Vart tar tiden vägen? Jag har bara jobbat i tre dagar och redan känner jag mig stressad. När jag var tjänstledig kunde jag planera min dag själv och ta den tid jag behövde till sånt som dök upp, samtidigt som jag ibland kunde sitta 14-15 timmar per dag med uppsatsen.
Nu är det jobb fram till halvsex, hem, och så ska jag hinna med det ena och det andra. Jag har sytt lite, pratat i telefon, pratat med grannarna, varit i motionsspåret. Och vips så är kvällen gången och det är läggdags.
I motionsspåret lyssnade jag på Vår grundade mening (podradio från P1) om bloggarnas betydelse för massmedia. Den intervjuade (det måste ha varit Jörgen I Eriksson från Ekots bloggkrönika) sa att han inte trodde att bloggarna kommer att spela så stor roll för massmedia i framtiden heller eftesom det är så få som egentligen läser bloggarna och de därmed inte får så stor genomslagskraft, inte ens de politiska bloggarna.
Tja, det finns väl andra som tycker motsatsen. Fast jag tror att han har ganska rätt. Även om detta handlade om Danielssonaffären och det bloggrykte som startade den affären så hör det kanske till undantagen. Jag tror, och hoppas, att massmedia inte ska falla i den ryktesgrop som bloggarna kan vara och att den granskande och källkritiska journalistiken fortsätter att utövas.
—
18 116 steg blev det idag, och 5,5 km-slingan på 39 minuter, delvis joggande.
Nu är midsommar över för den här gången. Den optimala helgen för grillos, ölstank och dunkadunka långt in på natten är avklarad och vi kan ingå i semestertiden med lite mer utspritt sommarbeteende.
Torpet är helt underbart fint, precis ett sådant som jag skulle vilja ha. Det är ett soldattorp från 1700-talet, varsamt renoverat och moderniserat med det bästa av det gamla kvar men ändå modernt och bekvämt med vatten och el inne. Det är det jag saknar ute hos oss. Vedspis i köket, trägolv och bjälkarna i taket, veranda och stor trädgård med uthus.