Årets lussekattbak är avklarat ikväll, och avsmakat. Det blev godkänt av maken. Kanske blir det en laddning till före jul, om jag får lust. En grovlimpa åkte in i ugnen också, när den ändå var varm.
Att baka är en lisa för själen. Man tänker så bra när man bakar, och får göra något med händerna. Och så är det trevligt med hembakt att stoppa i magen. Bröd till frukost bakar vi så gott som varje helg, det känns viktigt för välbefinnandet.
12 278 steg blev det idag.
Nyss hemkommen från två dagar i Stockholm och fullproppad med nya tankar ska jag bara kort berätta om tågresan. Jag åkte tåg för att slippa åka buss och bli åksjuk, men givetvis blev det buss som ersättning från Västervik till Linköping. Som tur var kunde jag slumra till lite.
Hem ikväll fick jag åka första klass, för det fanns ingen andraklassbiljett kvar när jag bokade i söndags. Och tyvärr blev det X2000, vilket också framkallar åksjuka. Men det blev ändå en intressant upplevelse eftersom det nog är 30 år sedan ungefär som jag åkte första klass förra gången, då för att åka och mönstra på en båt i Göteborg.
Alla förutfattade meningar om förstaklassapassagerare besannades: slipsklädda herrar i kavaj och med laptop och damer med klass, det vill säga inte jeans men blankputsade skor med hög klack och diskret parfym (alltså inte som jag i blåjeans och gympaskor, visserligen dyra i mocka, men ändå…).
I förstklassbiljetten, som kostade cirka 400 kronor mer än en andraklassbiljett, ingår en måltid. Visst är det så, en högst frugal förrätt kanske man kan kalla det. Gott, men minimalistiskt. Vi serverades två tunna skivor rökt renstek, cirka fem bitar syltad svamp och en matsked äggcreme. Till detta en hel burk mineralvatten och en kopp kaffe. På det medföljande menykortet kan jag läsa vilket rött vin man rekommenderar till rensteken.
Tja, intressant som sagt. Men halva resan var jag alltför illamående med huvudvärk för att kunna uppskatta den förfinade atmosfären som självklart följer med en vistelse i förstaklassvagnen. Till råga på allt kunde jag inte avstå från att besöka tågvagnens toalett efter mineralvattendrickandet. Så mycket urinstank har jag aldrig varit med om i en andraklssvagn….
Det bästa med resan i sin helhet var förstås kvällen och morgonen med barna.
Första advent och bara fyra veckor kvar till jul. Det går lika fort varje år, och det känns som om det var ganska nyss som jag bar ner adventsljusstakarna till källarförrådet förra gången. För adventslsjusstakar måste man förstås ha i fönstren, det är lika självklart idag som en krukväxt eller gardin.
Fast gardiner anser jag att man inte måste ha. I vardagsrummet har vi inga gardiner som minskar ljusinsläppet eller samlar damm. På tredje våningen behövs de inte för att skydda mot insyn, i stället fäller vi persiennerna på kvällen i fönstren ut mot gatan och gården där grannarna har insyn.
I köket däremot har vi gardin i fönstret. Vid en diskussion med nätvänner på en lista nyss kom ämnet julgardiner upp och jag kom på att jag ju har kvar julgardinen från förra året. Visst är det praktiskt! Nu slipper jag byta. Det brukar jag i och för sig inte göra till jul, men gjorde det förra året ändå, det var väl dags.
Så då hängde jag upp den här gardinen:
Egentligen är det ju ingen riktig julgardin, för det är blåbärsris på den. När barna var små hade de den i sitt lekrum som året-runt-gardin men jag tycker att den passar bra till jul. Också. För jag har glömt ta ner den så inte känns den så julaktig, egentligen.
I övrigt blir det inget julpynt, utom adventsstjärna i ett fönster och adventsljusstaken med fyra levande ljus på bordet.
Maken var på Konsum och handlade mat i eftermiddag. Före honom i kön stod en annan man som också handlade mat. När maken skulle plocka i sina varor i kassen så såg han en röd paprika på det andra varubandet, tog den och sprang ifatt den föregående kunden, som blev så glad för att få med sig sin paprika. När maken sedan kollade kvittot hemma upptäckte han att det var han själv som köpt och betalat den, glömt det, liksom den andre som uppenbarligen glömt att han inte köpt någon paprika.
Maken ser det som en win-win-situation. Maken fick känna sig som en god medmänniska och den andre blev glad för att han fick hjälp med det han glömt. Att vi inte fick någon paprika till kvällsmaten kan vi stå ut med. Man måste ha lite proportioner i livet…
Apropå Konsum så måste jag rekommendera Konsumbloggen, där en Konsumanställd någonstans i Sverige skriver om allt möjligt som händer i butiken. Och andra som skickar in sina historier. Det ger ett annat perspektiv på livet som kund…
Nu förstår jag varför jag känner mig så splittrad och stressad jämt på jobbet. Ja, alltså inte bara för att jobbet är splittrat och delvis stressigt. Det beror också på mitt skrivbord.
Jag är en sådan människa som har kreativa högar på mitt skrivbord. Oftast vet jag i detalj vad högarna innehåller, men inte alltid. Men sådant skrivbord ska man inte ha, det hämmar arbetet och skapar stress. Det menar den engelska psykologen Judy James, enligt gårdagens nyhetssammanfattning i BBC:s poddradio. Tyvärr hittar jag henne inte på nätet, man jag är ganska säker på att jag hörde hennes namn rätt.
