar ensam börjar han spela cricket och träffar en annan hängiven cricketfantast som heter Chuck. Redan i början av boken får vi veta att Chuck hittas mördad i en flod i New York 2006. Då är Hans tillbaka i England och han och Rachel är ett par igen. Det är historien där emellan som Joseph O’Neill berättar. Om hur allting blev, och varför.
Det är en samtidsskildring av vårt nutida samhälle, efter attacken och hur det påverkar vanliga människors liv. En mycket läsvärd bok.
Andra bloggar om: Joseph O’Neill
Idag är det precis ett år sedan vi flyttade till landet, dvs när vi började bo här. Själva flytten pågick en månad ungefär.
Det här året har förstås inneburit en stor förändring i våra liv. Det mest påtagliga är att leva med naturen in på knuten, flera mils resor till jobbet varje dag, och vedeldningen som innebär vedhuggning och vedstapling i stort sett varje helg. Den här stränga vintern har varit krävande, eftersom så mycket tid och ork gått åt till att få in tillräckligt med ved i pannrummet, och så körandet på tvättbrädevägar mil efter mil varenda dag.
Ändå är det fantastiskt att få bo så här. Skogen, havet, lagom avskildhet och trevliga grannar.
Vi flyttade från stan till den här utsikten. Det är havet där borta där diket tar slut. Fotot tog jag dagen efter inflyttningen. Idag är det ju betydligt mycket mer snö kvar.
Det jag uppskattar mest är den vilda naturen. I närheten finns till exempel en bokskog som är ett litet naturreservat. Den måste ses i maj, när ljuset silas mellan de vårgröna bladen.
Jag ogillar inte vedhanteringen, tvärtom. Det är en trivsam syssla, även om det inte alltid känts så just i kallaste vintern. Fast att hugga ved gillar jag verkligen, det känns bra. Man känner att man gör något praktiskt, och det blir till nytta.
Våra första två vedskjul byggde vi i påskas, och fyllde med 15 kubik ved. Nu är den sedan länge slut och vi har fått bygga ett vedskjul till för att härbärgera vinterns ved. Idag tittade vi på de här två första skjulen och kunde konstatera att det ena ska vi nog bygga om lite, och eventuellt bättra på båda två. När snön är borta och det går att komma åt igen.
Första gången vi tittade på den här bostaden var mellan jul och nyår 2008. När vi väl bestämt oss sa vi till varandra att vi ger det ett år så får vi se om det fortfarande känns bra, och inte blir för jobbigt med resorna. Och det känns fortfarande bra, och är inte alltför jobbigt med resorna.
Idag har det varit en perfekt dag att vara ledig. Strålande vintersol, ett par minusgrader men tyvärr lite väl blåsigt. Fast i lä var det skönt. Jag har tagit helg mitt i veckan, dvs tagit ut två kompdagar för att vara hemma och komma ifatt. Komma ifatt med städning och vedhuggning till exempel.
Tänk att vedhuggning kan vara ett sånt nöje! Jag kunde inte föreställa mig förut att jag skulle kunna längta efter att gå ut och hugga ved. Fast det är ju inte alltid det känns så. Ibland är det bara tungt och jobbigt.
Köket är nu städat och skinande blankt. I morgon kanske jag ger mig i kast med skrivbordet, både det analoga och det digitala.