Kategori: Ved

Idag har jag huggit ett par lådor björkved.

Att hantera ved är en viktig sysselsättning för mig på vintern. Vi eldar i pannan för att få värme i huset och vi eldar i kakelugnarna för att det är trevligt men också för värmens skull. Varje år gör vi av med 25-28 kubikmeter ved, vilket ju är en hel del.

När den levererats ska den staplas, en del ska huggas och så ska det in i pannrummet och huset. Det gäller att ha ett system för hanteringen så att det fungerar smidigt.

I pannrummet har vi byggt ett par bås av lastpallar till pannveden. När ett bås är tomt tar vi från nästa och kan samtidigt fylla på i det nya. De två båsen rymmer tillsammans lite mer än en halv kubik tror jag. Det räcker 10-12 dagar när det är som kallast på vinter, eller drygt två veckor om temperaturen är runt nollan eller däröver. På sommaren eldar vi inte i pannan.

I de två kakelugnarna i vardagsrummet eldar vi bara med björkved, den finaste veden. Den brinner bra och ger mycket värme och så knastrar det så trevligt.

Björkveden får vi när vi köper pannved. Det är blandved där det ingår björkved. I en leverans på 15 kubikmeter kan det vara mellan en och tre kubik björkved. Björkveden sorterar jag undan. En hel del behöver huggas och är den svårhuggen får den gå till pannan.

De första åren här har vi nog snålat lite med björkvedseldandet men nu har vi blivit mer benägna att tända upp i kakelugnen på kvällen. Nu när jag jobbar hemma är det ju trevligt att sitta vid en sprakande brasa med datorn i knät.

För björkveden har jag ett mellanlagringssystem.

När den har torkat ute i vedskjulet över minst en sommar hugger jag efter hand vad vi behöver. Jag mellanlagrar den huggna björkveden i bananlådor i pannrummet, så att den är torr och fin när vi tar upp den i vardagsrummet och eldar med den. I pannrummet får det plats fyra bananlådor åt gången och det går nog åt ett par i veckan.

Den ved vi köper är avpassad för panneldning och det kan vara en hel del ganska stora vedträn. Vi kan elda med de stora men en del är alldeles för stora och behöver klyvas. Dessutom behöver vi mindre vedträn också, för att elden i pannan ska ta sig. Så det blir en hel del vedhuggning vintertid.

Tur att jag gillar att hugga ved. Kanske är det gammelgenerna från alla torparna i min släkt före mig som ger sig till känna.

Andra bloggar om: ved

Idag har jag huggit ved i ett par timmar. En trevlig sysselsättning, som jag verkligen gillar.

I pannan kan vi elda med ganska stora vedträn så den veden behöver vi sällan hugga, även om det händer. Björkveden sparar vi till eldning i kakelugnarna och då ska det inte vara så stora vedträn, utan lite mer som de här. Dessutom hugger jag några i mindre pinnar för att ha som tändved.

Vi köper kapad och klyvd ved i 15 kubikmeter åt gången, som regel två gånger per år. Det är blandved och brukar innehålla en hel del björkved. Den sorterar jag undan för att ha till kakelugnseldningen, och vi har en ganska stor hög med björkved nu. En del av den veden behöver alltså huggas.

Resultatet av en del av dagens vedhuggning blev detta. Stora björkvedträn med knaggar i, det vill säga med avhuggna grenfästen, är ibland för svåra att klyva så de får gå i pannan. Jag gör alltid ett försök först, och ofta går det att ”skala av” någon bit eller två, men själva knaggen är svår att hugga sig igenom. Ingen idé att försöka för mycket, då riskerar jag bara att hugga snett och hugga mig i foten i stället. Det har varit nära ett par gånger, så numera är jag ganska försiktig.

Vi gillar att elda i kakelugnarna, så det går åt en del björkved. För att få upp värmen ordentligt i kakelugnen, så att den är riktigt varm men inte överhettad, tror jag att det går åt ungefär en halv sådan här vanlig vedkorg med björkved, eller lite drygt.

