Det är vår nu. SMHI förutspådde redan i lördags +9 grader idag, tisdag. Och redan visar termometern på +9,6 här. Utan att solen lyser (på den här sidan molnen)! Det är grått och lite disigt och det droppar njutbart från tak och balkong där ute.
I morgon ska det bli lika varmt, och dessutom sol, men sedan en kall natt mellan torsdag och fredag. Sedan kommer värmen igen. Härligt! Kanske kan vi ta årets första utefika vid stugan före påsk. Ja, det klart vi kan!
Rubriken har jag lånat från Tidsverkstaden, en förening som jag gillar för sin ansats och idé. Mottot är att vi inte alls har ont om tid utan gott om tid, men att vi fyller den med för mycket, i stället för att ge oss själva livskvalitet. De har så rätt så, Fredrik Warberg och Jörgen Larsson, som driver den. Det handlar om att dämpa det dagliga tempot, och se andra värden än vad vi kanske ofta gör, både i arbetslivet och i privatlivet. Deras tankar är så kloka (läs deras bok!), och jag önskar jag kunde lossa de bojor som avhåller mig från att följa deras råd.
Fast egentligen har jag tagit intryck och gått åt det håll de förespråkar just i vår, nu när jag tagit tjänstledigt från jobbet för att avsluta mina studier, dvs göra precis det som är verklig livskvalitet för mig: att få förkovra mig. Det spelar ingen roll att inkomsten är låg det här halvåret, det är det värt att få nya kunskaper och få motionera hjärnan.
Deras idé är förstås mer åt en hållbar utveckling i samhället. Men många bäckar små…
Snön har fallit i stort sett hela dagen, virvlat ner i stora lätta flingor. Vi har fått runt en och en halv decimeter snö idag, kanske mer. Visst är det vackert och det lyser upp men ju mer snö ju längre väntan på våren känns det som.
Så här ser vårt cykelställ ut nu, efter dagens snöfall.
Marschallerna på trappan lyser upp i vintermörkret, ihop med snön.
Igår var bänken på balkongen utan snötäcke.
I tre timmar har jag stått i köket idag och bakat kakor: chokladrutor, lingonrutor, Smålandskringlor och apelsinsnittar. Kakorna är till fikat på årsmötet i Klubb Maritim Westervik i morgon kväll. I morgon förmiddag ska jag baka bullar. Det måste man ju ha också.
Det är ganska kul att baka småkakor. Det är nog 15 år sedan senast, om jag räknar bort muffins och julpepparkakor. Jag minns någon påsk när barna var små och jag gjorde storbak, 4-5 olika sorters kakor som jag bakade på skärtorsdagen tror jag. På den tiden bakade jag allt: frallor, limpa, korvbröd, kanelbullar, kakor…
Nu äter vi nästan aldrig kakor, utan det blir lite glass till kaffet ibland.
Lördag är ett fint ord. Det smakar avkoppling men också aktivitet. Förhoppningvis innebär dagen både vila och verksamhet. Lördagar känns så bra för då har man större delen av helgen kvar, framför allt den lediga söndagen.
Vore jag den lite mindre plikttrogna typen skulle jag nog lägga mig i soffan, läsa en bok och lyssna på paradisradion hela dagen. Men sådan är ju inte jag, så det blir nog lite plikter vad det lider under dagen… Hänga tvätt och stryka kläder, förbereda för Klubb Maritims årsmöte på onsdag kväll och uppdatera klubbens hemsida, städa skrivbord och hårddisk i datorn (det är länge sedan sist), skriva en motion till bostadsrättsföreningens årsmöte och lite annat smått och gott. Dagen kommer att gå av sig själv… men förhoppningsvis i ganska behaglig takt.
Vårsolen skiner och jag borde gå ut men just idag gör sig hälsporren påmind, efter de senaste veckornas långa promenader, så jag föreskriver mig själv vila idag. Jag vill inte äventyra min tillfrisknad.
I morse låg jag kvar länge i sängen och läste. Jag kunde inte släppa boken ifrån mig, och eftersom jag är ensam hemma just idag så behöver jag inte ens bry mig om att synkronisera någon frukost. Boken jag läste heter ”Johannas backe” och är skriven av Oscar Danielson, en stigande stjärna på författarhimlen. Boken kommer ut den 9 mars och det är ett recensions-exemplar jag läst så jag ska inte föregå min recension till utgivningsdagen mer än att berätta att boken är himla bra. På flera sätt. Läs den!
