Ny tidning för 40plussare

I min hand fick jag idag en ny tidning, ett livsstilsmagasin för "alla kvinnor över 40". Tidningen heter Laura och ges ut av Allers förlag. Det märks. Mitt intryck är en något uppfräschad variant av Hemmets Veckotidning, som den var förr (det är säkert 5-10 år sedan jag läste den senast). Första numret av Laura kommer den 7 juni, på onsdag.

Layouten är lite modernare, men inte mycket. Innehållet är väldigt traditionellt om än mer tidsenligt. Det handlar t ex om teknikprylar som mp3-spelare, digitalkamera och mobiltelefoner, och med förslaget att gå till hemsidans lexikon om teknikspråket är svårt. Teknikspråket i tidningen är inte svårt.

Innehållet är lika traditionellt som i de gamla vanliga veckotidningarna: mode, mat, inredning, resor, gör-om-mig och hälsa. Reportagen handlar om kärlek, livskriser och "Så vill svenska  kvinnor njuta" – vilket inte innebär 6. Bra! Livet är inte bara 6.

Ett reportage handlar om Tina Thörner, kartläsare åt rallyförare. Här kunde det ha bränt till lite, hennes liv är intressant, men det gör det tyvärr inte. Lite mer bett i en sådan artikel, det hade suttit bra.

En hel del av innehållet känns mer som de vanliga mode- och prylkollerna, dvs inte med någon särskild tonvikt på 40plussare. Däremot är livsnjutarna i mogen ålder, och inte svåra att identifiera sig med som 40plussare. Och fotomodellerna är "vanliga" lagom stylade mogna kvinnor. Bra!

Fyra par som mötts i mogen ålder presenteras, det handlar om kärlek i passionsåldern. Men inget av paren har mötts på nätet, vilket verkar ganska ickerepresentativt. Det hade varit trovärdigt idag.

Det jag saknar är något engagerande, t ex något reportage med inriktning mot arbetsliv, studier och samhälle. 40plus-kvinnor idag jobbar, studerar och engagerar sig i samhället, och det tror jag är ännu viktigare än mode och flärd. Genusperspektivet och jämställdhet saknas helt. Vad den skulle behöva är mindre mode och prylar, och mer samhälle. T ex "Knepen för att hitta nytt jobb efter 40" eller "Hon valde politiken framför jobbkarriären" eller "Hur ser äldrevården ut om 20 år? – tre visionärer berättar" eller "Den jämställda arbetsplatsen" eller "Därför ska du skriva samboavtal" eller "Din polska städhjälp – så här lever hennes familj hemma i Polen". Och kanske "De tio bästa bloggarna – ny lista i varje nummer".

Men det som sänker den här tidningen i mina ögon, förutom det ganska mediokra innehållet, är att den är uppkallad efter den amerikanska presidentfrun Laura Bush. Bland andra Lauror, som Laura Ashley, Laura Ingalls Wylder, Lauror i mode- och filmvärlden. Men allra mest efter Laura Aller, i känd Ameliastil, men mer än tio år efteråt. Laura Aller var journalist och en av grundarna av tidningskoncernen Allers, henne hade jag gärna läst mer om. Men inte ens Laura Trenter som förebild kan väga upp Laura Bush.

Nej, tyvärr hittar jag ingenting i Laura som gör den unik eller annorlunda än andra tidningar i samma genre. Så varför lägga pengar på denna?

—

8228 steg idag. 

Fildelning

Attacken mot regeringens och polisens hemsidor och demonstrationerna mot polisrazzian mot Piratbyrån är uppenbarligen den stora nyheten i medierna i helgen. Att polisen gör en sådan razzia känns skrämmande, och påminner om andra tider, särskilt om det stämmer att USA ligger bakom. Vad är det som händer i Sverige?

Det jag inte fattar är varför man inte kan hitta på bra och enkla sätt att betala en liten slant för nedladdning? Några kronor per låt, 25 spänn för en film, det verkar ju vara vad folk ändå är beredda att betala. T ex via Paypal-konto för den som inte vill handla med sina kontokort på nätet.

