Bara vanligt vatten

Äntligen! Nu har vi varmvatten igen hemma. I två och en halv vecka har vi varit utan. Först två dagar helt utan vatten, sedan drygt två veckor med bara kallt vatten.

Det som hänt är att det en dag plötsligt kom in jord i vattenledningarna, tidvis var det tjock lera som kom ur kranen. Vi hyr vår bostad i ett gammalt hus på landet och hyresvärden var borta när det hände men kom hem nästa dag och till slut fick vi rent kallt vatten i huset igen. Men det har tagit tid att få ordning på allt. En ny brunn har grävts och nya ledningar har dragits fram. Att vi inte haft varmvatten beror på att vårt varmvatten värms upp i pannan när vi eldar och där upptäcktes till slut att de rören var igensatta av lera. Nu får vi stället varmvatten genom en varmvattenberedare.

En vecka var vi bortresta, så då tänkte vi inte på det. Vi har hela tiden kunnat duscha hos hyresvärden, som bor i ett grannhus. Men det är inte särskilt kul att gå hem till andra och duscha, och anpassa sig till det. Det känns också som att man gör intrång i andras privatliv även under sådana här omständigheter. Vi har därför duschat hos andra också, och badat i havet några gånger. Och värmt vatten i vattenkokaren till handdisken.

Hur som helst så har det varit en obekväm erfarenhet, samtidigt som det naturligtvis får oss att fundera på hur bekvämt vi normalt lever. Och förväntar oss kunna leva. Massor av människor i världen har dålig tillgång till vatten och skulle vara tacksamma för en kran med kallvatten hemma i köket. Än mer för att kunna duscha varmt varje dag.

Men vi, i vårt moderna samhälle, förväntar oss förstås att vi ska ha rinnande varmt och kallt vatten hemma hela tiden. Annars vore det inte en fullvärdig bostad i Sverige.

När jag var fyra år gammal i slutet av 1950-talet flyttade vi till en nybyggd villa. Innan bodde vi i ett omodernt torp utan vatten inne. Mamma hämtade vatten i hinkar från brunnen. Vi flyttade in i början av december och mamma tog med min tvåårige lillebror och mig till källaren och visade att vi hade rinnande vatten inne. Jag minns fortfarande hur fantastiskt vi tyckte att det var. Och säkert gjorde hon det också, med fyra barn i familjen och all möda hon lagt på att bära vatten till tvätt, städning och matlagning tidigare.

Vi hade förstås sett rinnande vatten inne hos andra förut, men det minns jag inte. Bara det ögonblicket när mamma drog på kranen i källaren och sköljde av våra stövlar.

Ja, jag är tacksam för att jag lever nu, med vatten i kranarna inomhus, både varmt och kallt.

Sommaren

Oj vilken sommar jag haft! Jag har fått vara med om så mycket, lärt mig mycket nytt, träffat så många snälla, roliga och intressanta människor och framför allt mina barn. Även om det regnat mycket så stör det mig inte, vädret kan vi ju inte göra något åt.

Nu är det dags att börja jobba på allvar igen. Fast jag har jobbat en hel del under sommaren, bland annat haft deadline på ett bokmanus den sista juli och det var intensivt in i det sista.

Jag gillar hösten, men hoppas att den ska dröja lite till. Det som är bra med hösten är att livet ofta lugnar ner sig lite, man kommer in i gamla vanliga rutiner (jag är nog till stor del en vanemänniska) och luften blir krispigare. September och oktober är bäst, med skördetid och fina färger i naturen.

Snigelsommar

Mördarsniglarna har invaderat vår trädgård. Det gjorde de redan för två år sedan men så många som vi haft i år har vi aldrig haft förr. Och så verkar det vara på många håll i år.

Läs om mördarsnigelåret 2012.

mördarsnigel

Så ser de ut. Ungefär som svarta sniglar men bruna, i alla möjliga nyanser. På kvällarna väller de fram i trädgården och på gångarna runt om här.

mördarsniglar

Det här är ingen ovanlig syn. Tio mördarsniglar på en liten yta på grusvägen nedanför tomten.