En liten vårreflektion: Det är så skönt att ljuset ökar nu. Plötsligt är det inte längre mörkt när jag åker hem vid fem från Linköping, när vi haft eftermiddagsföreläsning. Inga rader av stirrande mötande billyktor som bländar under färden genom stan. Det är stor skillnad på att köra bil i dagsljus och i mörker. Väl ute på 35:an är det inte mycket trafik.
Och luften känns annorlunda också, även om det är full vinter med snö överallt.
Banalt, men så här känns det varje år vid den här tiden. Just den här veckan, vecka 8 när det är sportlov här, då brukar det märkas. Jag slutar jobba vid 1730 på kvällen och den här veckan brukar det inte längre vara mörkt när jag ska hem. Vändningen åt andra hållet brukar komma på höstlovet, vecka 44.
Lyssnade på radio gjorde jag dagarna i ända i ungdomen. P3 stod på hela tiden när jag var hemma, gjorde läxorna, läste eller bara lyssnade (t ex på Tio i topp). Detta är alltså väldigt länge sedan, för 30-40 år sedan. Sedan jag blev vuxen har jag inte varit samma högkonsumerande radiolyssnare, och ju äldre jag blivit ju mer störd har jag känt mig av att ha radion på om jag inte lyssnar aktivt. Jag har inte längre kunnat fördra den som den ljudkuliss den mestadels var i ungdomen.
Men nu har jag börjat lyssna igen, på nätet. Det är inte så mycket aktivt lyssnande, utan snarare en bakgrund som ackompanjerar mitt nuvarande läsande och skrivande på dagarna. Jag lyssnar på Radio Paradise, en radiostation i Kalifornien.
Det finns tre skäl till att jag gillar den här stationen: de spelar musik jag gillar, de två-tre personer som snackar mellan låtarna låter trevliga och har behagliga röster, och stationen är icke-kommersiell, t o m anti-kommersiell enligt deklarationen på hemsidan.
Meningen med en blogg var väl från början att sprida länkar till andra som kan tänkas vara intresserade av samma saker som en själv. Det är inte ofta jag gör det men idag blir det ett sådant inlägg här.
En lysande musplatta kan man göra. Om man är lika händig som den här kvinnan eller mannen på metku.net. Kanske blir nästa steg att göra en lysande toalettsits?
Lite onödigt men intressant vetande: Här finns en karta på hur undervattenskablarna i världen är placerade.
En ung man som tar vetenskapen på allvar. Här kan du läsa amerikanen Phil Plaits blogg och hans reaktion mot ett uttalande av en Nasa-anställd som påstår att Big Bang-teorin handlar om religion och inte vetenskap, något som bloggaren kallar ”scientific McCarthyism”. Mycket läsvärt.
Alla dessa intressanta informationssnuttar i cyberspace har jag hittat på digg.com som är en tekniknyhetsblogg där vem som helst kan bidraga. Rekommenderas för den vetgirige.
Det går ett tag att hålla ett högt tempo men nu börjar jag känna mig lite sliten. Hela förra veckan var intecknad av måsten (eftersom jag bestämt mig för att fullfölja det jag gett mig in på), och det är likadant denna vecka. Men i nästa vecka ska det lugna ner sig lite.
I morgon bitti bär det av till Växjö för sista gången: opponeringsseminarium på C-uppsatsen. Jag kommer nog att sakna Växjö lite, efter fyra och ett halvt år där. Samtidigt är det en fantastisk lättnad att slippa åka dit flera gånger i veckan på vintervägarna.
Helgerna är avklarade och i natt skålade vi i vitt vin klockan tolv Microsofttid (dvs 24.00 på datorn, enligt internettidsservern time.windows.com), till smällande och smattrande raketblommor på himlen. Nu börjar allvaret igen i morgon bitti, och egentligen är det ganska skönt även om helgerna är en bra vilopaus i vintermörkret.
Det är fint ute nu, efter de senaste dagarnas ganska intensiva snöande. När vi gick till affären i eftermiddag kändes det som om vi befann oss inuti en sådan där upp-och-nervändbar snöprydnadssak man hade förr och tog fram till jul.
Det nya året kommer att bjuda på en del utmaningar för egen del. Den första blir att skriva klart uppsatsen till den 23/1. Nästa blir att klara D-kursen i Linköping. En annan utmaning är att leva snålt under våren när jag bara jobbar 25 procent på tidningen och får tära på sparpengarna för att få ihop till mat och hyra. Det är länge sedan jag var student "på riktigt". Men jag är vid gott mod.