Mera skryt

Igår fick vi veta resultatet på delkurs 2 (5 poäng), och det gick bra: VG! Visst är jag glad… :-)

Delkursen är sociologisk metod och har bestått av en skriftlig gruppuppgift, en skriftlig enskild uppgift och en muntlig gruppuppgift (att hålla en föreläsning). Det var en intensiv och rolig kurs, trots lite strul med handledningen. 

Nu är det bara uppsatsen som återstår, och självklart måste jag sträva mot ett VG, som krona på verket på denna fina rad av VG jag nu har… Men det allra viktigaste är att det blir en intressant uppsats som kan tillföra lite ny kunskap.

22 år har gått

Tiden rinner iväg så att man nästan svindlar ibland. För 22 år sedan idag föddes mitt första barn, och det känns som om det var alldeles nyss. Men 22 år framåt, då har han hunnit bli en medelålders man på 44 år… 

Givetvis står det klart och upplyst i minnet den dagen; hela dygnet förstås, ända från bilturen kvällen innan, värkarna på efternatten och så födelsen klockan fyra minuter i två på eftermiddagen. Det var på skärtorsdagen 1984 och det var fortfarande vårvinter ute. Men när vi kom hem en vecka senare hade sommarvärmen kommit.

Inget är väl så omtumlande som att få barn, och allra helst första barnet. Det är stort, det största som livet bjuder på, och jag kände mig ganska liten som människa fast jag varit vuxen i flera år redan. Att plötsligt få det fulla ansvaret för ett litet knyte, det var nästan skrämmande. Nu, så många år senare, är det nästan svårt att fatta att allt gick vägen. Och att det gått så fort…. 

Statistik

Idag har jag roat mig med att kolla statistiken för min hemsida och bloggen. Hittills i år har jag haft 946 besök på den här bloggen och totalt 3949 besök sedan starten i februari förra året. Detta gör i genomsnitt 282 per månad eller cirka 10 per dag. Detta är förstår inklusive mina egna besök när jag skriver inlägg och läser och skriver kommentarer. Det gör jag inte varje dag som ni märker, ni många besökare som är här och läser.

Några måste ni ju vara, för allt är inte spamspindlar heller, det kommer inte ens ett spam om dagen numera (säkert tack vare Word Press utvecklade spamskyddstjänst). Men jag vet inte vilka ni är. Och det blir jag förstås nyfiken på. Ibland kommer en kommentar i bloggen eller ett mail och det är jätteroligt.

På min startsida har jag haft 1042 besökare hittills i år, och 3891 sedan förra årsskiftet, vilket gör cirka 250 per månad eller åtta per dag. 

Statistiken visar också att antalet visade sidor på hela min sajt är 7017 hittills under april, fördelat på 2811 besök. Mina besökare kollar alltså på flera sidor varje gång. Under mars visades 16 550 sidor på 7153 besök. 

Mycket siffror blir det… 

Dags igen

Vad tiden går fort! Påsken är redan över och det är dags att ta tag i livet igen. Nu har jag satt igång med uppsats nummer två om min undersökning om sociala relationer på nätet.

D-uppsatsen kommer att handla om anonymitet: att man kan välja hur mycket man avslöjar om sig själv, betydelsen av att inte synas inför varandra, att anonymitet på nätet kan främja ömsesidigt förtroende; och kanske ytterligare någon aspekt på fenomenet "att inte synas" för varandra på nätet. Det handlar både om det rent kroppsliga, att motparten inte ser hur jag ser ut, hur jag klär mig, om jag är tjock eller smal etc. Och om andra yttre omständigheter som jag kan hemlighålla, t ex var jag jobbar, vilka mina familjemedlemmar är, var jag bor etc; sådant som ens IRL-vänner vet. Min undersökning visar att möjligheten till anonymitet på nätet kan göra att man är mer öppen och känner mer förtroende inför sina nätvänner.

