Kategori: Vardagsliv

Stockholm

Ju mer jag är i Stockholm ju mer gillar jag stan, fast den är stor. Inte bara att få träffa mina barn som bor där, utan stadsmiljön. Det har förstås med att göra att jag rör mig på andra ställen än där jag tidigare varit, och inte bara ser det stressande och hotfulla i City.

Efter en underbar helg med ungdomarna (trots regn och halv storm i lördags) så ser jag på mina bilder vad mycket fint vi sett. Vi har gått drygt tre mil på två dagar enligt min stegräknare (c:a 38 000 steg under dagarna i Stockholm), en hel del under en långpromenad idag. Då promenarade vi från Sickla udde, i Hammarby Sjöstad, utmed vattnet i södra Hammarbyhamnen och ner mot Skanstull där det var broöppning. Sedan gick vi upp mot Ringvägen på Söder och tog Östgötagatan upp mot Skatteskrapan för en välförtjänst fika, och sedan Katarina Bangata ner mot Vitabergsparken och färjan tillbaka till Hammarby Sjöstad från Barnängen. Igår gick vi från Kulturhuset vid Sergels torg, Sveavägen mot Stureplan och lite krokar runt där och Sibyllegatan ner mot Gamla Stan. Det är sällan jag haft ärende åt det hållet förut.

På Kulturhuset såg vi två utställningar: Martin Parr och Jan Stenmark. Martin Parr är engelsk dokumentärfotograf. Jag gillar hans bilder.

Några av mina bilder från Stockholmsbesöket i helgen:

Hammarby Sjöstad1

En brygga ganska nära Sickla udde.

Hammarby Sjöstad2

En brygga i närheten, någonstans mellan Sickla udde och Södra Hammarbyhamnen. Det var inte alls så kallt idag som det ser ut, utan vi hade runt 15 grader varmt och solsken. Det är fint att komma så långt ut i vattnet som man kan göra här.

Skantstull1

Broöppning vid Skanstull.

Skantstull2

Kanske är båtarna på väg till vinterförvaring. Här fanns det en hund med ombord.

Att

Vart har ”att” tagit vägen? Hur kommer det sig att ”att” i begreppet ”kommer att” så lätt försvinner i skriven text idag? Det låter så konstigt när man skriver ”kommer göra det…” eller ”jag kommer ringa dig…” tycker jag. Bortsett från att det inte är språkligt korrekt.

Är det ett uttryck för rationalitet att ta bort ett ord? Eller bara slarv? Förmodligen inte. Det här ser jag inte bara i dagstidningsartiklar utan till och med i böcker som väl borde vara språkligt granskade före utgvning på stora förlag. Eftersom många skriver så här idag kanske det blir språkligt korrekt och allmänt vedertaget en dag. Språket förändras ju, och utvecklas ständigt, även om det egentligen sker ganska långsamt jämfört med mycket annat. Men än så länge är det i alla fall språkligt inkorrekt att glömma ”att”.

Idag har jag köpt mig ett par nya långbyxor att springa i, det kändes lite kylslaget med shorts i joggingspåret i går kväll. Givetvis är det ett par riktiga träningsbyxor av ett känt sportmärke från sportaffären. 500 kronor kostade de. På den medföljande etiketten finns en illustrerande grafik som troligen berättar hur tyget släpper igenom fukt men behåller värme. Säkert jättebra. Och säkert blir det roligare att springa med bra kläder. Det förra paret träningsbyxor köpte jag 1998, så med inköp vart nionde år blir ju inte kostnaden så stor.

11 september har passerat ett år till.

Regnig söndag

Idag blev det en fet pizza i stället för en tur i motionsspåret. Inget vidare, alltså. Men det regnar och regnar och har gjort så sedan igår så det är inte mycket att göra åt. Och blåser kallt gör det också. Plus att jag fått ont i höger knä, som svullnat lite på ena sidan. Jag måste ha slagit emot eller trampat senett, fast jag inte minns det. Eller är det en ålderskrämpa? Hemska tanke…

Före pizzan tog jag en rejäl stund i soffan och började läsa på Leif GW Perssons nya bok, om Palmemordet. Det är en recensionsbok, den kommer ut den 18 september. Men hittills kan jag säga att det är fascinerande läsning. Men vad ska man tro?

I veckan läste jag klart Marjorie Shostaks andra bok, om sitt återbesök hos Nisa i Kalahariöknen. Hon var amerikansk antropolog men dog i bröstcancer 1996. Hennes andra bok handlar om när hon återvänder till det område hon undersökte under åren på 70-talet, och hon träffar samma människor igen. Hon fäste sig vid dem under sina år där, men återseendet är inte enbart positivt. Mycket bra läsning.

