Nu har vi haft sommar så länge så nu får det gärna bli höst.
Jag gillar hösten, och framför allt början på hösten som nu. Det känns som att jag går in i en kreativ och produktiv fas nu, jag sätter igång med saker och det känns lätt. Hösten är en bra tid att starta projekt av olika slag.
Jo, det är fint. Och så gillar jag sådana här lite kyligare men friska dagar, som idag, det känns klart och rent, och inte så kvalmigt.
Nyss fick jag veta på telefon av sambon att BK Dominos farmarlag gjort två riktiga brakförluster i dagens matcher. De spelade i Partille och i Lerum, och motståndarna var uppenbarligen bättre.
BK betyder bowlingklubben.
När jag sa till honom att "det är ju bara på lek" så får jag förstås veta att det här är blodigt allvar. Och det är det väl när man utövar sporter och tävlingsidrotter antar jag. När jag gick i skolan på stenåldern, då hette det lek och idrott på schemat, sedan blev det gymnastik. Men med tanke på alla de pengar som sporten hanterar och all den alkohol som flödar i tävlingssammanhang, för att fira vinster eller trösta sig efter förluster, så visst är det på blodigt allvar.
Jag hatar fartdårar. Idag kunde jag blivit påkörd bakifrån av en som kom i våldsam fart när jag åkte hem från Växjö. När han (för det var det säkert, det var en röd låg sportbil) kom ifatt mig bakifrån på en 90-väg blinkade han med helljuset några gånger, antagligen för att tala om för mig att "här kommer jag och kör fort så akta dig bara" och sedan svepte han förbi mig tätt utmed sidan. Det kändes som han höll 150 km/h minst, men det är svårt att avgöra. Jag blir så arg på sådana, riskera både sitt eget och andras liv!
Första dagen på jobbet efter semestern idag. Det var OK. Till och med lite roligt att börja igen. Men jag hade gärna haft en vecka till hemma.
Mobilen har jag fått tillbaka med posten idag.
Tidigt i morgon bitti bär det av till Växjö igen.
Vid middagstid i lördags åkte jag iväg på helgens nostalgitripp. Jag körde bil (apropå italienska). Vägen gick över Vetlanda, Värnamo och Smålandsstenar till Falkenberg. Det är mycket timmerbilar på vägarna, både i Småland och Halland.
Mitt inne i Småland stannade jag på en OK-mack, tog en hamburgare och en kopp odrickbart kaffe. Sedan gick jag på toaletten och kissade, reste på mig, spolade, drog upp jeansen och plötsligt såg jag något svart som försvann ner i toalettspolningen. Det var bilnyckeln! Den hade åkt ur jeansfickan. Gissa om jag blev chockad.
När jag startade i lördags hade jag åkt genom halva stan innan jag kom att tänka på att jag borde nog ta med mig extranyckeln till bilen eftersom jag skulle åka så långt bort. Så jag åkte hem och hämtade den. Jag undrar om jag har ett sjätte sinne??
Men den extra bilnyckeln var inlåst i bilen på mackens parkering. Jag var nog ganska hysterisk för jag fick snabb hjälp av en mycket snäll man på macken som bröt upp dörren en bit, fick in en bit ståltråd och drog upp låsknappen med den. Tack för hjälpen!
Jag var ganska skärrad ett bra tag efteråt.
När jag kom fram stannade jag till några minuter vid min gamla skola först och tog några bilder. Jag var lite fundersam på om jag verkligen skulle hitta på småvägarna hem till mina föräldrar sedan, jag har inte åkt där särskilt ofta de senaste 30 åren. Men det verkar sitta i ryggmärgen, jag kände igen mig i kurvorna och vägkryssen och visste precis hur jag skulle åka.
I Falkenberg träffade jag min gamla klass från mellanstadiet, vi gick ut sjuan 1967. För 38 år sedan. Det var sååå roligt att se dem igen. Det är 13 år sedan sist, när vi hade 25-årsjubileum. När jag kom hade de andra redan samlats. När jag gick runt och hälsade så sa jag att ”nu ska vi se om jag kommer ihåg vem som är vem” och det gjorde jag. Vi åt gott tillsammans och pratade hela kvällen, och kom ihåg en massa saker som hänt när vi var barn och gick i skolan. Det var så himla kul att träffas igen.