Det här hade jag från början tänkt att ha med i C-uppsatsen men det hade blivit för mycket. Och efterson anonymiteten tas upp av så många av dem som svarat så vill jag gärna förvalta de svaren och därför blir det en egen uppsats om det. Jag brukar gapa över för mycket från början när jag skriver uppsats, och uppsatserna blir alldeles för stora. Nu har jag föresatt mig att skriva en normalstor uppsats för en gångs skull.

Inför uppsatsarbetet har jag nu laddat i två veckor, och beviljat mig själv lite lov från studierna. Även om jag haft uppsatsen i tankarna förstås. Kanske var det för länge för nu krymper tiden för uppsatsarbetet hela tiden, den 29 maj ska den lämnas in. Men jag är så gott som säker på att jag ska klara det.

 

Fruberget

Uppe på Fruberget på Norrlandet var utsikten vidunderlig i förra veckan. Det var första gången jag var där, fast jag bott här i 25 år snart. Fruberget ligger i Segersgärde naturreservat.

 

promenad

Våtmarker ingår också i naturreservatet och nu efter snösmältningen var det ganska blött på sina håll. Men fint ändå.

 

blom

 Och ute vid stugan blommar snödropparna för fullt. Det är fint med vår…

 

 

 

Juveler som historieberättare

Tobias Hill: Kärleken till stenar (2006).

Hills nya bok är en spännande roman med ett originellt ämne: jakten på ett smycke. Det är hans första på svenska. Katherine Sterne är en ung kvinna som vid millennieskiftet reser runt i världen för att leta efter det medeltida smycket De Tre Bröderna, eller Bröderna, ett smycke som kanske finns i verkligheten. Berättelsen spänner över 600 års världshistoria, från England via Turkiet till England igen, till Japan, och till det gamla Mesopotamien, numera Irak. Här bodde de judiska bröderna Levi, diamantslipare och diamantförsäljare, som tack vare Bröderna kan bege sig till London i början av 1800-talet. Katherine Sternes sökande kan tyckas tröstlöst och sakna mening, men författaren får till en riktig thriller kring denna intrig. Tobias Hill är en prisbelönt ung engelsk författare, vilket inte är svårt att förstå. Hans kombination av historisk kunskap och språklig mognad är en god grund och de över 400 sidorna berättelse känns aldrig för många.

Socialrealism

Susanna Alakoski: Svinalängorna (2006).

Naturligtvis är det en förskräcklig uppväxt för ett barn, men det finns humor i tillvaron också. Den svåra balansgången lyckas Susanna Alakoski behärska helt i sin debutroman. Den handlar om Leena, invandrad från Finland med sin familj, och hennes uppväxt under tidigt 70-tal i Ystad. Båda hennes föräldrar är alkoholister, periodare, och problemen trappas upp under hennes barndom. Så mycket att socialtjänsten rycker in. Men åren dit är långa för Leena och hennes två bröder. Susanna Alakoski har skrivit en berättelse från underklassen, från ett klassamhälle som vi kanske gärna vill tro att vi lämnat bakom oss i vår postmoderna tid. Lika viktigt är också temat kön och feminism, som synen på invandrare, i den skildringen av det nutida Sverige. Detta är en lysande debut. Berättelsen är krass och rak, språkligt mogen och mycket gripande. Hon kan berätta om en obarmhärtig barndom, och på ett ytterst tilltalande sätt, om det som ändå måste ha varit svårt att skriva om.

Om tanters liv

Oscar Danielsson: Johannas backe (2006).

Detta är en ung man som skriver innerligt och varmt om äldre kvinnor, framför allt sin mormors generation. Han skriver om kvinnorna, inte utifrån mormorsgestalten, utan som självständiga individer med egna liv. Hans mormödrar passas inte in i fyrkantiga persontypsmallar utan mormoderligheten är bara en av flera självklara delar av identiteten. Den här berättelsen om Elin och Rut är skriven med stor kärlek och en form av respekt som nästan känns ovanlig idag. Det handlar om det stilla livet, men också det stora i det lilla. Oscar Danielsson har stor berättarbegåvning och har gett sig i kast med en uppgift han gott och väl behärskar. Historien är en på samma gång stillsam och omstörtande betraktelse över livet, berättad med både allvar och charm. Det här är en bok som man mår bra av att läsa.

