Kategori: Vardagsliv

Blommande träd

4majRedan 4 maj och körsbärsträdet på gården är på väg att slå ut i blom. I morgon är det kanske helvitt. Det är massor med knoppar på trädet och trädet är väldigt stort.

Visst är väl 4 maj för körsbärsblom tidigt? Fast 2007 var det också en varm och tidig vår, då blommade körsbären redan i slutet av april. Men det var vid stugan och inte här. I stan var björkarna gröna tidigare än här ute vid havet, såg jag i förra veckan. Kanske för att det kyler från vattnet.

När man bor på landet ser man nog växlingarna tydligare för hela livsrummet skiftar när det är träd i stället för hus i blickfånget. Runt huset där vi bor har vi träd som blommar i grönt nu. Igår kväll stod vi med grannen, som också är nyinflyttad, och funderade på om det är lönnar. I stan har jag inte haft lönnar i närheten. Men det visar sig tids nog, när bladen kommer.

Första maj

Arbetarnas egen högtidsdag har jag förstås hållit i helgd idag. Inte gjort något lönearbete, och gnolat på Internationalen när jag grävt i vårt nya potatisland. I dessa tider är det ju lätt att glömma bort varför vi firar Första maj, varför det är en röd dag i almanackan, en ledig dag för väldigt många.

Eller har Första maj spelat ut sin roll? Borde det vara en vanlig arbetsdag i stället? Eller vill vi bara vara lediga utan att tänka på orsaken?

Jag har också tänkt på boken ”Saknar bildning” av Hans Lagerberg. 1980 kom den ut och jag läste den då, och kommer säkert att läsa om den en dag. I dokumentärromanens form berättar han arbetarrörelsens historia, och han gör det väldigt bra. När jag läste den förstod jag så mycket mer av vad som hänt och varför.

Där jag växte upp, flera mil längre söderut i Sverige, var det inte ovanligt att man satte potatisen på första maj, om det var en varm vår. För hundra år sedan fanns det nog många arbetare som gick hem eller till kolonilotten efter demonstrationståg och möte, och grävde potatislandet eller satte sin potatis på första maj.

21 kvadratmeter nygrävt potatisland.
21 kvadratmeter nygrävt potatisland 2009. Det är ett fint rabarberstånd som växer i hörnet.

Lyssna på våren

Min arbetskamrat Kjell-Arne sjunger i Västerviks Manskör. Han har gjort ett inslag i VT:s webb-tv från en repition av ”Vintern rasat…” och fångat vårbilder till sången. Lyssna på det! Det är medryckande och vackert.

Så här såg det ut nedanför slottet i söndags. I påskas var gräsmattan ett hav av vårlök. Björken har grönskat. Fåren har lammat. Kan det bli bättre?

15 kubikmeter ved

Nu är all veden staplad. Två helger tog det, och ett par kvällar. Till vänster är det blöt alved som ska torka till åtminstone i vinter. Till höger är det torr ved som vi kan använda direkt.

I vedskjulet till vänster är det fyra staplar på bredden. Bakom veden till höger är det tre likadana staplar plus ytterligare tre som är lite mindre, bland annat en del torr björkved till kakelugnarna.

Mycket ved blir det

Där vi bor nu har vi vedeldning i huset, och då går det åt en hel del ved. I påskhelgen har vi fått hem 18 kubikmeter ved, vilket är lite mer än halva den beräknade årsförbrukningen.

Tack vare att ungdomarna var hemma i helgen fick vi god hjälp att ta hand om det första lasset ved. Idag och igår har vi sedan tagit oss an resten, 15 kubik. Och med hjälp av en god granne har vi nu ett riktigt bra vedupplag, och lärt oss mycket om ved.

Allt är inte uppstaplat än, det kommer att ta några veckor tror jag.

I morse såg det ut så här:

I kväll såg det ut så här:

Sedan dess har vi lagt på en presenning som tak, men vi får nog knyta om den lite bättre senare. Sedan fortsätter vi stapla ved tills vi är klara med allt.

