21 svar hittills, efter två dagar. Jag hoppas på fler. Idag har jag funderat på hur jag ska kunna sprida enkäten och kollat efter aktiva mailinglistor på Kanalen och Yahoogroups. Vilka fler portaler för mailinglistor finns? Vilka andra sätt finns att sprida min enkät, förutom att blogga om den?
Här finns min enkät om nätumgänge.
Det är något kusligt med det här sommarvädret som dröjer kvar fortfarande. I nästa vecka är vi redan i mtten av oktober och det är inte riktigt höst än. Klimatet har förändrats de senaste 40 åren så att medeltemperaturen stigit en hel grad i Sverige och medelnederbörden har ökat ett antal millimeter. Vi som bor vi kusten, vad kan komma att hända med oss? Och med världen?
Varför är brödet så mycket luft och så lite bröd? En vanlig limpa från bageriet eller affären består ofta av så mycket luft att man känner sig lurad när man handlar. Det känns som om en limpa innehåller 750 gram luft och 250 gram limpa. När man brer mackan med smör så blir det bara ett djupt hål i brödskivan och den sjunker ihop. Är detta produktutveckling?
Och varför finns det nästan bara färdigskivat bröd i butikerna? Vem vill ha det? Inte jag. Jag vill själv bestämma hur tjocka limpskivor jag ska äta till frukost och vill inte ha några standardvarianter på 8 millimeters tjocklek eller vad det kan vara. Men det är svårt att hitta bröd som inte är skivat när jag handlar i mataffären, då får jag gå till bagarn och handla. Vem hinner det i tid och otid?
Nu har nätenkäten legat ute ett dygn på nätet och jag har fått 16 svar. Vill du också göra den? Det skulle jag bli glad och tacksam för. För jag behöver många svar. Enkäten handlar om sociala relationer på nätet.
Jag har funderat mycket på hur jag ska nå ut, så att ni där ute ser den. Om du har någon bra idé om hur jag ska göra så kommentera det gärna här.
I morse kom brevbäraren med lyckan i handen till mig. Jag fick en bok jag länge sett fram emot. Paul Austers nya "Dårskaper i Brooklyn". Den kommer ut den 18 oktober men eftersom jag ska recensera den till tidningen så får jag den lite i förväg. Av hans tidigare böcker har jag bara läst "New York-trilogin" och "Orakelnatten" men är helt såld. Precis som massor med andra läsare.
Innan jag börjar läsa den här måste jag läsa ut den bok jag håller på med, "Främling på tåg" av Jenny Diski. Det är en slags essä i bokform om maratonresor på tåg i USA. Mycket välskrivet, spritiuellt och intressant. Det är den första av hennes böcker som jag läser och jag kommer nog att läsa fler sedan.
Äntligen är jag klar med min enkät om socialt umgänge på nätet. Den har frågor om hur våra umgängesvanor förändrats sedan vi börjat umgås på nätet. Resultatet från enkäten ska jag använda till min C-uppsats i sociologi i höst. Så svara gärna!!
Varför är Stureplan så ointressant? Var ligger Stureplan förresten? Finns Stureplan?
Tendens i P1 idag handlar om bloggar och en av dem som intervjuas är Resumés chefredaktör Viggo Cavling. Han berättade om vad han bloggar om och varför, och inte minst varför man bör läsa hans blogg. Han skriver tydligen (nej jag har inte läst hans blogg annat än dagens inlägg) om mediebranschen i Stockholm, närmare bestämt om vad som händer kring Stureplan. Och han menade i programmet att det "närmast vore tjänstefel" att inte läsa hans blogg om man är i mediebranschen, för att det är det som händer kring Stureplan som är viktigt och intressant. Och det är det säkert för dem som är där och ingår i den hajpade världen, men jag tror att den världen egentligen är väldigt liten. Alla vi andra som lever våra vanliga liv, bloggar och äter och jobbar och sover… för oss är det annat som är viktigt. Och det livet i Vingåker, Vuoggatjålme, Värnamo eller Västrum är precis lika viktigt som livet kring Stureplan.