Margaret Drabble

Margaret Drabble: Den röda drottningen (2006).

Hennes nya roman tar oss med till 1700-talets hov i Korea, men också till dagens Seoul. Den röda drottningen, det är kronprinsessan Hyegyong som är en faktisk historisk person och som föddes i Korea 1735 och dog 90 år senare. Hennes liv är fyllt av dramatik, som hon har skrivit om i sina memoarer. De finns i flera översättningar  till engelska under 1900-talet. Margaret Drabble drabbades av de här memoarerna för några år sedan. Hon berättar i förordet om hur kronprinsessan intog hennes liv under läsningen och hur hon efteråt inte kunde släppa den gamla damen ur tankarna. Margaret Drabble är en författare som visat stor utveckling under sitt mer än 40 år långa författarskap. Hon överraskar fortfarande, i en annorlunda och fascinerande berättelse som är en njutning att läsa.

Kandidat

Nu har jag fått beviset på att jag faktiskt uppnått något. Idag fick jag mitt examensbevis för kandidatexamen från Växjö universitet. Skrivet i guld på tjockt präglat papper… Det ni! :-)

170 högskolepoäng är inlästa nu. Och bara VG på alla kurser (här i min egen blogg skryter jag så mycket jag vill…)

Om ett halvår ska magisterexamen vara avklarad, om jag lever och har hälsan.

Tanter kan!

 

kandidat

 

Boktorn

Idag tänkte jag på hur lockande det skulle vara med ett halvt friår, några månaders time-out utan några krav alls på att producera varken på jobbet eller på universitetet. Bara vara… Ja, för mig skulle det innebära bokläsning.

boktornDet här är den trave böcker jag har framför mig just nu och som jag tänkt läsa den närmaste tiden. Klicka på tumnagelbilden för att se vilka böcker jag har i mitt boktorn.

Den femte boken uppifrån är lite mörk och svårt att läsa titeln på. Det är "Kapten Corellis mandolin" av Louis de Berniéres. Jag läste hans "Fåglar utan vingar" förra året och blev mycket förtjust i den. Vilken bok!

Den åttonde boken nerifrån är "The last wanderer" av Meg Henderson, en skotsk författare som jag upptäckte när vi var i Skottland för ett par år sedan. Hon är också 50-talist som jag, och de böcker jag hittills läst har mest utspelat sig i Glasgow under början och mitten av 1900-talet men det gör inte denna, så det ska bli intressant.

Övriga böcker, uppifrån och ner, är: Jerker Virdborg: Försvinnarna. Siri Hustvedt: Vad jag älskade. Hjalmar Söderberg: Doktor Glas. Olle Sahlström: Don Emilios badkar m fl. de Berniéres. Kjell Westöö: Drakarna över Helsingfors. Helena Henschen: I skuggan av ett brott. Lena Bergqvist: Som en tjuv om natten. Alain de Beton: Statusstress. Sven-Erik Liedman: I skuggan av det förflutna + Ett oändligt äventyr. Michael Cunningham: The hours. Kertsin Thorvall: Jag minns alla mina älskare… Henderson. Douglas Coupland: Alla familjer är psykotiska. Håkan Nesser: Människa utan hund. Pat Barker: En annan värld. Jay Neugeboren: Galenskap och återhämtning. Franklin Foer: Fotboll förklarar världen. Lars Ragnar Forssberg: Fint folk. Brian Greene: Det stoff varav kosmos väves.

Lite gammalt och lite nytt, som synes. Jag räknar med att de ska hålla mig sysselsatt ett tag men också hålla hjärncellerna igång. En del är nog ganska lättläst medan annat är mer svårsmält och en och annan bok sådan att jag läser i den då och då, inte allt på en gång.