Tankarnas hotell

Leif Eriksson: Camping – vem, hur och varför (2006):

Camping är en folkrörelse. Det menar Leif Eriksson som skrivit sin andra kulturhistoriska bok, om just camping i Sverige. Han menar att campingen är en av de största men också mest missförstådda folkrörelserna. Och kanske har han rätt. Camping är stort och antalet svenska campare är nu över en miljon, vilket är en rejäl folkrörelse.
Och att den är missförstådd kan vi nog hålla med om. Campingen har för många ett lite löjets skimmer över sig och anses snarare av ickecamparen som en brist på frihet än den frihet som camparen själv ofta framhåller.

Nu kan de här attityderna kanske ändras efter Leif Erikssons bok. För här ger han en helt annan bild av campinglivet än vad vi annars ofta ser. Boken ger en omfattande genomgång av allt som rör camping: historiskt, kulturellt, tekniskt och mycket mera. Även för mig som ickecampare har den mycket att ge, med klara nostalgipoäng och inblick i en okänd värld.
Man kan ju undra varför så många människor väljer att tränga ihop sig i så små utrymmen på semestern, och ta hemmet med sig på resan. Den frågan besvarar Leif Eriksson med: friheten att kunna göra något annat.
Målet för camparen är att fiska eller bada eller se sig om och husvagnen är bara medlet. Dessutom är det ett sätt för familjen att komma närmare varandra under semestern.

”Camping är en livsstil utan sociala markörer” skriver han och menar att inom folkrörelsen camping finns människor från alla samhällsklasser men det syns inte på campingplatsen eftersom det inte är så stor skillnad mellan olika husvagnar. Man kan umgås på andra villkor än i vardasglivet.
Camping är också ett socialt sätt att tillbringa semestern, för på en campingplats är det lätt att knyta nya kontakter. Och de ser ut att ha det väldigt trevligt, alla camparfamiljer på bilderna i boken.

Campinglivet kom igång på 20- och 30-talet och genom 1938 års semesterlag. Lysingsbadet i Västervik är en av de campingplatser som startades då, året här var 1933.
Sedan har det bara ökat. Fyrtiotalisterna campade i tält med sina föräldrar och förde sedan traditionen vidare, men med husvagn. Nu är tält och husbil inte så ovanligt, även om husvagnarna är flest. Och har man tur kan man ibland få se en gammal äggformad husvagn.
Det började med utflykter ut i skog och mark och tältplatser uppstod av sig själv. Snart blev det mer reglerat, inte minst på grund av brandrisker. Och plötsligt hade vi en rad campingplatser i Sverige vid mitten av 1900-talet. Idag är många av dem flerstjärniga.

I boken finns det väldigt mycket mer information än så. Den är en odyssé genom Campingsverige, både geografiskt, historiskt och kulturellt. Det rika bildmaterialet gör den extra trevlig att ägna några timmar åt.
Boken är en hyllning till campingen som livsstil, utan att författaren själv är campare av stora mått.  Det han har gjort är en kulturgärning, i stil med sin förra bok ”Korv, mos och människor”.
Han ser det stora i det lilla och vardagliga, och har förmågan att förmedla det till oss läsare på ett lättsmält sätt men ändå högst seriöst.