Nu väntar vi bara på resultatet. Vem ska det bli? Hur ska framtiden se ut?
Även om alla opinionsmätningar pekar på Obama, så finns det kanske ändå en risk att det kan bli McCain. Först i morgon bitti när jag vaknar kommer jag att få ett svar.
Jag tar en tallrik gröt och går och lägger mig, tröttare än vanligt.
Kylan på 3 minusgrader i natt påminde oss om att det är dags att ställa stugan i ordning för vintern. Redan förra gången vi var där, helgen före älgjakten, tog vi in trädgårdsmöblerna så idag återstod bara att ta en koll och tömma regntunnan på vatten.
Under jakttider undviker vi att vara där eftersom stugan ligger mitt i jaktmarkerna, med skog runt om tomten. Även om vi är försiktiga känns det lite obehagligt, och begränsande att inte kunna röra sig i skogen som man vill.
I stugan är det kallt nu, ungefär lika kallt inne som ute. Men fryskallt blir det sällan inne. Vi har oftast vatten stående över vintern och det har aldrig frusit i dunken i köket.
Det luktar höst där ute nu, i den klara och höga luften idag. Det är uppfriskande, även om det faktiskt är förmultning som luktar.
Så här går det till att tömma vattentunnan:
Vattnet i tunnan hade fått en isskorpa i natt.
Maken fick slå sönder isen med yxan.
Sedan hällde han ut vattnet.
Det bara forsade ut vatten.
En insekt har slagit sig till ro för vintern i fönstret.
29 oktober. Första frosten i höst.
Börsen den bara faller och inte kan jag göra något åt mina krympande pensionspengar. Nu känns det som att det bara är att låta bli att fundera mer på pengar just nu, och se tiden an i stället. Kanske har en återhämtning skett tills jag går i pension om så där tio-tolv år. Det är egentligen inte så länge till, när jag tänker efter.
Tiden krymper föra varje år framåt.
Men en lunchpromenad på stan går det alltid att glädjas åt i det aningen kyliga höstvädret. När jag hade handlat gick jag Skolgatan ner och slogs av hur fint det är.
Där nere mellan husen ser jag Gamlebyviken. Där, lite längre ner på gatan på vänster sida, bodde jag 1981.
Åt andra hållet, bort från vattnet, ser det ut så här. Sta Gertruds kyrka håller på att restaureras.
Plåtat med min iPhone.
Den där timmen vi vinner varje år den här dagen, när klockorna ställs om till vintertid, den gör att dagen känns så lång. Och det är den ju, jämfört med årets alla andra dagar. Det känns bra att få den här extra timmen till skänks och varje år försöker jag ta den tillvara.
Just idag passade jag på att sova länge på morgonen, eller snarare förmiddagen. Eftersom det regnat hela dagen har jag varit inomhus och hunnit en hel del på min att-göra-lista. Skrivit en krönika, betalat räkningar, fixat med föreningshemsida och lite annat föreningsarbete, och strukit en stor hög med kläder medan maken slet med att göra rent under den gamla tvättmaskinen inför tvättmaskinsbytet i veckan. Det är hedervärt och fint gjort, tycker jag.
Dessutom har jag hunnit baka både kanelbullar och bröd till morgondagens frukost:
Idag har jag shoppat loss rejält, och gjort av med 6 637 kronor. Det brukar jag inte göra, inte ens en lördag.
Vår tvättmaskin gick sönder innan vi åkte till Berlin i början av oktober, så vi har tvättat i husets tvättstuga sedan dess. Lite obekvämt, men visst går det. Men eftersom vi är bekväma av oss så blev det en ny tvättmaskin. Ett tyskt märke, inköpt hos den lokale vitvaruhandlaren, med 5 års garanti. 4 995 kr plus 600 kr för installation och bortforsling av den gamla trasiga. I nästa vecka levereras den. Så nu gäller det att städa badrummet ordentligt.
Nöjda med vårt inköpt fortsatte vi till matvaruhuset för att handla lite mjölk, ingredienser till kvällens paj och till morgondagens middag mm. Men det är så lätt att fylla en varuvagn så det blev både stapelvaror (tvättmedel, müsli, knäckebröd, ris, schampoo mm) och impulsköp (2 filmer för 99 kr). Kvittot visar 1042 kronor. Så mycket tror jag att jag aldrig tidigare handlat mat för vid ett enda tillfälle, inte ens när barnen bodde hemma.
