Efter en tung arbetsdag var det riktigt skönt att ge sig ut i motionsslingan ikväll, trots att jag var riktigt fredagstrött innan vi kom iväg. Men efteråt kände jag mig riktigt vederkvickt och pigg och på gott humör. Vårluft och barrdoft kan göra underverk.
5,5-kmslingan tog 39 minuter idag, vilket jag är såå nöjd med, och det blev 16 713 steg idag.
Det var fortfarande ganska lerigt i spåret men betydligt bättre än här om dagen.
Idag gick det inte alls lika bra i motionsspåret. 42 minuter tog det på 5,5 km-slingan.
Orsakerna är nog flera: trötthet efter en natt med lite sömn, trötthet efter en arbetsdag, och en extremt lerig bana efter att morgonen snöfall smält ner till blöt gegga. På vissa delar gick det bara att gå väldigt försiktigt för att inte riskera att ramla omkull och hamna i dikesvattnet vid sidan.
Men visst är det skönt efteråt… Och 15 444 steg blev det idag.
Fjärde lediga dagen, och bara en kvar nu. Vi har haft en fin dag ute på stugan, bland vårblommor och granars sus. Först städning av gräsmattan, så nu är nerblåsta kvistar och grenar borta.
Vi eldade rejält i spisen och fick ut lite av den råa vinterluften. Efter fikat i solen gick vi en promenad på skogsvägen ner till Hästhagssjön, och nu mår vi bara bra. Det är verkligen rekreation att komma ut i skogen och bort från stan ett tag.
Gräsmattan är fylld av scilla som blommar i mängder nu.
Smörgås och kaffe smakar aldrig så gott som utomhus om våren. En enkel måltid, men ack så vederkvickande. Fralla med tubost och nykokt kaffe mot stugväggen i solen.
Björkved är vad vi eldar med nu, vi har massor, både huggen och ohuggen. Och annan ved också. Men bästa värmen blir det av björkveden.
Hästhagssjön ligger bara någon kilometer bort från stugan, om man följer en stig i skogen.
Båtskellettet på den gamla badplatsen ligger kvar sedan jag vet inte hur många år. Inuti båten växer grönskan så smått.
Årets första tur i motionsslingan är avklarad. Trots kyliga vindar var det skönt. Eller snarare tillfredsställande. Jag har inte sprungit där sedan i oktober tror jag, så konditionen är inte den bästa. Men faktiskt bättre än jag trodde.
Förra året började jag motionera mer målmedvetet i början av maj. Då tog det 50 minuter första gången på 5,5 km-slingan. Då orkade jag egentligen inte springa utan gick så fort jag kunde. Idag tog det 40 minuter, och det var första gången på säsongen i år. Jag trodde inte alls att det skulle gå så bra, för jag känner ju att jag legat av mig mycket i vinter, utan regelbunden motion. Så jag är helnöjd idag. En bra start blev det. Jag gick mest, men sprang i nerförsbackar och på plan mark så mycket jag orkade.
Men 40 minuter är bra för mig. I slutet av sommaren förra året, efter att ha motionerat varannan dag i flera månader, var jag nere i strax under 35 minuter på 5,5 km. Förhoppningsvis ska jag kunna slå det egna rekordet lite tidigare på säsongen i år.
Motionsområdet vid Karstorp har fem olika slingor i varierande längd. I slutet av förra sommaren brukade jag plussa på med 2,5 km-slingan ibland efter 5,5 km. Målet i år blir nog att ta två varv på 5,5 km fram i sommar.
Motionsslingorma går i ett skogsområde med tall och gran och mycket sten. Det är väldigt kuperat och, många uppförs- och nerförsbackar, och berget går i dagen på många ställen. Idag var det ganska blött och geggigt på en del sträckor och slingorna verkar inte vara underhållna på senare tid.
Motionssäsongen tog slut i höstas delvis för att jag snubblade på en stor rot mitt på stigen den 22 september (kanske var det den på bilden). Då hade det blivit så pass mörkt på kvällarna så jag fick springa på elljusspåret, det som bara är 2,5 km. Men jag sprang å andra sidan två varv i stället. På andra varvet första gången i det spåret snubblade jag på en rot och for omkull, stukade ena foten och slog sönder mobiltelefonen. Det dröjde två veckor innan jag var bra i foten igen. Jag sprang ett par gånger till på helgerna men tappade orken och lusten ganska snabbt sedan.
På sina ställen saknas det lampor på spåret, som på bilden, och det var på ett mörkt ställe som jag snavade. Sedan sprang jag bara på helgerna några gånger till innan det blev för kallt.