Vi dödar dem. Det är hemskt och deprimerande att döda levande varelser. Men de äter upp allt de kommer åt om man inte dödar dem. Och vi gör det snabbt. Varje snigel kan visst på en säsong lägga 400 ägg, som blir sniglar och i sin tur lägger 400 ägg, som blir sniglar och… Det blir många till slut.

Vi tar flera hundra varje kväll, och det bara kommer nya hela tiden.

persilja

Så här ser det ut i persiljelandet i sommar. Det mesta har sniglarna ätit upp. De blå kornen är snigelmedel, dvs järnsulfat. Sniglarna äter det, känner sig mätta och äter sedan inte mer utan lägger sig och dör. Om det verkligen fungerar vet jag inte för de kryper ju iväg innan de dör.

Tidigare i sommar blev det kortslutning i en utomhuskontakt för att det hade krupit in sniglar i den och jordfelsbrytaren hade slagit till, så ena grannen hade inget lyse när hon kom hem på kvällen.

Nu är jag trött på mördarsniglar.

 

 

Färskpotatis från landet

färskpotatis

Så ser den ut, min potatis från trädgårdslandet. Den är av sorten Maria, en tidig sort.  Smakar förstås jättegott. Inte mycket kan mäta sig med skörd från eget land.

Det är första gången jag tagit upp potatis i år. Den första maj satte jag och det växte bra i maj när det var så varmt. Sedan har det regnat och varit kallare i omgångar så den var inte klar till midsommar. Den ska blomma innan man tar upp den och helst ska man vänta två veckor efter blomningen säger min pappa. Hade jag behövt så hade jag tagit upp tidigare, men nu blev det först idag.

Det är egentligen inget bra odlarår i år även om det växer bra. Mördarsniglarna äter så mycket, de kommer i mängder varenda natt och trots att vi dödar hundratals varje kväll är det ingen hejd på dem.

Jag brukar odla mycket slätbladig persilja och använda i stället för sallad. I år har de ätit upp mer än hälften av all persilja. De har ätit upp det mesta av min dill och sallad. Jag strör ut järnsulfat men det hjälper inte mycket. Potatisen har de inte varit på och inte så mycket på jordgubbarna heller. Jordgubbarna är det jag fått mest av i sommar.

Det känns inte så trevligt att äta mat från landet som inte tillagas, eftersom vi inte vet om sniglarna varit på den. Därför har det blivit en hel del jordgubbssylt i år, och den lilla persilja jag skördat har gått i grytan.

Lite tröstlöst är det. Och deprimerande att gå och döda levande varelser varenda dag, även om det är mördarsniglar.

Andra bloggar om: , ,

Släktforskningssafari

I de södra delarna av Småland, i trakten av Tingsryd och Långasjö, har en stor del av mina barns fars släkt bott fram till tidigt 1900-tal. Detta har jag släktforskat om sedan förra året. Nu har jag sett flera av de gårdar och torp och platser där de bott och levt. Och träffat ättlingar från andra släktgrenar. Det är fantastiskt att få uppleva.

I tre dagar har jag åkt runt på småvägar i skogarna och längs sjöarna, tillsammans med en tapper väninna, och hittat mycket mer än jag trodde var möjligt. Det har gått tack vare stor hjälp av snälla människor i grannskapet och i hembygdsföreningarna. Framför allt vill jag tacka Älmeboda hembygdsförenings medlemmar och Karin Ursberg i Urshult.

Östergöl

Kajsalyckan var en backstuga i Östergöl i Älmeboda socken. Här bodde systrarna Emma, Johanna och Kajsa Johansdotter och deras föräldrar under senare halvan av 1800-talet. Då hette det Hallen. Idag finns det bara rester av grunden kvar från potatiskällaren och husets raserade murstock. En torpinventering gjordes 1958 och sedan sattes skylten upp. Johanna är mina barns farmors mormors mor.