För att björkveden ska vara riktigt torr och fin får den först ligga och torka i vedskjulet minst ett halvår, ofta längre. Fortlöpande tar jag in björkved som mellanlagras i pannrummet, för att vara helt torr när vi ska elda med den. Där brukar vi har fyra-fem banankartonger med björkved stående, och därifrån tar vi upp veden i lägenheten. Det som jag har huggit idag kommer vi inte att elda med förrän om några veckor, med den här logistiken.

Efter björkveden högg jag lite tyre. Tyre är vedträn av fur som är väldigt rika på kåda. De dryper av kåda. Det gyllenbruna i pinnarna är kådan i träet. Kåda brinner väldigt bra så tyre använder man som tändved. Det ska vara pinnar, inte hela vedträn, då blir det för mycket och kan säkert få pannan att explodera, för det flammar upp rejält. Tyrepinnarna på bilden kommer från ett enda vedträ och vi har massor av tyrevedträn. Alldeles för mycket, jag vet inte hur vi ska göra av med dem. Det räcker med en tyrepinne för att tända upp en brasa i pannan eller i kakelugnen.

Att köra in ved i pannrummet och att hugga ved är normalt sett ett lördagsnöje under vinterhalvåret. Men idag blev det ett fredagsnöje. Det är faktiskt trevligt att hålla på med veden. Det är inte bara meningsfullt och viktigt utan också kontemplativt och trivsamt. Jag gillar att göra något praktiskt med händerna emellanåt.

Idag behövde jag hugga ved för det var ont om mindre vedträn i stapeln där jag hämtar veden. Det går åt både tändved och tjocka vedträn när man eldar i pannan. De tunna och små gör att elden tar sig snabbare, de stora brinner långsamt och mer effektivt.

Det går bra att hugga ved, jag gillar det. Än så länge har jag inte huggit mig i foten men det var nära en gång för ett par år sedan.

För att huggningen ska gå bra gäller det att ha en bra yxa, en rejäl huggkubbe i rätt höjd och så ta i ordentligt. Håll yxan så långt ut på skaftet som du kan men ända har ett bra grepp. Du måste svinga yxan med all kraft annars blir hugget för fjuttigt, och vedträet går inte itu. Yxan fastnar då lätt i vedträet och du får lirka loss den, vilket kan vara svårt ibland. Det gäller också att sikta bra. Håll blicken på den punkt på vedträet där du vill att yxan ska träffa, så brukar det gå bra. Ibland hamnar man vid sidan om, och det är då yxan kan gå ner i foten i stället. Passa dig för det!

De vedträn du vill hugga itu ska helst vara så kvistfria som möjligt. Är det stora kvistfästen kvar kan det vara svårt att få igenom yxan. I pannan kan vi elda med ganska stora vedträn så de svåra hugger jag inte, de får brinna som de är. Tändveden hugger jag av vedträn som är lättare att hugga. En del träslag är lätta att klyva, trots att de är kompakta. Till exempel ek, bok och björk. Alved går också bra att klyva och gran och fur om de är raka. Och så ska den ju helst vara torr också.

I tidningen land läste jag i veckan om Lars Myttings bok Ved, där han skriver att det är bättre att hugga veden när det är minusgrader för att fukten i veden då fryser och lättare splittrar vedträet. Det har jag inte tänkt på, jag hugger i både plus- och minusgrader.

Idag har jag kört in fyra skottkärrelass med ved i pannrummet. När det är kallt på vintern går det åt lite mer än så på en vecka, nu på hösten räcker det nog 10-12 dagar beroende på hur kallt det blir.

Jag tror att fyra lass är omkring en halv kubik, kanske lite mer. I pannrummet får den ligga ett tag för att vara varm och torr när vi ska elda med den. Det går åt 20-25 kubik staplad ved på ett år. När vi köper ved ett par gånger per år staplar vi den i våra vedskjul en bit ifrån huset. Det är så långt bort att vi inte vill gå dit och hämta varje gång vi ska lägga in i pannan, utan i stället kör jag in ved till pannrummet ungefär en gång i veckan. Där har vi två avbalkningar, eller bås, som jag fyller på i. Ett bås ska helst alltid vara fullt, så att det finns ved om vi till exempel skulle bli sjuka, eller inte hinna på ett tag. Värme måste vi ju ha.