Motionsområdet är gammal betesmark vid Karstorps gård, som nog inte brukats som gård på kanske hundra år. Men man ser spåren efter jordbrukslandskapet, både i gärdsgårdarna och till exempel i den gamla allén som nu går mot startområdet för motionsslingorna men förr gick fram till gården. Det var en stor gård med mangårdsbyggnad och två flyglar. Idag tror jag att bara den ena gamla flygeln finns kvar (huset på bilden ovanför).
Christina Wahldéns deckare ”Operation Ormens huvud” är nu utläst och mitt omdöme kan läsas här. Den är mycket bra, precis som hennes tidigare. Nästa bok blir antagligen Joyce Carol Oates senaste roman, men jag har också ytteligare ett par deckare som väntar på att bli lästa. Fast vi har ju en långhelg framför oss nu, så lite extra tid för bokläsning ska det väl bli.
För snart tio år sedan, i augusti 1997, föddes min första hemsida. I år är det alltså tioårsjubileum, och till det ska jag försöka göra något snyggt, nu när jag äntligen lärt mig lite html och css. 1999 började jag räkna antalet besökare med hjälp av Nedstat (som nu heter Motigo). Räknaren räknar besökare på min startsida, och snart är den uppe i 30000. Kanske i morgon redan. Nu ikväll är siffran 29 992. I den siffran finns ju även mina egna besök med, när jag kollar mina uppdateringar t ex. Så egentligen är det förstås en hel del färre. Men så är det väl på alla hemsidor.
Däremot tror jag inte att sökspindlar räknas in, fast det vet jag förstås inte säkert. Men om jag jämför med statistiken som jag får på mitt webbhotell, så misstänker jag att det är så, för där är det betydligt högre siffror. Fast jag har inte undersökt detta så noga. Och för mig spelar det inte någon större roll heller.
Idag har det blivit minimalt med motion och maximalt med kalorier. Bara korta promenader för jag åkte bil halvvägs, både till och från jobbet. Och på lunchen var vi på en restaurang och åt dagens rätt: köttbullar med lingon och brunsås och potaitsmos. Riktig husmanskost, som jag sällan själv lagar. Fast helst vill jag ha stekt saltsill med löksås, när det serveras.
Här sitter jag och bloggar från stugan. Vi har varken el eller vatten i det gamla torpet, byggt för cirka 200 år sedan. Men bredband, förstås.
Det är första gången vi testar den nya trådlösa uppkopplingen härifrån och det verkar fungera alldeles utmärkt. Det tar lite tid att ladda upp bilderna, men med lite tålamod går det bra.
Det är en månad sedan vi var på stugan sist och då var det snö. Nu är snön borta och de första vårblommorna har tittat fram.
Snödropparna blommar i mängder, och det har de nog gjort en tid även om bara fåglar, ekorrar och rådjur haft glädje av det här ute i skogsbrynet. Men även andra blommor har kommit upp, både krokus och den gula sorten som jag inte riktigt vet vad den heter.
I backen vid jordkällaren står flera stånd med påskliljor och de börjar visa knoppar nu. Kanske kommer de i blom till påsk.
I vintras, troligen under stormen Per, blåste presenningen på den ena vedtraven sönder. Nu har vi ersatt den med en ny men en del av veden har hunnit surna.
Det är inte huggen ved, så när vi huggit den lägger vi in den på tork i vedbon så det ska förhoppningsvis klara sig. Den andra vedstapeln har klarat sig bra och är torr och fin, men den står lite mer skyddat.
Tillägg den 14 april: igår var vi ute på stugan igen, och nu har påskliljorna i stort sett blommat över, krokusen har vissnat och tulpanerna slokar. Scillan, som vi såg i mängder förra helgen, blommar fortfarande. I stället har det börjat bli lite gröna musöron på en del träd och buskar och persiljan syns i landet som små krusiga gröna uppstickare.
Med en så här tidig vår kommer det förstås att bli en lång säsong av grönska i år.
Helgen blev intensiv med nätvännerna på IRL, det vill säga ett möte i ”verkliga livet”. Varför har vi inget bättre och mer rättvisande ord för IRL-möten? (IRL = In Real Life) Kontakterna på nätet är minsann lika verkliga som de utanför nätet. Men från början upplevdes det nog inte så, och begreppet blev ett faktum. Det låter ju helfel att säga att ”vi har träffats i verkligheten” som en skillnad mot cyberspace.
Vi träffades i alla fall, i Västerås, och gick på dansföreställning tillsammans. En fantastisk föreställning av Gökboet med Bounce i Västerås konserthall. Så skickliga de är, de unga dansarna.