Rössmåla Lillegård

Rössmåla Lillegård 2:3 i Urshults socken. Huset byggdes av Jon Bengtsson efter laga skiftet på 1860-talet. Hans far köpte gården 1840 och familjen flyttade hit från Jämshög i Blekinge. Då var Jon fyra år. Han dog 1897, men hade sålt gården 1884. Jon är mina barns farmors morfars far.

Hunshult

Rusthållargården Hunshult på Sirkön i Urshults socken. Gården ägdes och brukades av Peter Jonasson under större delen av 1800-talet. Han levde 1789-1880. Den vänstra delen av huset är från före hans tid, den högra delen byggdes till av hans son Peter Johan Petersson. Idag ägs den av Peter Jonassons sonsons dotterdotters dotter. Peter Jonasson är mina barns fars farmors morfars morfar. Här sov vi i natt. Det blev en höjdpunkt för mig, som läst och skrivit så mycket om Peter Jonasson.

Att resan blev av är tack vare 93-åriga Karin Ursberg i Urshult. I maj gjorde jag ett första försök att hitta Rössmåla Lillegård och stannade vid kyrkan i Urshult för att kolla kartan. Då kom en bil med en äldre dam och parkerade vid oss och jag passade på att fråga om hon kände till gården. Det gjorde hon inte, men när jag berättade mitt ärende och vilka jag forskat om visade det sig att hennes morfar och mina barns farmors morfar var kusiner. Gemensam anfader är Peter Jonasson i Hunshult. Tala om lyckträff!!

Inte nog med detta, hon bjöd in mig och lovade visa mig Hunshult om jag kom ner en annan gång. Vilket jag nu gjort. Och tack vare henne fick vi övernatta i Peter Jonassons gamla hus. Vilka fantastiska människor det finns!

 

Konst i parken

I helgen var vi på besök i Skåne och kom då till Wanås slottspark som är en konsthall i det fria. Det var verkligen intressant. Att se konst ute i naturen ger ett annat intryck än inomhus. Naturen i omgivningen spelar roll och påverkar vad det är man ser. Tror jag.

Några bilder på de konstverk som gjorde intryck på mig, på olika sätt:

Wanås

wanås

wanås

wanås

wanås

wanås

wanås

Kanske är det naturen som egentligen är allra vackrast…

Naturrapport

bokskogen

Bokskogen i Helgerum har exploderat i grönt på bara några dagar. Nu går det fort.

Adam och Eva

Detta är väl orkidén Adam och Eva? De blommar nu i vägkanten, precis som de vilda smultronen:

smultronblom

Solen skiner, fåglarna kvittrar och det har blivit försommar och varmt. Härligt!

Trädgården 1 maj

Första maj ska man vara ledig, och trädgårdsarbete räknas ju inte som arbete utan är ett nöje. Fast i morse var det inte kul. Då upptäckte jag att vi haft årets första besök av vildsvin under natten:

vildsvin

Så här mycket har ett vildsvin bökat av gräsmattan i natt. Av spåren att döma är det ett enda mindre vildsvin, kanske en årsgammal kulting. Den har i alla fall härjat ordentligt i natt.

Förra året slapp vi vildsvin i trädgården. Då betade fåren på andra sidan elstängslet, och elen var på hela tiden. I år betar fåren på andra sidan vägen och elen är inte på i det här stängslet just nu. Kanske hade det hjälpt, det vet vi inte. Året innan blev ju hela gräsmattan uppbökad, potatislanddå var inte elstängslet igång eftersom det inte var några får här. Det fortsatte hela hösten ända till in i oktober då. Hur det blir i år återstår att se.

