Kategori: Vardagsliv

Strax före jul köpte jag mig en möbel. Men den behövde sättas ihop, och hopsättningen önskade jag mig av maken i julklapp. I önskan ingick att det skulle ske utan knot. Och det fick jag.

Jag har inte tillräckligt med tålamod för att göra sådant här. Det är ett minutiöst arbete där det krävs både händighet och noggrannhet. Så jag visste vem jag skulle be om hjälp.

Jag är så glad för denna julklapp. Saker vill jag inte ha, det har jag alldeles för mycket av redan. Och möbler vill jag helst välja själv.

Möbeln bestod av två tunga och platta paket. Arbetet tog några timmar och halvvägs hade han kommit så här långt.

Det är en arbetsbänk jag köpt mig. Eller ett avlastningsbord, eller kallas det kanske sidobord?

Så här ser det ut. Bänkyta, två lådor och en hylla under. Och det ska faktiskt stå där, framför bokhyllorna. Jag vill kunna gå mellan bänken och bokhyllorna, och kunna lägga ifrån mig på bänken, ha den som en arbetsyta.

Det här är faktiskt genomtänkt. Sedan i somras har vi haft ett gammalt bord stående här framför bokhyllorna. Det var ett extrabord vi tog fram när vi skulle ha många gäster, sedan föste vi bara undan det och skulle gå ut med det i förrådet. Men det var så praktiskt att ha något att lägga ifrån mig böcker och papper på. Samtidigt tyckte jag att det var för brett och tog för stor plats. När jag kom fram till vad jag ville ha i stället hittade jag detta. Det är av ek, ganska bastant och stadigt (spånskivor med fanér).

Nu är jag så nöjd.

Ändrar jag mig så är det ju lätt att flytta det och sätta det vid en vägg någonstans.

Nu har vi fått fint här hemma. Äntligen!

I somras hade vi en vattenläcka i ena hörnet av vardagsrummet. Det hände när det regnade riktigt häftigt, det kom mycket regn på kort tid. Precis ovanför det här hörnet går taket i vinkel och troligen har regnet forsat in på något sätt i den vinkeln.

Ganska snart satte hyresvärden upp ny plåt i vinkeln på taket utanpå. Men inne har vi fått vänta. Eftersom hyresvärden står för hela reparationen har vi väntat in hantverkarna som han hyr in. Annars kunde vi ha gjort det själva, men det tar ju ganska mycket tid och ingen av oss är särskilt haj på sådant här. Vi har målat här förut, men då krävs det nästan semester för att hinna med.

Så här såg det ut när det regnat in. En jättestor vattenbubbla innanför den målade tapeten där det runnit in, och fuktfläckar i taket.

Efter hand torkade det i taket och något mer regn har inte kommit in. Uppe på vinden är det torrt också.

Hantverkarna som skulle byta en del av takplattorna och fixa tapeten och måla väggen skulle kommit i början av hösten, senare på hösten, i början av november och senast till första advent… Men det tog till i förra veckan innan allt var klart.

Eftersom vi saknade lampkontakt i taket här inne kom också två elektriker och satte dit det när taket väl var ommålat. På köpet fick vi åtta nya väggkontakter (fyra dubbelkontakter) och takljus i både stora garderoben och i lilla gästrummet. Egentligen är jag kanske mest glad för alla kontakterna. Huset är gammalt, byggt 1918 och då troligen utan el. Det är ombyggt och renoverat ett par gånger, senast 1959, och el är förstås indraget, säkert före 1959. Men det har hittills bara funnits kontakter på ytterväggarna. Så vi har inte kunnat möblera med lampor eller ladda datorn vid en innervägg, bara vid ytterväggarna. Och så har det förstås blivit massor av extrakontakter i de få vi haft. Stora sladdhärvor med andra ord.

Numera har jag både golvlampa och datorladdare vid favoritfåtöljen i hallen.

På väggarna i vardagsrummet har vi tapet som målats ljusgul. Men det är ju inte lätt att få samma färg igen så vi tog en avvikande färg, väggen som målats om fick i stället bli grå. Och vi är väldigt nöjda med det, som en fondvägg blev det. Så här såg det ut tills i helgen som gick. Målarna har varit här i två omgångar, och elektrikerna emellan.