"Alla" bloggar ju nu, inte minst politiker. I programmet var det en kommunikationskonsult (minns inte namnet nu) som tror att många politikernas bloggande kommer att ebba ut snart eftersom de inte kommer att orka med att blogga i längden. Säkert sant, tror jag. För att blogga krävs skrivarglöd, det känner även jag. Och ibland saknas den glöden, särskilt när jag redan skrivit mycket i jobbet eller på studieuppgifter. Fast sådana dagar som idag, när jag sitter i bilen de 19 milen mellan Växjö och Västervik, då kommer jag på massor med intressant jag vill blogga om men väl hemma har tankarna ersatts av nya, som t ex vad vi ska ha till middag eller att jag måste komma ihåg att sätta igång tvättmaskinen och sådant.
Ja ja, livet lever sig självt…
Jag tror att jag helt enkelt har otur på resor.
Idag var jag och min förra studiekamrat i Växjö tillsammans, för att prata med dem i årskullen efter oss på ledarutbildningen som också ska skriva 20-poänguppsats. Efteråt hade vi tänkt äta lunch i Växjö men ville inte åka in till centrum. Först kollade vi i universitetets matsal men där var det inget som lockade. Då åkte vi ut till Evedal, vid vandrarhemmet, där det också finns en restaurang. Den var abonnerad av ett sällskap idag så där fick vi ingen mat. Sedan åkte vi vidare till ett matställe utmed vägen, ett par mil från Växjö på hemvägen, där det alltid är öppet. Där var det strömlöst och ingen varm mat. Då bestämde vi oss för att vänta till Virserum, 4-5 mil bort, där det finns en servering som jag tidigare sett. Men den var stängd för säsongen och pizzerian i byn var också stängd. Då åkte vi vrålhungriga vidare hemåt och stannade vid ett gatukök i Målilla, halvvägs hem (tio mil kvar) och tog lite föda. Jag åt en vegetarisk burgare med mos.
Vi bestämde att vi ska gå ut och äta lunch en dag här hemma i Västervik i stället.
Idag har jag läst vidare i Emile Durkheims bok "Självmordet", läst ut den och skrivit klart uppgiften på den. Han gör en lysande analys av samhället, en analys som håller än idag. Om man bortser från det han skriver om kvinnor. Till exempel så här: "Kvinnans sexuella behov har en annan karaktär än mannens; eftersom hennes intellekt i allmänhet är mindre utvecklat, ligger de också mer på det kroppsliga än på det andliga planet." Därför menar den gode Emile år 1897 att samhällets sociala kontroll av vår sexualitet inte behövs för kvinnor eftersom vi kvinnor ändå inte är intresserade av sådant. Däremot skriver han att "Äktenskapets kontrollerande funktion innebär för kvinnan en inskränkning utan fördelar".
I sin samhällsanalys skriver han "Ju mer man har, desto mer eftersträvar man att få, eftersom de behovstillfredsställelser man upplevt endast stimulerar utvecklingen av nya behov." Därför blir människan olycklig när hon får för mycket av det goda och aldrig kan bli tillfredsställd. Förutsåg han dagens konsumtionssamhälle, tro?
Emile Durkheim är en av sociologins grundare, en ansedd akademiker, smart och oförvägen, med geniala idéer. 1897 skrev han boken "Självmordet", en klassiker inom ämnet sociologi. Den läser jag just nu som kurslitteratur.
Han har mycket klokt att säga och man måste komma ihåg att den är präglad av sin tid. Han skriver så här om kvinnor: "Hon har mycket få rent sociala behov och kan lätt tillfredsställa dem. Fromma andaktsövningar och några husdjur att ta vård om räcker för att fylla den äldre ogifta kvinnans liv." Mannens sociala jag är däremot "mer komplicerat och utvecklat". Håhå jaja, tänk som det var…
I övrigt är boken jätteintressant. Men tänk att man för bara hundra år sedan faktiskt såg på kvinnor på detta sätt, på fullt allvar! Idag kan man ju fnissa lite åt det, men det handlar ju om djupt rotade attityder som inte helt är borta än men som tar sig andra uttryck förstås.
I boken konstaterar han också, vilket jag tycker är framsynt, att äktenskapet är bra för mannen men inte för kvinnan. Redan då såg han fällan som (dåtidens) äktenskap innebar för kvinnor, där kvinnor förminskades medan mannen lyftes. Det kan man överföra på dagens samhälle där kvinnor fortfarande i stor utsträckning dubbeljobbar, både borta och hemma, betydligt mer än män.
Hela tiden handlar det förstås om generaliseringar, om hur det är i allmänhet och säkert fanns det en del jämställda äktenskap även på den tiden.