På tåget hem läste jag Michael Cunninghams ”The hours”, en roman om Virginia Woolf. Fantastiskt bra, den också. Så nu har jag beställt filmen på dvd, fast jag aldrig brukar ta mig tid att se på filmer. Men påsken är ju inte långt borta, och då blir det lite ledigt. Har jag tänkt.
I morgon är det deadline för en kurs och på måndag för en annan. Jag hade planerat semester ett par dagar för att få mer tid till detta men en kollega blev sjuk, och det kan ju ingen hjälpa. Så semesterdagarna är kvar till senare. Kanske vid påsk?
Två dagars semester är slut och i morgon är det arbetsdag igen. Jag har haft en riktigt lyxig semester för jag har hållt på mina kursuppgifter båda dagarna, det roligaste jag vet just nu i form av fritidssysselsättning.
Tänk att det ska vara så kul att sitta och pilla med nätet.
Jag har installerat en blogg på en av kurserna och den har jag bestämt mig för att använda till att publicera mitt manus till boken om nätvänner. Nu lägger jag in avsnitt för avsnitt och det tar förstås lite tid. Sedan ska det bli lite kringsidor också. Och så hoppas jag att det blir läst och kommenterat.
Än har jag inte riktigt bestämt mig för vilket tema jag ska ha, och det är en hel del som återstår att göra med utseendet. Precis som här.
Men nu är det läggdags igen.
Parallella värdar finns i universum, menar vissa fysiker. Kanske är det sant, jag kan ju inte kontrollera det. Därifrån är steget inte långt till parallella världar i cyberspace, åtminstone inte i mediakören. Den parallella värld som Second Life utgör bara växer och har blivit så påtaglig i sinnevärlden att Sverige nu ska upprätta en ambassad i denna virtuella värld. Jo, det påstås i DN och i en artikel i Tech som jag fått i ett gruppmail från ledaren för den svenska gruppen i SL (där maken och jag är medlemmar, dock knappast aktiva).
Säkert är det ett smart drag att kunna nå tre miljoner nätanvändare i världen via en officiell ambassad i SL. Det visar väl på framsynthet… Vi lever ju i cyberspace i den pågående web 2.0-eran, där kommunikationerna sker via nätet. Kanske borde jag göra en inloggning ikväll och kolla läget.
Innan vi pratade om parallella världar ikväll, maken och jag, så hade jag läst lite i Fokus som kom i brevlådan idag. Då såg jag att en gammal kurskamrat från journalistutbildningen i Skurup numera jobbar där. Och det skulle jag förstås berätta för maken, och vindlade in mig i historier om både den personen och ett par till, vi som en tid delade lägenhet mitt i samhället i Skurup. Och jag såg dem framför mig som de var då, både H och S och J. Det var 1980-81 och vi var väl sådär 27+ ungefär. Och plötsligt insåg jag att de är ju också medelålders utanpå nu, precis som jag. Fast inombords blir vi väl aldrig mer än 27.
Ja ja, åren går… Och jag med. 11 887 steg idag.
Ledsamt är det att Olle Stenholm gick bort i förtid, igår.
Hurdant är egentligen mitt förhållande till smuts? Och hurdant är ditt? Ikväll när jag gick hem från jobbet lyssnade jag på ett poddradioprogram och just nu kan jag inte komma ihåg vilket det var. I alla fall handlade det om våra förhållanden till smuts. Det var intervjuer med någon som städar mycket, med folk på stan, med någon som jobbade på en tvättfirma och med en sopbilsåkare.
Intressant tycker jag. En del var extremt renliga av sig, och berättade att de hade välstädat hemma jämt. Andra var nog mer som folk är mest, lite lagom städat, och veckostädning som en vana. Själv har jag glidit iväg en aning på skalan och numera veckostädar jag inte längre, utan tar tag i det när smulorna eller dammråttorna ger sig till känna.
Förr när barna bodde hemma veckostädade jag alltid, oftast på fredagkvällen för att ha det fint över helgen, eller på lördagen.
Det är en skön känsla när man städat färdigt. Det luktar rent, av både såpa och att man vädrat. Ny duk på bordet, allt som spritt sig över bord och golv är undanplockat och är det vinter så är tända ljus en perfekt övergång till det välstädade hemmet. Så tycker jag om att ha det men lyckas sällan leva upp till det, eftersom det oftast är annat som känns viktigare. Dessutom har jag nog ändrat attityd lite. Det är inte längre lika viktigt att ha välstädat, även om jag nog uppskattar det lika mycket fortfarande.
12 706 steg har jag tagit idag. Det känns bra.