Nu är skåpen fyllda men kassan tom.
Vi hittade manualen till den gamla tvättmaskinen. På den stod priset antecknat. Den köptes för elva år sedan (och fanns i lägenheten när vi flyttade hit 2004) och kostade då 4 590 kronor. Att vi nu, så många år senare, kan köpa en något bättre, mer energisnål och med högre varvtal i centrifugen för nästan samma pris får mig att undra. Har inflationen varit så liten på elva år? Eller var vinsten så mycket större för tillverkaren 1997? Eller är det kinesiska barn som tillverkat vår nya tyska tvättmaskin, och den gamla gjordes i Sverige? Maken tror att det beror på hårdnande konkurrens med stora rationaliseringsvinster i tvättmaskinsfabrikerna. Min lön idag är 66 procent högra jämfört med 1997 men tvättmaskinens pris har bara ökat med 9 procent (bortsett från kampanjpris idag och eventuella kvalitetsskkillnader.
Nu ligger kryddorna på tork och jag har tagit in blommorna från balkongen. Lite sent förstås, men bättre sent än aldrig. Den senaste månaden har jag väl tänkt ett par gånger i veckan att jag måste ta mig an mina balkongblommor.
Ikväll kom de gröna fingrarna fram och nu står mina tre pelargoner välansade i trapphuset i stället. Där får de vila i vinter, som de brukar göra.
Någon trädgård har jag inte här i stan och på stugan har vi inte varit de senaste veckorna, för den ligger mitt i älgjaktsskogen. Men i köksfönstret här har vi haft ett par krukor örtkryddor stående som fått växa till sig. Ni vet sådana där man köper i affären på fredagen.
Vi har citronmeliss och rosmarin, köpta någon gång i slutet av sommaren. De har växt till sig och därför har jag klippt ner dem och lagt bladen på tork. De ligger på en tidning på en bricka och jag har lagt en handduk över, för att skydda mot damm. När de torkat ska jag repa av bladen. Det blir fint att ha i vinter:
Citronmeliss till vänster och rosmarin till höger.
Idag kom rapporten om internetanvändning i Sverige från World Internet Institute. Om innehållet bloggar jag i min VT-blogg. Ett inlägg om användning allmänt och ett inlägg om mediekonsumtion. Internetanvändningen går stadigt uppåt.
Lunkade på, det gjorde jag i motionsspåret idag. Trots att det är tre veckor sedan sist gick det bra, kände jag. Och tiden blev hyfsad, 36 minuter och 45 sekunder på halvmilen. Men det märks skillnad när motionen inte längre blir regelbunden (även om jag går mycket), det känns tyngre.
I övrigt har jag slappat i helgen, läst Kjell Erikssons nya deckare (de är alltid lika bra) och inte gjort så mycket hemma mer än att skura diskbänken som nu skiner som solen.
Makens bröddeg från igår gjorde frukostfrallorna lättbakade i morse. De jäste upp fint och smakar extra gott. Finns det något som går upp mot hembakt till frukost?
Vi gör deg på kvällen och låter den jäsa över natten i kylen. Då går det snabbt att baka ut på morgonen.
Recept:
8-9 st
2,5 dl kallt vatten
25 gr jäst
1 msk brödsirap
1 tsk salt
4-5 dl mjöl (vi använder ungefär hälften dinkelmjöl)
Blanda jäst, salt och vatten. Ta i så mycket mjöl att degen släpper från bunken när du rör ihop den. Vill du ha fibrer i brödet så ha i lite vetegroddar eller havrekli före mjölet.
Gör degen på kvällen och sätt den i kylskåpet för jäsning över natten. På morgonen sätter du ugnen på 250 grader, bakar ut frallorna, låter dem jäsa medan ugnen blir varm och gräddar dem sedan i 12-15 minuter. (Tack för receptet Britt Grumert!)
Det känns nästan som om jag fortfarande är mätt efter vår stadiga lunch idag. Hela lunchgänget från jobbet åt på restaurangskolan i saluhallen på andra sidan gatan. För mig var det första gången. Det blev trerättersmiddag för flera av oss. Jag åt räkbakelse, älgfärsbiff med broccoli och färskpotatis, cheesecake med limesorbet till efterrätt:
Det var så himla gott. Och billigt! De gör det så bra, eleverna där.
Mina kollegor åt lite annat:
Lika gott det, det vet jag.