Jag är i alla fall optimist och har satt den första potatisen idag, plus lite lök. Jag har ett lite mindre, fyrkantigt, land där jag får plats med fem rader åt båda håll, alltså 25 potatisar om jag har bara potatis här. Nu satte jag 18, fördelat på åtta stycken Maria och 10 stycken Minerva, som båda två är tidiga sommarpotatis. Dessutom satte jag lite blandad lök (rödlök, gul lök och silverlök) i ett hörn. Den första potatisen ska i jorden första maj, om det inte är alltför kallt. Då kan man kanske, och med tur med vädret, ha egen färskpotatis till midsommar. Det hade vi förra året.

Massor av ved

I fredags fick vi 15 kubikmeter ved levererat. Det är halva årets förbrukning. Vi köper det kapat och klyvt.

vedleverans

Det går snabbt att lasta av. Mellan de här bilderna är det bara tre minuter.

ved

Det är ett rejält lass att ta hand om. Veden är nyhuggen och väldigt tung.

ved

Igår började vi stapla veden i det tomma skjulet. Så här mycket var gjort efter ett par timmar.

ved

Idag är skjulet fullt. Det går in ungefär 10 kubik här, eller åtta kubik staplad ved. Det är två tredjedelar av leveransen. Här ska veden ligga och torka till någon gång fram i höst.

Skjulet byggde vi för ett par år sedan, av lastpallar. Vill du bygga ett vedskjul kan du se hur man gör.

ved

Innan vi slutade för idag började vi stapla i nästa skjul. Resten ska vi försöka hinna få gjort under veckan.

Det har gått fortare än vanligt att stapla veden den här gången, förmodligen för att det är större vedträn än vi brukar få. Vi beställde lite större eftersom det ska vara till pannan och inte som brasved. Ibland har de inte haft så mycket stor ved där vi köper den, så det har varit mindre vedträn. Det brinner effektivare med större vedträn i pannan. En del vedträn är så stora att vi får hugga dem innan vi eldar med dem, för att få in dem i pannan. Men det är bara trevligt att hugga ved.

Det känns i rygg, överarmar och lår nu efter att ha hivat och staplat ved i två dagar. Även om vi hanterar ved en hel del året om så är det torkad ved, som är mycket lättare.

vedVi köper blandved. I det lasset vi fick nu är det ovanligt mycket fin björkved, vilket är extra bra. Det är en hel del fur och gran och några andra träslag, bland annat bok. Och så den här röda veden. Det är en hel del röd ved, och det brukar vi få. Jag har undrat vilket träslag detta är, och fick idag svar på Facebook av min morbror Erik, en erfaren vedeldare, att det är al. Jag vet att man ofta använder al till ved, men visste inte hur den ser ut. Alen är ganska grovfibrig, och mer kompakt än fur men inte lika kompakt som bok. Det verkar som om den gärna växer snett för vedträna är ofta vridna lite där de klyvts.

I vedlasset finns också en del tyre, alltså vedträn av fur som har mycket kåda kvar. De hugger vi till späntved och använder som tändved, för det brinner extra bra.

Björkveden sorterar jag undan och har till kakelugnarna. Björkved är den bästa veden, den brinner effektivt och ger mycket värme. Och det knastrar så trevligt. Björkveden är ganska lätt att hugga också, när den torkat.

Aprilväder i mars

På morgonen brukar vi gå en promenad före frukost på runt en timme. I morse gav vi oss iväg som vanligt, men i lite lätt regn och mörka moln på himlen. Ganska snart slog det om, först till mer regn, sedan hagel och sedan snö. Halvvägs bort till Strandbo var det full snöstorm.

19 mars

Det var vi inte alls klädda för, utan blev snabbt både blöta och frusna, och vände hemåt igen.

19 mars

På väg hem hann fälten bli snötäckta och plötsligt var det vinter igen. När vi gick ut var det barmark här.

19 mars

Vi hade otur och var ute när det var som sämst väder. Översnöade, blöta och frusna kom vi hem till frukosten. Det blev inte så lång promenad som vanligt, så vi får kompensera det lite senare idag. Vi brukar gå runt 6000 steg på morgonen, nu blev det bara 4376. Men vädret råder vi inte över.

Nu lyser solen från en klarblå himmel igen och snön håller på att smälta bort.