Veden på bilderna är den nya blöta alveden, som ska ligga och torka till i höst, kanske ända till vintern. Jag tror att den veden utgör ungefär en tredjedel av leveransen. Resten är gammal torr ved, färdig att eldas med redan nu. Den har vi börjat stapla upp vid sidan om, så att vi har två större vedstaplar. Dessutom har vi lite fin björkved från stugan, som vi eldar med i kakelugnarna.

Slut på flytt och hår

Nu har vi lämnat ifrån oss nycklarna till både lägenhet och stuga och andra får ta vid. Plötsligt har vi bara två bostäder, i stället för fyra. I fortsättningen blir det bara vanlig städning, och ingen mer flyttstädning på riktigt länge. Hoppas jag.

Nu återstår bara att hämta cyklarna och några få prylar från flyttstädningen soms tår kvar i källaren på gamla stället.

Lite ska man väl fira när vi nästan är klara, bortsett från att packa upp här hemma. Det gjorde jag genom att besöka min frisör i gamleby och klippa av mig det mesta av mitt hår. Nu är jag korthårig igen, med lite mörkbruna och blå slingor i håret. Det var en befrielse, och jag trivs jättebra med det redan.

Belöning på China

I helgen har vi varit riktigt duktiga. Stadsvåningen är nu i stort sett i ordning. Möblerna är ihopsatta, sängen har fått en nyköpt madrass och till och med gardinera är uppsatta. I skåpen står rad på rad av nydiskade glas, muggar och tallrikar. TV:n är installerad och visar säkert massor med kanaler bara vi får dit fjärrkontrollen också och kan börja zappa.

(Iphonebild. Nej det är inte udda gardiner utan ett stort fönster med ett gardinpar fördelat på ömse sidor och en annan gardin i mitten.)

Det är så fint i vår lilla etta, nu innan vi stökat till, dragit in grus och dammråttorna börjat samlas. Men de kommer väl tids nog. Vi dröjde oss kvar en stund men sedan blev hungern för stark. Efter en sådan här helg belönade vi oss med kinamat på restaurang China i samma hus som VT.

Det känns så tryggt att gå dit. Så vitt jag kan minnas ser det likadant ut där som när jag flyttade till stan 1981. Då jobbade jag på Västerviks-Demokraten (numera Nyheterna) och vi gick ofta på China och åt lunch. Då kostade dagens lunch 22 kronor, idag tror jag att det är 65 eller 69 kr eller något sådant.

Jag uppskattar att det är sig likt, en trygg punkt i vardagslivet. Säkert har någon renovering gjorts, kanske vid ägarbyten, men i princip är det likadant. Lampan i taket är densamma och jag tror att det varit samma turkosa färg på fönsterkarmarna hela tiden.

Marilyn som sällskap

Efter att ha flyttat tio kartonger och ett antal kassar från ett förråd till ett annat belönade jag mig själv med att se på film, till en kopp gott och starkt kaffe och lite mörk choklad. För några år sedan köpte jag filmen ”Seven year itch” (Flickan ovanpå) med Marilyn Monroe, ni vet den där, där hon står ovanpå utblåset från tunnelbanan i New York och kjolen blåser upp. Den spelades in samma år jag föddes. Tänk vad åren går…

Då var den på gränsen till skandalös, eftersom den handlade om otrohet. Sådant fick man inte göra film om i Hollywood på 50-talet. Idag kan man ju tycka att den utifrån det perspektivet känns ganska harmlös.  Behållningen idag blev nog snarare att ha sett ett en film som gjort filmhistoria, än för dess kvalitet. Och så gillar jag att se 50-talsfilmer, att se den tidens liv, den tidens stil och mode. De hade snygga möbler då, även om det var mycket annat som inte var så kul.

Städar

Flyttröjningen har börjat. Idag tog jag mig an en kartong med papper som stått ett tag, papper som jag lagt där för att sorteras senare. Och senare kommer ju aldrig.

Så nu har jag kastat, sorterat och satt in i pärmar. Försäkringsbesked, pensionsbesked, bankpapper och allt möjligt annat. Några fynd blev det också: tre anteckningsblock jag glömt att jag hade, ett antal återanvändbara plastmappar och fyra gem.

Vi ska inte ta med oss mer än vi behöver när vi flyttar.