Jag menar att det är ju ganska orimligt att musiker kan tjäna många miljoner på att folk köper deras skivor medan författare sällan kommer upp i samma inkomster. Av det kan man dra slutsatsen att musik är för dyrt, dvs cd-skivor. Böcker har blivit billigare, framför allt genom lågprispocket. Och vi läser ju massor, trots att vi sitter så mycket vid våra datorer nu för tiden. Om musik och filmer vore billigare skulle vi säkert köpa mycket mer, och då kan det bli ännu billigare.

Till sjöss – nostalgipoäng

För 30 år sedan jobbade jag till sjöss som telegrafist i handelsflottan. I sommar kommer en liten del av vad jag var med om att visas på en utställning på Västerviks Museum, tillsammans med andras berättelser och minnen. Ikväll hittade jag ett gammalt tidningsklipp från den tiden, en intervju med mig i den amerikanska lokaltidningen Bangor Daily News. Då fanns det inga kvinnor som arbetade till sjöss i USA och de tyckte det var väldigt ovanligt och spännande.

Då arbetade jag ombord på M/S Arizona, en styckegodsare som ägdes av Transatlantic. Vi hade gått från Göteborg på nyårsdagen 1977 och hade mött riktigt dåligt väder på Nordatlanten och kom fram lite försenade till Eastport i norra Maine den 12 januari. Där fick vi först vänta några veckor innan vi kunde komma in till kaj, och fick åka mellan ett par andra närliggande hamnar (Searsport och Winterport) innan vi till slut kunde lasta ett antal ton potatis och återvända till Europa en månad senare.

Att ligga i en hamn i en hel månad var mycket ovanligt, även för styckegodsare. Searsport, där vi lastade potatisen, var en riktigt liten håla och vi blev snart bekanta med en del av lokalbefolkningen. En kväll blev jag hembjuden till en kvinna på orten för att vara med i den litterära cirkeln de hade på kvällen. Det var jag och ett antal präktiga amerikanska medelklassdamer som nog tyckte att jag var var lite exotisk… De läste inte poesi eller diskuterade böcker utan knåpade ihop dekorationer till någon föreställning barnen skulle ha i kyrkan. Jag tror att vi fick te och kakor. Det var trevligt.

Det var roligt att läsa det här tidningsklippet igen, efter så många år.

Och 1977 var uppenbarligen de stora glasögonens år… Kommer ni ihåg, ni som var med då?

Bangor Daily News

—

9 314 steg idag. 5,5 km-slingan tog bara 43 minuter, personligt rekord. 

Paretsky är tillbaka

Äntligen har Sara Paretsky kommit ut med en ny bok. På svenska heter den "Svartlistad" och den kommer ut den 22 juni. Mycket bra, tycker jag, precis som hennes tidigare. Hennes hjälte V. I. Warshawski är en samhällsengagerad och icke så helt perfekt kvinna i sina bästa år, dvs 50-talist.

Den här boken går tillbaka till 50-talet och McCarthytiden, en av USA:s riktigt mörka epoker i sin historia, och hur det som hände då fortfarande spelar en roll idag. Hon drar paralleller med Patriot Act efter den 11 september som gjorde USA till en polisstat där den enskildes liv offras utan urskiljning. 

Egentligen är det inte hennes nya bok, utan hennes senaste på svenska. Den kom ut i USA 2003 och har originaltiteln "Blacklist". Utgivningen i Sverige ligger alltså tre år efter. Hon har redan hunnit skriva en bok till, "Fire sale", som kom ut förra sommaren.

—

17 218 steg idag. Kanske kan det delvis kompensera tårtbiten på jobbet idag, en frestelse jag inte kunde motstå.

Opponering

Tisdagen den 13/6 ska jag lägga fram min uppsats, och opponera på en annans. Den kom med posten idag från universitetet och verkar mycket intressant, den handlar om delad föräldraledighet och jämställdhet. Det är också en D-uppsats i sociologi. Nu har jag en dryg vecka på mig att läsa in mig på den och även läsa igenom min egen lite extra, så att jag har kolla på alla detaljer i den.

Även om jag har gjort det här några gånger nu (tre gånger förut) så känns det förstås lite nervöst men också högtidligt. Äntligen framme vid målet, efter fem års studier. Tänk om jag missat något viktigt, tänker jag… Men det ska väl gå bra.

