Äntligen är vi inne i den bästa höstmånaden. Det är nu det är som vackrast, när löven står i brand och dimman ligger över nejden om morgonen. Fast håret står åt alla håll av fukten… :-) Stormen som skulle blåsa upp efter lunch verkar ha kommit av sig. Skönt, för blåst kan jag vara utan.
Nu har jag börjat läsa på Laura Joplins biografi om hennes syster Janis. ”Oh, Lord, won’t you buy me a Mercedes-Benz…”. Visst minns ni? Henne beundrade jag mycket för snart 40 år sedan.
Är det fettbildande att äta frukt? Fruktos har man ju nu upptäck att det gör oss feta. Och fruktos är väl fruktsocker som är socker i frukter? Alltså ska man dra slutsatsen att frukt kan göra oss feta. Tveksamt tycker jag, och fortsätter äta flera frukter varje dag. På jobbet får vi fruktkorg två gånger i veckan. Och när jag kommer hem på kvällen äter jag gärna färsk fruktsallad, kryddad med lite kanel (är inte det också farligt?) och honung och så yougurt till. Mums!
Kvällens fruktsallad bestod av honungsmelon och apelsin. Äpplena är fallfrukt från stugan, en del finns i äppelkakan som står i kylen.
Nu har jag bokat flygbiljett till Berlin om två veckor och ett hotell mitt i Mitte.
Vid den här tiden är jag på väg hem från jobbet och såg det fina trädet.
Idag läste jag klart Göran Greiders nya biografi om Dan Andersson. Intressant och välskriven, jag recenserar den här i min bokblogg. Jag gillar att läsa biografier och jag gillar det Göran Greider skriver i allmänhet, så den passade mig.
En sak kom jag att fundera över en del under läsningen. Nämligen hur det ska gå att skriva biografier i framtiden. Göran Greider, liksom de flesta biografiskrivare, bygger en hel del av innehållet på efterlämnade brev från Dan Andersson. Men vad gör vi när det inte längre finns brev på papper? Mailen du får och skickar sparar du dem? Och i så fall, hur ska en framtida forskare kunna urskilja det som är väsentligt i den oändliga mängd information som susar runt i cyberspace? Gör du utskrifter av viktiga mail och sparar dem? Kanske blir det i stället alla cachade gamla hemsidor och KB:s arkiv som blir grunden för personforskningen. Eller Youtubes arkiv och bloggarkiven, alla dagliga meddelanden på facebook.
Något som också är oroande är om de digitala bilder jag nu tar kommer att kunna ses om 50 och 100 år, när andra filformat gäller. Det här är ju inga nya funderarignar, men ställs på sin spets ibland. Å andra sidan finns det ju andra stora fördelar i dagens digitaliserade nutid, med den sökbarhet vi har. Det konstaterar också Göran Greider någonstans i boken, om jag minns rätt, att det nu är så mycket lättare att hitta information om Dan Andersson.
Andra bloggar om: Dan Andersson, Göran Greider, forskning, biografier
En snabb tur i svampskogen idag lönade sig rejält. Vi kom hem med litervis med kantareller (plus några soppar och taggsvampar) som blev 2,5 kg rensad svamp. Rekordskörd för mig. Och kantarellerna var rejält stora också, många av dem. Så vi har nog våra kantarellställen för oss själva, tror jag, trots att det bor andra inte så långt därifrån.
I brist på tändsticksask lade jag en krona på en av de stora svamparna för att visa hur stora de är. Jag tror aldrig jag sett så mycket stora svampar.
1,2 liter lingon fick jag ihop också och det blev två burkar lingonsylt. Totalt har det blivit tio burkar i år, så frysen börjar bli full. Och snart ska den förvällda svampen in också.
Fler bilder från skogsturen finns i min VT-blogg.
Andra bloggar om: svamp, kantareller, lingon
Dagens springtur på motionsrundan gick bra. Lagom lunk, lagom tid, bra väder. Jag är glad att jag kom iväg. På morgonen såg det inte så ut, då hade vi regn. Men banan var förvånansvärt bra för att ha fått regn i natt.
