Vår strävan efter mening

Peter Gärdenfors: Den meningssökande människan (2006).

Boken handlar om vårt ständiga sökande efter livets mening. Så kan man uppfatta hans bok. Men den handlar om så väldigt mycket mer, och framför allt hur och varför människan strävar efter mening. Han jämför oss med djuren och förklarar varför vi människor är annorlunda än djuren, eftersom de inte kan se sig själva utifrån och inte tänka utanför nuet och rummet. Människan däremot har en fantastisk förmåga till själreflektion och den ger oss både bekymmer och glädje. I vår moderna tid är oron för framtiden alltmer framträdande, och en börda för oss, kanske på grund av den alltmer fragmentariserade värld vi lever i. I boken ger han förklaringar till hur vi tänker och reagerar. Det är lättläst, lättsamt och på högsta allvar men både roligt och tankeväckande att läsa.

Joyce Carol Oates

Joyce Carol Oates: Djur (2006).

Detta är en kortroman på bara drygt 150 sidor, och ett mästerverk. Du läser den snabbt för den pockar på uppmärksamhet så snart du läst första sidan. Den handlar om unga kvinnors destruktivitet och utsatthet, det som så utmärkande för Oates briljanta författarskap. Med klarsynthet och precision berättar hon om det som vi gärna säger ”men hur kunde det ske?”, reaktioner och beteenden som vi inte ser som rationella eller ens förklarliga.

Dags att kasta ut tv:n?

EU-kommissionen vill att det ska bli tillåtet med produktplacering i tv-program. Horribelt tycker jag. Detta hörde jag i Vår Grundade Mening i bilen på väg hem igår. Produktplacering i programmen betyder alltså att vi inte kan värja oss mot reklamen i tv genom att gå och koka kaffe när den visas. Och dessutom blir det ju betydligt mer försåtligt eftersom vi inte vet vad som är reklam och vad som är programinnehåll. Vi ska manipuleras att konsumera mera. Ännu mer.

Produktplacering har ju varit vanligt i filmer länge, och därmed också i tv. Men i vanliga program! Hur ska man kunna göra ett reportage eller dokumentär om ett företag som har en produkt placerad i programmet? Kanske blir det så i en deckare på tv att vittnet stannar till i Försäkringskassans port och tar upp sin Nokia för att kolla sms, sedan drar vidare och står en onaturligt lång stund utanför Hemköp och läser Aftonbladet osv… Vad ger det för innehåll? Varför skulle jag vilja titta på det? Eller är det de där sekundkorta och snabbt förbiflimrande bilderna våra hjärnor ska infiltreras med, som vi knappt märker? 

En av de intervjuade, en chef för ett PR-företag tror jag, sa att det kan ge mer pengar till programproduktion och få bättre program. Om motivet är att det behövs mer pengar att göra bra program för så vore det bättre att minska ner betydligt på alla kanaler och föra över de pengarna på några få. Som på den gamla goda tiden när vi hade Sveriges Television kanal 1 och kanal 2 till exempel.

Nu orkar jag aldrig titta på tv, det är för mycket att välja på, och när jag någon gång sätter på den så är det sällan något sevärt för mig. Sport, någon komedi med pålagda skratt och skrikiga människor, kanske. Jag brukar aldrig kunna komma ihåg när det är något bra jag vill se. Jag vet att det finns massor med intressanta program. Men då ser jag på webben, när jag har tid och lust och utan reklampauser.

Värme, del 2

Att det blivit sommar så här plötsligt känns lite egendomligt. Här hemma har vi nu +20,6 grader i skuggan på balkongen men i Linköping var det betydligt varmare idag, det vill jag lova. Efter några timmars pratstund i solen bränner det på händer och armar nu. Även om man ska vara försiktig och det finns risk för mailignt melanom så är det ändå en härlig känsla, den här första vårsolen.

Efter handledningen på universitetet och en trevlig träff med några studiekamrater åkte jag hem igen. Jag brukar oftast lyssna på radio i bilen men idag hade jag Pink Floyd och Pulse som ressällskap ett tag. På ganska hög volym, för att överrösta bilfläkten som gick på högvarv för att få en acceptabel temperatur i den bastuvarma bilen, efter fyra timmar på en solig parkering. 

Att åka bil ger en speciell känsla av rymd, av att inneslutas i en bubbla utan kontakt med yttervärlden. När jag hade andra bilar ganska tätt inpå mig bakefter så slog det mig "undrar om de hör musiken också?". Jag kan inte tänka mig att de gör det, möjligen kan någon av de människor som stod och väntade på bussen vid vägen ha uppfattat Pink Floyds dunk, dunk, dunk efter "…I was staring straight into the shining sun…". Coming back to life är en av 1900-talets absolut bästa låtar.

Förra gången jag åkte till Linköping är bara en dryg månad sedan, den sista mars. Men då var naturen fortfarande täckt av snö och det kändes som en helt annan väg idag. Grönt på marken och i träden. Och vitsippsslänterna före och efter Åtvidaberg, det är bara såååå vackert… 

Hem kom jag fylld av ny energi. Så blir det när man träffar trevliga människor en stund i solen. :-) Och när jag nu kollade min mail såg jag att jag fått svar från två medieforskare i USA som jag mailat till för att fråga om jag får använda en illustration från deras bok. Och det får jag! Självklart ska man fråga om sånt här, det tycker jag, och det borde alla göra men jag vet att det "lånas" en hel del. Sånt gör mig också glad, att de tar sig tid att svara.

