Kategori: Vardagsliv

I morgon, eller redan idag eftersom klockan är över midnatt, så bär det iväg på semesterresan till Azorerna. Först en natt i Stockholm, sedan går flyget tidigt på torsdag morgon från Arlanda. Och en hel vecka har vi där.

Den sista tiden har jag lagt om taktik med mitt springande. Nu springer jag en annan bana, den på 2,5 km och springer den två varv i stället. Den har inte lika många långa sega backar, även om den också är ganska kuperad. Men den går mer uppe på berget som den långa slingan går upp och ner på.

Tack vare Anna springer jag mer nu (tack Anna!). När vi sprang tillsammans i förrförra veckan fick jag ordentlig draghjälp och sprang betydligt längre i ett sträck än tidigare. Nu har jag inte börjat gå förrän efter 3,5 km (alltså ungefär ett och ett halvt varv). På den långa slingan har jag aldrig sprungit upp för backarna, men nu gör jag det. Det känns bra. Tiden blir ungefär densamma, cirka 34 och en halv minut för två varv.

Om en vecka åker vi till Azorerna på en kortsemester. En veckas sista-minuten-resa är nu beställd, med avresa torsdag morgon i nästa vecka. Vi bor på ett hotell som heter Executive Azores. Lite lyxigt, men det får gå. Det var det enda som fanns kvar.
Azorerna har ingen av oss besökt tidigare, så det känns spännande. Klimatet ska vara behagligt, ungefär som här, och med lagom badtemperatur på runt 20 grader. Att åka ner i södra Europa är ju inte att tänka på nu med den värmebölja som råder.
Det finns ju mycket annat att göra än att bada och sola på Azorerna. Det ser ut att vara mycket vackert där, med kuperat och grönt landskap. Det blir nog en fin resa.

Igår gjorde jag sista arbetsdagen före semestern och följdaktligen börjar semestern idag. Vi firade årets semester i går kväll med att ta med mackor, kaffe och vin ut på Korpaholmarna och sitta på klipporna hela kvällen tills solen gick ner. En värdig början på sommarledigheten, eller hur? Bilden är en av de första jag tagit med min relativt nya mobiltelefon och först idag lyckats få över till datorn via bluetooth.

Idag har jag tillbringat större delen av dagen nere på Strandvägen i Västervik där Boat Meet pågått i fyra dagar. Klubb Maritim Westervik har haft ett eget informationstält där och där har vi medlemmar turats om. Ibland har vi varit 4-5 personer samtidigt, och det är ett trevligt sätt att träffas så här på sommaren när vi annars inte har några ordinarie möten. Dessutom är det kul att prata med folk som tittar in och är nyfikna. Och många bekanta som kommer förbi.

Emellanåt händer det ju inte så mycket när man sitter så där, men utanför tältet är det många som passerar hela tiden. Det är ganska kul att bara titta på folk, alla sorters olika människor som passerar. Framför allt med alla möjliga klädstilar.

Det finns de som är coola och eleganta i vilka kläder som helst och andra som ser hängiga ut fast de klätt upp sig till tänderna. Det går inte att undgå att märka hur många det är som idag inte längre döljer sina valkar kring magen. När jag var ung var det självklart att försöka att inte visa om man var tjock. Idag verkar de flesta inte skämmas för både hängbukar och sittfläsk, och det är väl egentligen ganska befriande. Eller har det blivit så att vi har fler tjockisar idag?

Årets bästa dagar har just passerat, och snart kommer de näst bästa. Barna har varit hemma en vecka på sommarledighet, och det är absolut det bästa på året. Och i morgon är sista dagen före min egen sommarsemester. Fem lediga veckor väntar runt hörnet.

Många frågr mig vad jag ska göra på min semester. På måndag förmiddag ska jag klippa mig, utöver det har jag inget inplanerat i kalendern. Det ska bli en helg i Stockholm hos barna i augusti, kanske en tur hem till mor och far och kanske en kort restresa någonstans. Vem vet? Inte jag, och det är skönt.

Min enda ambition är att göra om min hemsida inför 10-årsjubileet nu i augusti. Och så några kursuppgifter som legat till sig sedan i juni.

Den här helgen har jag gjort följande:

Gått i skogen i Dalhem.

Kollat molnen för att utröna hur vädret kan bli.

Klippt gräset igen. Trots den fula kepsen blev jag bränd i ansiktet av solen.

Och läst böcker: ”Som vi älskade varandra” av Anders Paulrud och ”Konsten att räkna” av Allan Gut. Matteboken är riktigt rolig, klart läsvärd.

Nu börjar jag bli trött på att vara trött, och har försökt sova ut i natt. Nio timmars sömn blev det i alla fall, och det känns lite bättre än i går kväll när jag knappt visste vad jag hette efter elva timmar på jobbet. På sommaren ska man ju känna sig pigg och uppåt, njuta av livet och så där. Men sedan i måndags är det dubbelt upp på jobbet, eftersom vår semesterperiod börjat och vi som är kvar får göra mer. Visst är det meningen att man ska rationalisera bort en del, men att plötsligt inte bry mig lika mycket om vad för tidning vi ger läsarna, det klarar i alla fall inte jag, inte mentalt. Det är ju för läsarna vi gör tidningen, oavsett om det är papperstidning eller nättidning.

Ikväll har vi sprungit igen. Rekordtid blev det för mig, och det är kul. Ett tecken på förbättring och utveckling. Idag tog det 34 minuter och 30 sekunder, enligt tidmätningen på min iPod, på våra 5,5 km. Förra gången, i tisdags eller onsdags, tog det 37 minuter och 19 sekunder. Och då kändes det som om jag sprungit fort, så jag blev förstås besviken den gången. Nu är jag nere i ungefär samma tid som i september-oktober förra året. Den senaste noterade tiden då är från 8 september och då sprang jag på 35 minuter och 10 sekunder, snabbaste tiden dittills.

Jag funderar på om jag ska sätta upp som mål att uppnå 30 minuter blankt innan säsongen är slut i höst.  Det är bra att ha mål, om de inte är orimliga men jag springer ju inte för att tävla. Samtidigt är tiden ett mått på ökad förmåga. Egentligen tror jag nog snarare på att jag kan minska med ytterligare en eller två minuter under resten av sommaren.

Nu har vi sprungit sedan i påskas, 20 gånger hittills på två månader, det gör ungefär var tredje dag. Förra året gick jag ner i vikt i takt med att jag fick bättre kondition, men inte i år. Inte för att jag vägt mig och kontrollerat men jag känner ju på kläderna att de sitter lika tajt nu som i vintras. Och det gör mig verkligen trött…

För trött för att blogga, för trött för att svara på mail, för trött för att jobba… egentligen. Helst skulle jag bara vilja lägga mig på soffan i några dagar i ett svalt och halvmörkt rum och slumra bort, halvsova och slappa.

Värmen de senaste dagarna, med runt 30 plusgrader på dagarna, har ju inte bidragit till någon ökad aktivitetslust heller. Men vädret ska jag inte klaga på, inte än.  Även om vi har +26 i arbetsrummet på jobbet. Och i Gladhammar strax utanför stan hade vi varmast i landet idag, nämligen +31,2 grader, enligt SMHI.