Efter cirka tre timmars sömn i natt är det nu sängen som gäller. Tack vare kaffe, kul arbetsuppgifter och pigga arbetskamrater har jag hållit mig uppe under dagen, och kvällens sysslor är nu undanstökade, som t ex en maskin tvätt. Har jag tur blir i alla fall sju timmars sömn i natt. Varför ska det vara så svårt att sova?
11005 steg blev det idag.
Ja, det har ju faktiskt redan börjat smälla rejält här omkring. Då och då lyser himlen upp av en raket och det brakar till. Men kulmen blir förstås vid midnatt som vanligt. Då har vi nog redan hunnit smaka på årets nyårskaka. Det blev en citronpaj som jag bakade i eftermiddag.
Själv går jag efter ett handskrivet recept som jag haft länge i en pärm men liknande recept finns på nätet, på IT-pedagogoen, på Kokboken, på Mummlennium och på Folkbildning.net. Detta är recept på citronmarängpajer som alltså har ett marängtäcke ovanpå citronkrämen. Men på makens begäran har jag avstått från marängtäcket. I stället ska jag servera den med lite vispad grädde. På nätet finns också en del recept på en variant med mandelmassa i pajdegen, men det har jag aldrig provat.
Citronmarängpaj är så vitt jag förstått en traditionell amerikansk efterrätt och jag tror att den är ganska flitigt förekommande i litteraturen när familjefester beskrivs eller en god fika. Jag har gjort den flera gånger, och det blir alltid lika gott, en lite syrlig efterrätt som passar särskilt bra efter en bastant middag.
Tio i två. Då satt vi och åt frukost idag. Det är nog min senaste frukost hittills. Fast jag vaknade redan vid halvelva, gick upp och lade mig i soffan och läste ut en bok. Och plötsligt var klockan ett.
Att ha sena vanor är omoraliskt, det vet vi ju alla. Sjusovare, det är något vi inte vill vara. Och vill man få moraliskt övertag ska man insinuera att någon annan sover länge på morgonen, skriver Johan Hakelius i Aftonbladet. Det där möter jag ibland, men jag tar inte åt mig eftersom jag vet att jag styr mitt liv och mina sovvanor själv de dagar jag inte går till jobbet. På mornarna sover jag gärna, men på kvällarna är jag desto mer kreativ.
Vi diskuterade semantik vid frukostbordet, det vill säga vad ett ord egentligen betyder. Det är jag som funderar på ordet "sak". För mig är grundbetydelsen ett ting, något konkret som man kan ta på. Ändå använder vi det ofta också i betydelsen "uppgift" eller "företeelse". Vi säger "jag ska bara göra en sak först" och menar "jag ska bara göra något först" och det är oftast inte att producera ett ting utan att utföra en uppgift, till exempel att skriva ett mail eller gå ut med hunden. Och det är ju knappast "en sak". Varför har det blivit så? Jag vet inte, och har inte sökt någon etymologisk förklaring.
Men sådant kan man fundera på en nyårsaftonsfrukost.
I morse försov jag mig och vaknade ungefär en halvtimme innan jag börjar jobba. Usch vad jobbigt det är! Och dessutom vara trött. Fast jag lyckades komma till jobbet bara fem minuter försenad men då hade jag frukostmackorna med mig i ryggsäcken.
Nu sitter jag och dricker en massa kaffe för att hålla mig vaken. Det känns för tidigt att lägga sig vid tio på kvällen en fredagkväll. Och med tre lediga dagar framför mig blir det nog lite extra sömn.
Nu är ju julen avklarad och vi har fyllt våra hem med ytterligare lite saker. I år fick jag bara små saker och det passar mig utmärkt. I Fokus nyligen (nr 42 av mitt husorgan) läste jag en artikel om hur vi snart lägger ner mer pengar på förvaring av våra prylar än vad det vi förvarar egentligen är värt. Det handlar om förrådsbranschen, alltså att kunna hyra sig ett förråd och förvara sina ägodelar. Det har tydligen blivit en mycket lukrativ bransch idag, med stor efterfrågan. Vi har också så mycket prylar i våra hem att vi behöver yta för att förvara dem. Det är ett märkligt överflödssamhälle vi lever i… Tänk vad enkelt det vore om vi bara hade vad vi behöver.
Min nya pedometer (stegräknaren) är en lycka. Den fungerar perfekt. Idag har jag gått 12 025 steg.
När jag var ute på lunchen idag såg jag tre tiggare på stan. Ska det behöva vara så? En av dem var en vanlig tiggare, en kvinna med ett barn som stod vid Systembolaget ochn höll upp en bit kartong där det stod skrivet att hon är fattig och har flera barn och behöver pengar. Så ska ingen behöva ha det idag. Tiggare har jag aldrig sett här i stan förut.
De andra två kanske inte tiggde pengar egentligen, jag vet inte. Det var gatumusikanter, de spelade dragspel, och hade en hatt till pengarna framför sig. Två unga människor.
Gatumusikanter finns det ju en del här på sommaren, och det kan jag förstå, att man kan tycka att det är kul att spela och vill göra det så mycket att man gör det utomhus på gator och torg för att få publik. Men utomhus på vintern? Det var inte minusgrader idag men inte varmt heller, och de såg frusna ut.