Idag blir det inga räknade steg. 22 mil i bilen, och korta promenader på campus, det ger inga steg att tala om. 

Klassklyftor

Att det finns tydliga klassklyftor i Sverige vet vi ju. Och de ökar. Trots en medvetenhet om detta i många år verkar inte mycket göras för att förändra till det bättre. Snarare går vi med allt raskare takt mot ett 80/20-samhälle.

Ikväll tittade jag på webb-tv, på Janne Josefssons program om Örgryte och Biskopsgården, och ungdomarnas olika levnadsvillkor nu och då, för snart 20 år sedan. Han har gjort en uppföljning på det program han gjorde 1987. Då träffade han niondeklassare från båda stadsdelarna, och de förutspådde att de skulle bli som sina föräldrar, dvs leva kvar i överklassen respektive arbetarklassen. Idag är klassklyftorna ännu tydligare än då, de verkar bara ha skärpts.

Något som är anmärkningsvärt och som tydligt visar en annan samhällsförändring från då till nu är att ungdomarna idag, i båda stadsdelarna, talar om och drömmer om att de ska bli rika. För 20 år sedan var det bara överklassbarnen som trodde det. Är pengar så viktigt i vårt samhälle idag?

Läs också programmets diskussionsforum. 

—–

Stegräknaren stannar idag på 10 817 steg. Av dem är cirka 6000 gångna på  5,5 km-slingan i skogen. För några dagar sedan gick vi den på 50 minuter, i förrgår på 48 och idag på 46 minuter. Det känns som om ett sundare liv är inom räckhåll. 

Interaktion på nätet

Sådär. En etapp i uppsatsskrivandet är klar. Ikväll har jag skickat min nuvarande version av uppsatsen till handledaren, inför mötet på torsdag förmiddag. På sätt och vis var det en deadline eftersom jag ville bli klar med så mycket som möjligt. Två tredjedelar är kanske skrivet nu, och det känns bra.

Till frukost läste jag i tidningen om Mikael Johansson i Umeå som doktorerat om social interaktion på nätet, närmare bestämt i virtuella världar. Här finns hans avhandling som pdf-fil och en sammanfattning av den. Jag tog hem den och har bara hunnit läsa lite i den än. Han har kommit fram till att virtuella världar är lika verkliga som "verkliga" världar IRL. Virtuella världar är inte bara platser utan också pågående processer skriver han, och använder ett eget begrepp som han kallar interacture, en modell som utgår från interaktionen och byggs på med struktur och funktion. Mycket intressant.

Det blev inga långpromenader idag, och följdaktligen inte många steg. Bara 6143. Eller 4.6 km.

Viktiga steg

15020 steg. 11,26 km. 455 kalorier. 2,17 timmar. Visst är det fantastiskt bra med en stegräknare, som kan ge mig all denna statistik om en dag i mitt liv. Och jag är riktigt nöjd med mig själv, för de här stegen är fördelade på två promenader i rask takt idag. Jag tror att jag läst någonstans att om man går så pass fort att man blir lite varm och flåsig så är det lika bra motion som att springa. Och det har jag förstås tagit fasta på. För det stämmer väl?

Efter drygt ett år med hälsporre så känner jag att jag nu äntligen börjar kunna gå normalt igen. Jag som altlid gått till och från jobbet och fått en daglig dos motion på köpet. Men inte sedan i somras, när jag fick order om mesta möjliga vila för foten. Så här sitter jag nu, runt fem kilo tyngre. Kilon som ska bort. Men hellre det än att foten hade blivit värre.

Våg har jag ingen, den kastade jag ut för tolv år sedan när jag hade jojobantat i tio år och tog tag i saken på allvar. 20 kilo lättare på ett halvår, det gick faktiskt då. Nu siktar jag i första hand på 5 kilo så får vi se sedan. Huvudsaken är att jag mår bra, och det gör jag inte nu. Utan våg kommer jag inte att veta exakt heller, utan jag känner på hur kläderna sitter.

Värme

Trots att vi haft det ganska varmt några dagar nu och våren borde varit här för länge sedan, känns det ändå speceillt och härligt att det idag blivit riktig värme. 20 plusgrader på balkongen betyder eftermiddagsfika ute. :-) Det är underbart, och ändå så banalt. Samma visa varje år…

 

björkar

 

Det här är hängbjörken utanför vårt hus, i höjd med vår balkong på tredje våningen. Bilden till vänster tog jag i torsdags, och den till höger idag. Det är mycket mer grönska på de fyra dagarna. 

Bredbandets framtid

I mitt intensiva arbete med D-uppsatsen hittade jag en intressant hemsida idag. Det är litteraturvetaren Sven Nilsson som skriver artiklar i tidskriften Ikoner (utges av Bibliotekstjänst). Han har en lång rad med artiklar (eller snarare krönikor) här och de jag hittills läst handlar om IT, bl a om Ola Larsmos och Lars Ilshammars senaste bok om varför vi ska ha bredband. Den får jag nog ta och se till att läsa. I artikeln skriver Sven Nilsson bl a om bredbandsutbyggnaden i Sverige och att han tror på digitaliseringens möjliga framtid men att ett av problemen är hur vi ska hantera betalningen för nerladdade filer. Den här artikeln är från slutet av förra året.

Anledningen till att jag fann hans sida är mitt sökande efter förklaringar till Giddens teorier om modernitet och självidentitet. Det skriver jag om i min uppsats om anonymiteten på nätet. Och på nätet finns ju all information så självklart söker jag efter tolkningar av Giddens där.