Nu när det blir vinter och minusgrader ute gäller det också att elda regelbundet. Vattenrören i källaren får absolut inte frysa, då kan hela pannan explodera. Jag tror inte att de riskerar att frysa, för det blir nog inte minusgrader i källaren men man kan aldrig vara säker. Går det för många dagar och huset blir utkylt så finns risken. Så reser vi bort några dagar och det är väldigt kallt måste vi be grannarna om hjälp med eldningen.

Ved ska torka minst ett halvår, helst längre, för att bli torr och fin. Allra bäst är det om man får tag på ved på våren och den får torka ett tag före midsommar. Sedan tar det längre tid för den att torka. Just nu eldar vi med ved som är ett och ett halvt år gammal, om inte mer. Vi har ackumulerat ved så att vi alltid ligger steget före när det är dags att köpa nästa lass. Till våren köper vi ny ved, och den ska alltså helst få ligga till nästa höst innan vi börjar elda med den. Men åtgången beror på hur kall vintern blir.

Vi köper blandved i lass på 15 kubik två gånger per år, vilket blir 12 kubik staplad ved ungefär. I varje leverans brukar det vara någon kubik björkved, och den sparar vi till eldningen i kakelugnarna. Det är den bästa veden.

Elda med ved är ett pyssel, men trevligt så länge man har tid för det.

Andra bloggar om: ved, vedeldning

I fredags fick vi 15 kubikmeter ved levererat. Det är halva årets förbrukning. Vi köper det kapat och klyvt.

Det går snabbt att lasta av. Mellan de här bilderna är det bara tre minuter.

Det är ett rejält lass att ta hand om. Veden är nyhuggen och väldigt tung.

Igår började vi stapla veden i det tomma skjulet. Så här mycket var gjort efter ett par timmar.

Idag är skjulet fullt. Det går in ungefär 10 kubik här, eller åtta kubik staplad ved. Det är två tredjedelar av leveransen. Här ska veden ligga och torka till någon gång fram i höst.

Skjulet byggde vi för ett par år sedan, av lastpallar. Vill du bygga ett vedskjul kan du se hur man gör.

Innan vi slutade för idag började vi stapla i nästa skjul. Resten ska vi försöka hinna få gjort under veckan.

Det har gått fortare än vanligt att stapla veden den här gången, förmodligen för att det är större vedträn än vi brukar få. Vi beställde lite större eftersom det ska vara till pannan och inte som brasved. Ibland har de inte haft så mycket stor ved där vi köper den, så det har varit mindre vedträn. Det brinner effektivare med större vedträn i pannan. En del vedträn är så stora att vi får hugga dem innan vi eldar med dem, för att få in dem i pannan. Men det är bara trevligt att hugga ved.

Det känns i rygg, överarmar och lår nu efter att ha hivat och staplat ved i två dagar. Även om vi hanterar ved en hel del året om så är det torkad ved, som är mycket lättare.

Vi köper blandved. I det lasset vi fick nu är det ovanligt mycket fin björkved, vilket är extra bra. Det är en hel del fur och gran och några andra träslag, bland annat bok. Och så den här röda veden. Det är en hel del röd ved, och det brukar vi få. Jag har undrat vilket träslag detta är, och fick idag svar på Facebook av min morbror Erik, en erfaren vedeldare, att det är al. Jag vet att man ofta använder al till ved, men visste inte hur den ser ut. Alen är ganska grovfibrig, och mer kompakt än fur men inte lika kompakt som bok. Det verkar som om den gärna växer snett för vedträna är ofta vridna lite där de klyvts.

I vedlasset finns också en del tyre, alltså vedträn av fur som har mycket kåda kvar. De hugger vi till späntved och använder som tändved, för det brinner extra bra.

Björkveden sorterar jag undan och har till kakelugnarna. Björkved är den bästa veden, den brinner effektivt och ger mycket värme. Och det knastrar så trevligt. Björkveden är ganska lätt att hugga också, när den torkat.

-20 i morse när jag gick upp och +17 inne. Nu går det åt mycket ved för att hålla kylan ute. När vi väl eldat får vi snart upp värmen, och solen hjälper till också. Men vi måste underhålla värmen och elda flera gånger om dagen i pannan. Annars eldar vi normalt morgon och kväll under vintern. Fast vi har ju inte haft några normala vintrar sedan vi flyttade hit för tre år sedan. Men ligger temperaturen runt nollan eller strax under räcker det med morgon- och kvällseldning.