Givetvis undrar jag: är detta tecken på ett ytterligare systemskifte i den sociala välfärden? Att vi haft ett långtgående systemskifte på senare år, det vet vi ju. Men så långt så att vi nu fått tiggare här i Västervik? Den sociala kontrollen är ju rimligtvis något högre här än i storstäder. Jag tvivlar starkt på att någon väljer självmant att tigga ihop pengar som ett alternativ till annan försörjning.
—
Efter att ha fått en ny och pålitlig stegräknare i julklapp kan jag notera att jag idag gått 12 516 steg, och 11 842 steg igår.
Efter en aktiv julafton med mycket och utsökt god mat, promenader och julklappsutdelning är juldagen en riktig lättjans dag. Den egentliga mellandagen, för i morgon på annandagen är det mer som en vanlig söndag eftersom det är arbetsdag dagen efter.
Så idag blev det sovmorgon, en deckare från pärm till pärm och bara lite städning och matplanering inför morgondagen. Efterrätterna är gjorda och köttet framtaget ur frysen. Imorgon blir det älggryta med sällskap.
Tack vare en julklapp kan jag nu surfa trådlöst, vilket jag inte kunde förut. Manicken heter Wireless Lan Usb Adapter. Så nu har vi trådlöst nätverk i hemmet med tillgång båda två och kan vara uppkopplade var som helst. Mycket smidigt.
Efter helgerna blir det dags att ta itu med konditionen och kalorijakten igen känner jag. Det är jag förmodligen inte ensam om.
Nu är det julafton!
Nej, inte är bloggen nedlagd bara för att jag inte bloggat på några dagar. Orsaken är att dygnet bara har 24 timmar. De timmarna räcker liksom inte till.
Tisdag och onsdag var jag på webbmöte på koncernkontoret i Norrköping och diskuterade med övriga som jobbar med webben på koncernens andra tidningar. Vi fick också information om nyheter. Mycket handlade om hur vi ska fortsätta vårt arbete. Det finns mycket att göra, och att diskutera det med andra som gör samma saker är viktigt. Inte minst för att man byter idéer med varandra.
Hemma igen i förrgår kväll och torsdag och fredag har gått åt till julförberedelser, utöver jobbet. Imorgon är det dan före dopparedan och det betyder tid i köket. Det är kul. Jag brukar göra efterrrätterna till julafton. Vi brukar ha paj eller kaka, två olika. I år blir det en med bär och en med choklad, på begäran.
Idag bakade jag lussekatter innan barna kom och fikade, och bakdoften sitter kvar i lägenheten hela dagen. Jag får nog gå och ta mig en sen lussekatt nu, känner jag.
Alla julklapparna är inslagna, rekordtidigt i år för att vara jag.
Tio timmars sömn under natten till lördagen gjorde mig inte pigg, utan snarare trött, liksom drygt åtta timmars sömn natten därpå. Förmodligen har jag en stor sömnskuld att ta igen, inte minst efter natten till idag.
Det gick inte att somna igår. Sist jag tittade på klockan var den närmare tre på natten, och sedan ringde den vid kvart i sju som vanligt. Nu faller ögonlocken snart ner av sig själv men är jag inte i säng inom en kvart kommer sömnen att ha farit sin kos igen. Det gäller att hoppa på första sovtåget, för sedan dröjer det länge till nästa.
Jag tror att jag skulle behöva en hel vecka bara till att sova.
12 359 steg idag, en hel del i butikerna i jakten på julklappar.
Jullunch på jobbet idag, med en traditionell jultallrik. Men det var långt ifrån den bästa jullunchen vi haft på jobbet så jag ska inte berätta var vi åt den. Trevlig lokal i alla fall, bortsett från att det var alldeles för kallt. Till och med jag frös, som aldrig fryser annars.
Vi åt i alla fall julmat till lunch, och julmaten är ju fet och salt som vanligt (vilket är gott om det inte blir för ofta). Och inte hann jag med någon lunchpromenad så motionen har blivit minimal idag, trots att den behövdes mer än vanligt. Inte minst efter förmiddagens luciatårta. Den högg vi in på redan innan luciaföljet skred in på redaktionen.
Vi får alltid besök av luciorna och i år var det en anmärkningsvärt skönsjungande skara tonårsflickor. Det brukar gå ganska bra eftersom lucia och tärnor alltid är förstärkta med ett par tomtar från kyrkokören (jag tror att det är kyrkokören i alla fall), men årets lucia kunde sjunga själv också.
I övrigt tycker jag att det vore dags att lägga ner den skönhetstävling som luciaomröstningen innebär. Visst är lucia en fin tradition som lyser upp i vintermörkret men det går väl att utse ett gäng utan att ha omröstning om vem som är snyggast eller har mest kompisar som röstar. Kanske håller killarna i det alternativa luciatåget med mig, de som kom upp på redaktionen en timme senare.
På vägen hem lyssnade jag på gårdagens BBC-sändning i min iPod och hörde bland annat ett inslag om förklaringen till att män tittar mer på blondiner (om de nu gör det?), nämligen att det beror på att de tittar på det som är ljusast i ett rum. Själv har jag nog svårt att tro på sådan generaliserande påståenden, men vad vet jag?
Stegräknaren fick stanna hemma idag eftersom jag visste att jag inte skulle hinna gå så många steg som jag brukar. Bättre att inte se eländet då.