Slut på semestern

Idag har jag krönt min sista semesterdag med en springtur på en halvmil. Inget gående, bara spring. Tiden blev 33 minuter och 41 sekunder. Jag håller mig mellan 33 och en halv och 34 och en halv minut numera på 5 km. Ibland känns det som om jag skulle orka mer och bättre, ibland känns det tungt, beroende på väder och egen kondition.

Semestern har varit bra, den sista veckan har jag slappnat av lite mer, även om det var en fin avkoppling att resa till Azorerna också. Men några fönster har jag inte tvättat och jag har ägnat betydligt mer tid åt föreningsarbete än jag hade räknat med. Men böcker har jag hunnit läsa, om än inte så många som jag lagt i min semesterhög. Fast det gör inget. Jag är nöjd. Idag tog jag mig också tid att se en film, ”21 grams” med Sean Penn och några andra. Himla bra, samma regissör som gjort ”Babel” som jag såg i Stockholm i maj.

När jag kommer till jobbet i morgon är vi mitt uppe i den pågeående konflikten på dagstidningsområdet (läs mer på Journalistförbundets hemsida). Om nu inte SJF och TU enats under natten. De har återupptagit förhandlingarna i eftermiddag. Om konflikten kvarstår i morgon innebär det att jag inte får jobba med webben efter klockan 12. Redan idag vid klockan 16 inträdde förbud mot att hantera externt material, typ från TT. Därför vet jag inte riktigt vad jag ska göra i morgon efter lunch.

Andra bloggar om: , , ,

Tidevarv

Söndagskostym. Är det ett ord som används längre? Jag har i alla fall ingen, och ingen jag känner heller. Men när jag var barn på 50- och 60-talet, då hade nog en och annan söndagskostym fortfarande. Hmm… vid frukosten idag funderade vi lite på ord som försvinner med tiden.

Idag gick det jättebra att springa. Jag orkade ända fram till 300 meter från mål innan jag fick växla till att gå. Men faktum är att det då kom ett oknutet skosnöre emellan, och då tappade jag farten förstås. Jag vågade inte springa längre med uppknutet skosnöre för jag var rädd för att snubbla, som jag gjorde förra året och fick linka omkring med ont i benet i två veckor sedan. Tidigare har jag sprungit ett varv på 2,5 km-slingan och sedan drygt en km på nästa varv innan jag börjat gå. Idag sprang jag alltså ännu en km. Men det tog lika lång tid som tidigare, 34 minuter och 33 sekunder idag. Så för tiden spelar det ingen roll om jag går eller springer. Fast det kändes bra att hålla lunken uppe.

Framsteg

Hittills idag har jag sorterat ut kläder till Röda Korset (det blev fyra stora kassar) och röjt i en av två pappershögar. Så det går framåt. Dessutom har jag städat skrivbordet och bytt ut min gamla dator till min nya efter att alla program är installerade.

Fast jag tar mig tid att läsa lite också. Just nu håller jag på med en bok som heter ”Andra sidan bron” av Mary Lawson. Hon är en ny bekanskap för mig och skriver om ett lantligt Kanada på 1920–60-talet. Det handlar om två bröder som inte gillar varandra.

Häromdagen läste jag ut Marie Hermanssons nya bok ”Svampkungens son”. Hon är precis lika bra som vanligt. För tio år sedan läste jag hennes första bok och har sedan inte missat en enda. Jag gillar dem allihop.

Andra bloggar om:

Fortfarande semester

34 minuter och 34 sekunder. Så lång tid tog det att springa 5 km i går kväll. Helt OK. Och lite bättre än gången innan. Jag sprang 3,6 km i ett sträck, innan jag växlade till att gå en bit, och sedan springa igen. För varje gång försöker jag öka den första springsträckan något. Igår ökade jag den med 100 meter jämfört med gången innan. Det är uthållighet som krävs. Och tack vare Susanna Alakoskis sommarpratande i ipod-lurarna gick det bra. Lyssna på henne!

I ett par dagar jag nu gått igenom alla våra drygt 800 bilder från Azorerna och lagt de på mitt Flickr-konto, plus att jag skrivit en sida om vår resa. Jag tror att det är den tredje charterresan jag gjort i mitt liv. De två första gick till Marocko 1982 och 1984, och den första av dessa två var en jobbresa.

Nu är det bara en och en halv vecka kvar på årets sommarsemester så jag börjar få panik för allt jag ännu inte använt semestern till. Igår fick jag i alla fall gjort två, nej tre, uppgifter jag skjutit på ett tag: 1. städa lägenheten ordentligt (dvs lite grundligare än vanligt), 2. sortera i tidningshögarna som hopat sig det sista halvåret och kasta dem jag inte ska läsa, 3. flytta över filer och program från gamla datorn till nya (som jag haft sedan i slutet av maj).