Det gäller att ha flyt i vedhanteringen när det går åt så mycket.

Två gånger om året köper vi ett lass på 15 kubikmeter ved. Det lämpas ut på gården och sedan staplar vi det i våra vedskjul. Där ligger det och torkar tills det ska användas.

Näste steg i processen är att köra in veden i pannrummet. Det är särskilt viktigt på vintern, för att man helst inte ska elda med kall och fuktig ved. Dessutom är det ju bekvämare att ha veden till hands i pannrummet tidiga morgnar och sena kvällar.

Lastpallen är min bästa vän. När vi flyttat hit byggde vi två vedbås av lastpallar vid ena väggen i pannrummet. Där staplar vi  veden:

Bilden är tagen i befintligt ljus med mobilen så den är ganska kornig. Bredvid vedbåsen står kartonger med björkved och stickor. Stickor har vi för att tända med. Björkveden tar vi in här för att ha torr ved till kakelugnarna. Båsen är nog rakare än de ser ut på bilden, på grund av perspektivet. Men lite bågnar de.

Jag vet inte hur mycket ved som går in i båsen, men kanske är det en kubikmeter tillsammans.

För att fylla ett bås går det åt fem sådana här lass ved på pulkan, eller fyra lass med skottkärra. När det är så här kallt går det inte att köra med skottkärran för gummit i däcket fryser och blir stelt. Så det är jättebra med pulkan, som jag fått av en arbetskamrat. Med pulkan är det också lättare att komma intill källartrappan. Det tar ungefär en halvtimme att fylla ett bås med ved.

Två fulla bås med ved räcker 8-10 dagar när det är så här kallt.

September gick fort! För en månad sedan fick vi 15 kubikmeter ved levererat och nu är den inne under tak och kan torka till nästa vår eller sommar.

Den 28 augusti. Bonden vi köper veden av har tippat den på marken vid våra vedskjul.

Den 2 oktober. Borta! Nej, det är den ju inte, jag har bara staplat veden inne i vedskjulen. Alltihop. Och jag har gjort det själv. Tre helger har det tagit, en helg var vi bortresta.

Fortfarande återstår att kratta rent från småflisor och löv som samlats där veden låg.

I kartongerna innanför skottkärran ligger tändved, det vill säga stickor, pinnar, björkbark och flisor som blir när veden sågas och klyvs. Det följer med en hel del och det är bra att ha att tända med i pannan. Förmodligen får jag ta in kartongerna i källaren innan det kommer regn. Men just idag orkade jag inte göra mer.

Veden som ligger vid sidan till vänster under lastpallen ska sågas eller huggas så snart vi får tid. Det är lite gamla knotiga bitar och så en del tyre som ska huggas upp till stickor att tända med. Det gör jag längre fram.

Ja, det är ett styr med veden. Men trivsamt, fast det känns i ryggen i eftermiddag.

Nu har vi i alla fall över 30 kubikmeter ved under tak, 32-33 kubik skulle jag tro, och det ska vi klara oss på minst ett år och troligen lite längre. Det är skönt att vara rustad inför vintern, som lär bli en riktig vargavinter enligt en del.

Nu blommar körsbärsträdet på vår gård, ett säkert tecken på att försommaren är på väg.

Vi har fått fint sällskap hemma nu: fyra hästar som ska gå på bete hos oss i sommar. Jag har stor respekt för dem och håller mig gärna på behörigt avstånd.

Det är tre bruna, varav en shetlandsponny plus en vit.

Förra stormen för några veckor sedan gick hårt åt presenningarna som är tak på våra vedskjul så de har vi bytt i helgen. På kanterna där vi hämtar veden har vi hängt vedträn som tyngder, i stället för att binda upp presenningen. Då regnar det inte in så mycket.

Några potatisar och lök är också i jorden och jag har sått en rad dill. Får se om de klarar sig från frost.

Idag har det snöat i Holsbybrunn dit jag kom i morse. Men sedan kom solen.