Vårt vardagsrum består av två rum där man tagit upp ett valv emellan (det gjordes vid renoveringen 1959). Och i den delen av rummet föste vi in alla möbler nu. Så det har varit kaos där ett par veckor.

I helgen har vi satt tillbaka möblerna igen, så nu känns det fint. Tredje advent glömde vi tända ljuset, eftersom det var så stökigt.

Sedan jag tog bilden har maken skruvat upp gardinstången igen. Idag har jag gjort ett försök att putsa fönstren, men det blev inte särskilt bra eftersom det var för kallt ute. Nu är det bara gardinerna som ska upp igen.

Och så ska jag städa färdigt i den andra delen av rummet.

Äntligen lite snö igen! Men det ligger nog inte kvar, temperaturen är kring nollan idag, och ska så förbli några dagar. Kanske blir det snö till jul, kanske inte.

Det lyser i alla fall upp lite när det blir vitt ute.

Årets november har ju börjat så härligt med milt väder, om än fuktigt. Morgondimman lyfter så vackert över viken och hela världen är inbäddad i en mild fuktighet.

Det är nästan som om de varma höstfärgerna förstärks av fukten. Jag gillar verkligen hösten.

Löven på mina hösthallonbuskar har nu skiftat färg.

Bokarnas löv blir intensivt mörkt brunbrandgula innan de faller ner och täcker marken.

Äppelträden börjar också tappa sina löv nu.

Visst är hösten vacker!

Trots att vi bott här ute på landsbygden i över två år har jag aldrig varit i Forsebo, fast det bara är ett par kilometer dit. Landsvägen dit är extra krokig, smal och backig så det känns alltid lite osäkert med bilarna när man promenerar eftersom sikten är så begränsad. Jag kör ju vägen varje arbetsdag och vet hur överraskad man blir om det plötslig går en människa i vägkanten.

Vid Forsebo ligger Gölpafallet som vi ser från vägen. När isen smälter är det full fart, eller när det regnat, och även däremellan ibland. Jag vet inte hur fallet regleras.

Ikväll gick jag dit, jag hade det som mål vid kvällens stavgång. Jag vill gärna ha ett mål, där jag bestämt mig för att vända. Från landsvägen är det en bit på grusväg, kanske 500 meter, som går utmed sjön Gölpens västra sida. När jag närmade mig fallet hörde jag hur det dånade allt mer av vattenmassorna ju närmare jag kom.

Det är mäktigt att höra och mäktigt att se. Vilka oerhörda krafter!

Uppifrån bron över fallet.

På andra sidan fallet ligger sjön blank som en spegel, några meter högre upp. Detta är änden på sjön Toven.

På kartan ser det ut att finnas fyra gårdar i Forsebo. Jag vände vid den andra som ligger strax ovanför fallet. Tänk att bo så där, och höra dånet och bruset från forsen varje dag. Förmodligen känns det väldigt konstigt de dagar som fallet sinar eller när det fryser på vintern.

Det är så himmelens vackert här.

I ett skjul står den gamla traktorn kvar. Den har inte varit i bruk sedan tidigt 70-tal i alla fall. Registreringsskylten är av den gamla sorten såg jag, med länsbokstav H för Kalmar län. De slutade användas 1973.

I vägrenen växte blommor jag aldrig tidigare sett, vad jag vet. Den röda med stora spetsiga blad undrar jag över. Någon som vet? Bredvid den verkar det vara en tistel ser jag nu på bilden.

Det är ett privilegium att få bo med en sådan här miljö inpå knuten. Det tänker jag på ibland när jag surar över mördarsniglar, bökande vildsvin i trädgården och tunga vedlass.

Senare tillägg:
I Västrums hembygdsbok läser jag om Gölpa. Det har funnits kvarn, pappersbruk och benstamp vid fallet sedan 1700-talet. De verksamheterna lades ner i början av 1900-talet, när en kanal byggdes mellan Toven och Hjältemaren för att frakta timmer. Det har även varit affär här, till någon gång vid förra sekelskiftet.