I senaste Fokus läser jag om springande som folkrörelse (artikeln verkar tyvärr inte finnas på nätet). Gabriella Ahlström skriver om 70-talets joggande som blivit 2000-talets löpning. Vi pratar inte om jogging eller joggning längre. Och vi struntar i resultattider eftersom vi numera springer för att må bra, inte bara för att öka konditionen. Till stor del håller jag väl med om det. Visserligen håller jag koll på tiden varje gång, men det går upp och det går ner. Och jag springer inte för att må bra under tiden, utan efteråt. För efteråt känns det himla skönt. Pigg och nöjd.
I sin jämförelse med 70- och 80-talets joggingvåg skriver hon om banorna. Att de motionsspår som anlades då har en massa backar för att de gjordes att vara jobbiga och krävande. Och det stämmer bra med jogginspåren på Karstorp. De är så backiga, oavsett vilken sträcka jag väljer. Oftast springer jag 2,5 kilometer två varv. Det spåret har fem sega backar, och ibland känns de omöjliga.
Nej, i stället förordas idag att springa lätt, på plan mark och i egen lunk utan tanke på resultattid. Och visst kan den där nästintill euforiska känslan ibland komma mellan de sega backarna. Då är det bra. Då är jag nöjd.
Nu blir det strax hembakad plommonpaj och te. Belöningen för väl utförd motion idag.
Dagar som idag, när både maken och jag är hemma (jag har en kompledig dag idag), är rutinen densamma. Sen frukost, och förmiddagskaffe någon timme senare. Även om frukosten inte äts förrän vid lunchtid, vilket inte är ovanligt på helgerna, så har vi den här ordningen. En obruten vana som känns bra. För kaffe vill jag gärna ha fram på dagen, dock ej till frukost.
I morse föll regnet men nu har det klarnat. Även om det är relativt varmt syns det på björken utanför balkongen att hösten är på ingång. Nu väntar en fin tid.
I vårt kvarter finns sedan i våras en ny liten tobaks-, godis- och fikabutik. Zeinab, som driver den, har ställt ut några bord utanför och man kan köpa kaffe och fikabröd hos henne. Här sitter det ofta folk, och det ser så himla trevligt ut. Det känns att det ger liv åt kvarteret. Vi bor i huset intill så det blir aldrig av att vi går ner och fikar hos henne, vi ser dit från balkongen där vi sitter. Men det borde vi förstås göra.
Maken är borta över helgen så jag går här hemma och skrotar alldeles själv. Det går bra det också, då får man tillfälle att längta lite och så blir det fint när han kommer hem i morgon kväll. Som vanligt har jag mest suttit vid datorn idag, men också lekt med min iPhone, läst i en ny bok, skrivit bokrecensioner med mera.
När jag är ensam hemma måste jag ju laga maten själv om jag ska få någon.
Idag blev det grynkorv och stekt ägg. Det är långtradarmat, sådan som jag bara äter någon gång om året. Jag gillar grynkorv, det är nästan som pölsa, och lika gott trots att det är så fett. Så därför blir det sällan.
Fastän det regnade satt jag på balkongen och åt för det var så varmt. Vi har tak ovanför så det går bra.
Min iPhone är vid liv och igång. Jag skriver lite om den i min jobb-blogg. Det känns lite schizofrent att ha två bloggar men jag ville inte skriva om samma saker i båda, det blir tråkigt, så jag bestämde mig för att rapportera om min iPhone i den andra bloggen. Där kan du läsa om de för- och nackdelar jag hittat.
Ikväll har jag bakat två plåtar kanelbullar:
De flesta ska jag ta med på föreningsmötet i morgon kväll. Jag måste gå dit direkt efter jobbet därför hinner jag inte baka i morgon.
Finns det någon som inte gillar hembakta kanelbullar? Säkert inte. Jag älskar det, och kan längta efter det ibland. En har jag redan ätit, och det blir nog minst en till innan jag lägger mig ikväll. Men det har jag samvete till, tycker jag, efter en joggingtur på en halvmil före bakningen.