—

11 718 steg idag. 

Regn

9 144 steg idag. Regn nästan hela dagen idag, så motionsslingan var rejält lerig och hal. Därför tog 5,5 km-slingan 47 minuter ikväll, och det känns i benen.

Studentmat

Nu är en del av maten till studentfesten i nästa vecka klar. Det blir pajer med bröd och sallad. Och så någon efterrätt.

Pajer tar lite tid att göra men är lätt och praktiskt. Det går jättebra att frysa in och sedan värma dem knapriga i ugnen när det är dags att äta.  De här pajerna har jag gjort:

paj

Den gröna pajen länst upp till vänster är spenat och lax.

Den övre i mitten är skinka, broccoli och morot.

Den övre till höger är fetaost och röd parika.

Den nedre till vänster är tomater och mozarella.

Den nedre i mitten är lök, champinjoner och västerbottenost.

Den nedre till höger är räkor, purjolök och dill. 

Stockholm

Storstäder har aldrig tilltalat mig och jag har inte känt mig hemma i dem, med undantag för London. Jag är en landsbygdsbo som bor i exil i stan, även här i lilla Västervik. Men nu sedan jag på senare år varit i Stockholm en del och lärt känna Söder lite mer känns det helt OK. Nu kan jag tänka mig att bo i Stockholm.

Förr har jag alltid haft en känsla av stress och rädsla för trafiken och alla människor runt omkring, det har känts lite hotfullt, jag har verkligen känt mig som kusinen från landet. Ungefär hälften av mitt liv har jag bott på landet och visst är det där jag hör hemma. Ibland kan jag längta mycket efter det där att kunna bo utomhus, att ha livsutrymme inte bara inomhus, och kunna gå och skrota i en trädgård. Och det får jag utlopp för på stugan.

 

Hammarby Sjöstad

 

Skulle jag bo i Stockholm skulle jag gärna välja Hammarby Sjöstad. Det vill kanske de flesta. Men med de miljonbelopp som går åt för att skaffa sig en bostadsrätt där, och de höga hyrorna sedan, så lär det aldrig bli verklighet. Men arkitekturen är fin och modern, ja nästan postmodern. Det är lite social ingenjörskonst över området, snyggt och prydligt. Och fint vid vattnet. 

— 

Antal steg idag: 8 622. Men inte någon vilodag för det, tre timmars intensivt matlagande i köket känns som ett mindre motionslopp. Men mycket roligare. 

Seg dag

Jag fattar inte varför jag drabbats av sådan sömnlöshet. I morse var jag klarvaken redan vid sextiden, efter fyra timmars sömn. När jag inte hade somnat om vid kvart i sju gick jag upp. Men sedan behövdes det en timmes middagslur för att orka med resten av dagen.

I slutet av juni börjar jag jobba heltid igen och det oroar mig hur det ska gå. På jobbet kan jag ju inte sova middag om det varit dåligt med sömnen på natten. 

Jo, jag vet att jag delar sömnlöshetens problem med många. Och det finns ett antal böcker med goda råd om hur man ska komma åt det. Jag har nog provat en del, t ex en promenad på kvällen, varva ner, inte ligga kvar och vrida sig utan i stället gå upp, och annat som låter klokt när jag läser det. Men det tar inte bort tröttheten och ger mig sömnen tillbaka. 

I motionsspåret ikväll testade jag min nya iPod, efter att ha tankat den full med podradioprogram. Det blev "Gomorron Världen" från igår i öronen medan jag tog mig runt 5,5 km-slingan på 44 minuter. Lätt som en plätt med sådan kvalitetslyssning. 

Antal steg idag: 10 043. 

Bloggtest

Jag kunde inte låta bli att göra ett test som jag läste om hos Flärdskrivaren, om vilket år jag är. Testet finns här. Mitt resultat: 1960. Och enligt testmakaren betyder det följande: 

"1960 – 1969: You are a free spirit with a huge heart. Love, peace, and happiness rule – oh, and drugs too."

Visst kan det stämma, bortsett från drogerna. 60-talet har nog präglat mig mycket, eftersom det var då jag växte upp.