Hon sa bland annat att har man ett kreativt arbete kan det vara OK med ett välfyllt skrivbord, men annars är det bäst med så rent skrivbord som möjligt. Så egentligen är det kanske OK för mig då… Hon intervjuades med anledning av att ett statligt verk i England beordrat sina anställda att städa sina skrivbord från så mycket som möjligt och bara ha aktiva papper och annat uppe på skrivbordet.
Jag har alltid haft ett rörigt och belamrat skrivbord. På jobbet har jag en bild uppsatt på anslagstavlan från någon tidning som visar ett tomt och rent skrivbord. I anslutning till bilden kan man läsa att skrivbordet visar hurdan du är i skallen. Rörigt på skrivbordet, ja det är förstås en rörig människa. Men hurdan är då den som har ett tomt skrivbord…?
—
11 341 steg idag.
Jag jobbar och jobbar, först på jobbet på dagarna, och sedan med kursuppgifter på kvällarna hemma. En reodvisning i veckan har jag, utom denna vecka och en till vecka lite senare. Men jag håller ändå på med en uppgift som jag snart ska lämna in, så att jag inte kommer efter. Himla roligt är det i alla fall.
Nu är jag på banan igen efter min förkylning som i stort sett är borta. 11 433 steg idag och 12 815 går. Men några steg på motionsslingan har det inte blivit på tre veckor nu, på grund av resa och förkylning, (däremot sprang jag inomhus på jobbet idag, för att hinna ikapp klockan). Så det är nog dags igen till helgen, om jag kan slita mig från datorn.
Nu är den stolta vår utsprungen
den vår de svage kalla höst.
Nu blommar heden röd av ljungen
och vitt av liljor älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarns kvinnligt veka röst;
nu stiger uppför bergens trappa
trumpetarn storm i dunkel kappa.
Så diktade ju Karlfeldt för ungefär hundra år sedan. Och visst är det höst. Fuktigt och doftande av mull, som ute vid stugan idag.
Löven täcker nästan gräset och presenningen ligger intakt över vedstapeln borta vid dasset, trots stormbyar förra veckan. Hösten är fin, men den går fort förbi.
Den här helgen har gått fort i alla fall. Hela dagen igår satt jag med en kursuppgift som innebar att göra om en hemsida i två versioner, enbart med hjälp av css-mallar. Ingenting i html-koden fick ändras, och det skulle helst se bra ut även i Internet Explorer, inte bara i Firefox. Och Internet Explorer tolkar ju vissa stilmallar på sitt eget sätt, så det var mycket slit och tandagnisslan innan de problemen var avklarade.
Förkylningen håller i sig men håller sig på mattan i alla fall. Vilket betyder bara lite snuva och ont i halsen idag.
Som väntat vann demokraterna valet i USA, och med god marginal, även om det inte var alldeles givet. Trassel med valapparater och misstanke om valfusk hindrade inte den demokratiska processen.
Frågan är vilken betydelse det får, mer än symboliskt. Ingen eller liten betydelse säger de som vet hur USAs konstitution och politik fungerar. Men den politiska betydelsen måste ändå vara betydande, som en missförtroendeförklaring mot Bushadministrationen och presidentens krig mot Irak, men också mot ultrahögern och moral majority som verkar vara på väg att tappa mark i USA enligt en tidigare artikel i DN. I stället verkar den kristna vänstern vara på väg att få större spridning. Samtidigt kommer också bright-rörelsen, amerikaner som står upp för att få vara ateister med tron på förnuftet i stället för Gud. En av dem är filosofen Daniel C. Dennett (recension i The Guardian av hans senaste bok). Kanske är ett skifte på gång, och Sverige ligger några år efter? Kanske kan förnuftet slå rot i det genomreligiösa USA, där det är värre att vara ateist än homosexuell? Kanske kan det råda verklig religionsfrihet och trosfrihet, så att även de som väljer att inte ha en tro på högre makter får samma acceptans för sin ståndpunkt som andra. (Läs mer om de nya ateisterna i USA i tidningen Fokus. Den här artikeln ligger tyvärr inte på nätet.)
Själv ligger jag sjuk, kraftigt förkyld, men måste förstås släpa mig upp till datorn och kolla läget i världen, även om det frestar på. Tänk vad ynklig man blir som människa av lite förkylningsvirus…
Andra bloggar om: valet i USA
Nu är vår gamla trotjänare, Saaben från när barna var små, till salu. En fin Saab 9000 som tjänat oss bra i nästan 17 år.
Jag tror att den kan gå länge till, och hoppas att någon vill ta hand om den. Själva behöver vi den inte längre, det känns inte vettigt att behålla den när vi kör så, lite. Och det är ju bara en sak, ett ting, inget att fästa sig vid.
Vi städade och tvättade den ikväll så att den ska vara fin att visa upp. Om nu någon blir intresserad. En annons är utlagd på Blocket för en liten stund sedan. Men det fanns många Saabar till salu av ungefär lika ålder så vi får väl se hur det går.
—
12 485 steg blev det idag.
Regnigt, grått och trist. Så är det idag när jag tittar ut. Men +12,5 grader.
Det är alltså en perfekt dag att vara ledig på. Jag måste inte ut i regnet utan kan vänta tills det slutar regna. Ut måste jag på dagen för katten ska klappas och matas idag också.
Och ut i motionsspåret ska vi väl också, tror jag. Om det inte ösregnar hela dagen. Både lördag och söndag ska jag jobba så det gäller att passa på idag, när vi kan komma ut i dagsljus.
Resten av dagen ska ägnas åt att gå igenom mitt manus till boken och göra det klart för avsändning. Nu måste jag nog ge mig och inte skjuta upp det stora steget längre, sluta fila på detaljerna och sätta stopp.