Kategori: Vardagsliv

Idag har jag huggit ved i ett par timmar. En trevlig sysselsättning, som jag verkligen gillar.

I pannan kan vi elda med ganska stora vedträn så den veden behöver vi sällan hugga, även om det händer. Björkveden sparar vi till eldning i kakelugnarna och då ska det inte vara så stora vedträn, utan lite mer som de här. Dessutom hugger jag några i mindre pinnar för att ha som tändved.

Vi köper kapad och klyvd ved i 15 kubikmeter åt gången, som regel två gånger per år. Det är blandved och brukar innehålla en hel del björkved. Den sorterar jag undan för att ha till kakelugnseldningen, och vi har en ganska stor hög med björkved nu. En del av den veden behöver alltså huggas.

Resultatet av en del av dagens vedhuggning blev detta. Stora björkvedträn med knaggar i, det vill säga med avhuggna grenfästen, är ibland för svåra att klyva så de får gå i pannan. Jag gör alltid ett försök först, och ofta går det att ”skala av” någon bit eller två, men själva knaggen är svår att hugga sig igenom. Ingen idé att försöka för mycket, då riskerar jag bara att hugga snett och hugga mig i foten i stället. Det har varit nära ett par gånger, så numera är jag ganska försiktig.

Vi gillar att elda i kakelugnarna, så det går åt en del björkved. För att få upp värmen ordentligt i kakelugnen, så att den är riktigt varm men inte överhettad, tror jag att det går åt ungefär en halv sådan här vanlig vedkorg med björkved, eller lite drygt.

För att björkveden ska vara riktigt torr och fin får den först ligga och torka i vedskjulet minst ett halvår, ofta längre. Fortlöpande tar jag in björkved som mellanlagras i pannrummet, för att vara helt torr när vi ska elda med den. Där brukar vi har fyra-fem banankartonger med björkved stående, och därifrån tar vi upp veden i lägenheten. Det som jag har huggit idag kommer vi inte att elda med förrän om några veckor, med den här logistiken.

Efter björkveden högg jag lite tyre. Tyre är vedträn av fur som är väldigt rika på kåda. De dryper av kåda. Det gyllenbruna i pinnarna är kådan i träet. Kåda brinner väldigt bra så tyre använder man som tändved. Det ska vara pinnar, inte hela vedträn, då blir det för mycket och kan säkert få pannan att explodera, för det flammar upp rejält. Tyrepinnarna på bilden kommer från ett enda vedträ och vi har massor av tyrevedträn. Alldeles för mycket, jag vet inte hur vi ska göra av med dem. Det räcker med en tyrepinne för att tända upp en brasa i pannan eller i kakelugnen.

Att köra in ved i pannrummet och att hugga ved är normalt sett ett lördagsnöje under vinterhalvåret. Men idag blev det ett fredagsnöje. Det är faktiskt trevligt att hålla på med veden. Det är inte bara meningsfullt och viktigt utan också kontemplativt och trivsamt. Jag gillar att göra något praktiskt med händerna emellanåt.

Idag behövde jag hugga ved för det var ont om mindre vedträn i stapeln där jag hämtar veden. Det går åt både tändved och tjocka vedträn när man eldar i pannan. De tunna och små gör att elden tar sig snabbare, de stora brinner långsamt och mer effektivt.

Det går bra att hugga ved, jag gillar det. Än så länge har jag inte huggit mig i foten men det var nära en gång för ett par år sedan.

För att huggningen ska gå bra gäller det att ha en bra yxa, en rejäl huggkubbe i rätt höjd och så ta i ordentligt. Håll yxan så långt ut på skaftet som du kan men ända har ett bra grepp. Du måste svinga yxan med all kraft annars blir hugget för fjuttigt, och vedträet går inte itu. Yxan fastnar då lätt i vedträet och du får lirka loss den, vilket kan vara svårt ibland. Det gäller också att sikta bra. Håll blicken på den punkt på vedträet där du vill att yxan ska träffa, så brukar det gå bra. Ibland hamnar man vid sidan om, och det är då yxan kan gå ner i foten i stället. Passa dig för det!

De vedträn du vill hugga itu ska helst vara så kvistfria som möjligt. Är det stora kvistfästen kvar kan det vara svårt att få igenom yxan. I pannan kan vi elda med ganska stora vedträn så de svåra hugger jag inte, de får brinna som de är. Tändveden hugger jag av vedträn som är lättare att hugga. En del träslag är lätta att klyva, trots att de är kompakta. Till exempel ek, bok och björk. Alved går också bra att klyva och gran och fur om de är raka. Och så ska den ju helst vara torr också.

I tidningen land läste jag i veckan om Lars Myttings bok Ved, där han skriver att det är bättre att hugga veden när det är minusgrader för att fukten i veden då fryser och lättare splittrar vedträet. Det har jag inte tänkt på, jag hugger i både plus- och minusgrader.

Idag har jag kört in fyra skottkärrelass med ved i pannrummet. När det är kallt på vintern går det åt lite mer än så på en vecka, nu på hösten räcker det nog 10-12 dagar beroende på hur kallt det blir.

Jag tror att fyra lass är omkring en halv kubik, kanske lite mer. I pannrummet får den ligga ett tag för att vara varm och torr när vi ska elda med den. Det går åt 20-25 kubik staplad ved på ett år. När vi köper ved ett par gånger per år staplar vi den i våra vedskjul en bit ifrån huset. Det är så långt bort att vi inte vill gå dit och hämta varje gång vi ska lägga in i pannan, utan i stället kör jag in ved till pannrummet ungefär en gång i veckan. Där har vi två avbalkningar, eller bås, som jag fyller på i. Ett bås ska helst alltid vara fullt, så att det finns ved om vi till exempel skulle bli sjuka, eller inte hinna på ett tag. Värme måste vi ju ha.

Nu när det blir vinter och minusgrader ute gäller det också att elda regelbundet. Vattenrören i källaren får absolut inte frysa, då kan hela pannan explodera. Jag tror inte att de riskerar att frysa, för det blir nog inte minusgrader i källaren men man kan aldrig vara säker. Går det för många dagar och huset blir utkylt så finns risken. Så reser vi bort några dagar och det är väldigt kallt måste vi be grannarna om hjälp med eldningen.

Ved ska torka minst ett halvår, helst längre, för att bli torr och fin. Allra bäst är det om man får tag på ved på våren och den får torka ett tag före midsommar. Sedan tar det längre tid för den att torka. Just nu eldar vi med ved som är ett och ett halvt år gammal, om inte mer. Vi har ackumulerat ved så att vi alltid ligger steget före när det är dags att köpa nästa lass. Till våren köper vi ny ved, och den ska alltså helst få ligga till nästa höst innan vi börjar elda med den. Men åtgången beror på hur kall vintern blir.

Vi köper blandved i lass på 15 kubik två gånger per år, vilket blir 12 kubik staplad ved ungefär. I varje leverans brukar det vara någon kubik björkved, och den sparar vi till eldningen i kakelugnarna. Det är den bästa veden.

Elda med ved är ett pyssel, men trevligt så länge man har tid för det.

Andra bloggar om: ved, vedeldning