Nu återstår två kursuppgifter i javascript, att röja bland gamla kläder som ska till Röda Korset, städa skrivbordet och sortera högen med gamla papper, göra om min hemsida, tömma den gamla datorn, tvätta fönster, en del annat smått och gott, och att vila ut så att jag blir glad och trevlig igen och går till jobbet med förnyade krafter när semestern är slut. Det sista är förstås det svåraste.

Andra bloggar om:

Hemma igen

När jag går till Konsum ett par kvarter bort vid lunchtid idag behöver jag inte ens blunda för att förstå att det här är samma stad som där. Där vi var i går, flera hundra mil härifrån. Jag hör samma ljud från trafiken, ett barn som skriker något ohörbart på avstånd någonstans, människor som pratar och bussen som bromsar in borta i kröken. Det låter likadant och det är lika varmt, en tryckande middagsvärme som klibbar fast på kroppen. Även om det är andra hus och en annan gata. Här är där, och där är här, och jag är lika mycket främling här som där. Här är inte mer hemma än där. Visst, hemma är där vi bor stadigvarande. Men när vi bor, om så bara en vecka, i en annan stad i ett annat land långt borta, så är hemma där just då.

Det är en märklig känsla att resa hundratals mil med flyget, och sedan färdas vidare 40 mil till, på vägen i nattmörkret. Hemma kändes främmande när vi klev in genom dörren till lägenheten i natt, tog ett kliv över posthögen och ställde ifrån oss bagaget. Alla tillhörigheter vi burit med oss, allt det som vi tror att vi inte kan vara utan.

Nu ikväll är vi inne i trallen igen, efter veckan på Azorerna. I alla fall nästan. Springturen i motionsspåret ikväll gick inte så bra som före resan, det är varmt och vi är trötta efter en natt med för lite sömn. Vi har gått massor, i genomsnitt 15 297 steg per dag (122 374 steg totalt på 8 dagar) på Azorerna, för att upprätthålla konditionen. Det känns bra i alla fall.

Nu återstår att ta hand om alla bilder, försöka strukturera dem, och visa vad vi sett.

Badat i Atlanten

Det känns vasst under foten och jag känner att jag trampat på något som kanske ger ett sår. Men det det är inte så farligt och det spelar ingen roll. Jag står på en klippa av lavasten någon meter under vattenytan, ute i Atlantens vatten. Klippan är vass och det växer något taggigt på den.
Det är onsdag eftermiddag och sista dagen på Azorerna.
Här på havsbadet i Lagoa någon mil öster om Ponta Delgada är det såååå fint:

Lagoa

Vi kommer att längta tillbaka till Azorerna.

I det blå

Här sitter vi mitt ute i Atlanten, i Ponta Delgada på Azorerna, och ser en Bergmanfilm på portugisisk tv. Om vi vill. Men eftersom vi råkade komma in mitt i så zappar vi vidare. Efter en lång dag i solen är det skönt att slappa på hotellrummet på kvällen. Snart är det läggdags, efter ett behagligt kvällsdopp i poolen på hotelltaket.
Vi gillar Azorerna. Vänliga människor och ett behagligt klimat, även om det varit relativt varmt idag. Plus 27,2 grader i skuggan i eftermiddag.
Trots att Ponta Delgada är huvudstad är det inte någon stor stad. Vi bor i ena änden av stan och omgivningarna är lantliga. Så här grönt är det på sluttningen fem minuter från hotellet:

Axorerna1

På 15-20 minuter går vi till de mer centrala delarna. Där ligger t ex det här huset, på en gata som heter Rua José de Canto:

Azorerna2

En bit längre bort, på en gata som heter Rua G.M. Sequiera i närheten av torget Campo de Sao Fransisco, var det dags att ta en kall öl och en varm macka i eftermiddag:

Azorerna3

Allt är bra utom hotellrummet. Det är inget fel på hotellet (Vip Executive) i sig eller själva rummet, men det ligger mot den kommunala maskinparken där sopbilarna parkeras och tvättas på eftermiddagen. Det luktar sopor om vi öppnar det enda fönstret. Riktigt trist. Så här ser det ut:

Azorena4

Nästa år är nog det här borta. Det byggs överallt runt hotellet och det ser ut som om det ska byggas här också, enligt byggplanerna som finns som stora skyltar runt kvarteren. På vägen ner till hamnen ser det ut ungefär som i Hammarby Sjöstad.
I morgon åker vi till de berömda Tvillingsjöarna.