I Varberg i går har jag träffat en annan barndomsvän, Anna, som jag inte sett på närmare 35 år. En överväldigande och härlig upplevelse. Vi har känt varandra sedan vi var fem och sex år gamla. Hon var sig precis lik! Och hon sa detsamma om mig. Och visst är vi samma människor fast vi mognat, åldrats och blivit visare.
Vi pratade, gick en långpromenad, pratade, åt middag och plötsligt var klockan halvelva på kvällen.
Jag är ganska överväldigad, på något sätt.
Jag har åkt 84 mil på tre dagar, och gjort av med 56 liter bensin.
Fyra gånger har jag kört fel och fått vända om, ena gången blev det fem mil extra. De andra gångerna har det varit några kvarter bara.
När jag skulle åka hem idag åkte jag ifrån mobilen! Mor lovade skicka den direkt.
Vägen hem gick över Växjö och dagens föreläsning.
I morgon börjar jag jobba igen efter semestern.
Min sambo sitter och läser bloggar som aldrig förr, sedan ett par timmar. Han säger att han gör det för att han har tråkigt annars ikväll. Han har kollat sin e-post, hållit på med sin hemsida en timme och lärt sig ett nytt portalsystem, zappat mellan tv-kanalerna och där finns inget intressant att se. Så vad ska han göra medan jag sitter och skriver på min studieuppgift? Läsa bloggar förstås. Men eftersom han inte har någon egen blogg så får förstås jag blogga om det i stället… Han kanske borde skaffa sig en egen blogg, som så många av oss andra.
När jag frågar honom om han tycker det är tråkigt eller kul att läsa bloggar svarar han att han klickar sig vidare från den ena bloggen till den andra och följer olika intressanta länkar. Då är det inte tråkigt utan roligt och intressant. De enda han inte stannar på är dem med mycket reklam.
Jag dräller omkring här hemma idag och vittjar garderoberna efter något att ha på mig i morgon. Då ska jag på klassträff hemma i Falkenberg. Det är 38 år sedan vi gick ut sjätte klass i Ljungby skola. Det har varit ett par klassträffar, den första 1992 och då var jag med, och så någon senare som jag inte kunde åka till. Men nu ska det bli av och det ser jag verkligen fram emot. Men vad tar man på sig när man är 50+ och ska träffa människor som jag egentligen inte känner idag, men kände som barn? Något enkelt och inte för pråligt, bekvämt men ändå snyggt, inte för mycket vardagsstil men ändå inte alltför elegant. De flesta av mina kläder ryms nog inom detta, utom jeans och t-shirt. Lösningen blir nog linne. Jag gillar linnekläder, i enkla modeller och behagliga att bära. Sedan beror det lite på hur varmt det är i morgon kväll. Dagens sommarhetta kanske vänds i höstskyla. Vem vet? Samtidigt är ju inte kläderna särskilt viktiga, när vi väl träffas spelar det ingen roll längre. Det jag egentligen funderar mest på, det är: hur blir det att träffas igen? Är det någon jag inte känner igen direkt?
Det blir en riktig nostalgitripp för mig i helgen. När jag ändå är hemma hos föräldrarna ska jag också passa på att träffa en annan gammal barndomsvän, som jag inte träffat på drygt 30 år. Lite nervöst, men framför allt roligt. Så Anna, jag kommer på söndag eftermiddag, var så säker.
Näst sista semesterdagen idag. Nästa vecka är det grottekvarnen som gäller igen. Men det blir nog kul för det brukar det vara när man kommer tillbaka efter några veckors ledighet. Även om det fortfarande är sommar ute.
Det känns som om jag har gjort allt och ingenting under min semester i år. Ingen större helhet utan en massa småbitar. Jag har både hunnit slappa rejält och vara effektiv och fått saker gjorda. Till exempel tavelhängning, städning, omplock i bokhyllor och sånt. Det där som jag annars gärna skjuter upp tillsvidare. Men det bästa av allt är att få råda över sin tid själv och kunna sova länge på morgonen om jag bestämmer mig för det.
När jag åker de 37,6 milen fram och åter till Växjö så blir det ganska tröttsamt ibland. Vissa dagar startar jag tidigt, som idag, vid halvåtta på morgonen och dår är jag inte särskilt pigg. I andra sammanhang gillar jag att ha tyst omkring mig men för att hålla mig vaken i bilen krävs det något utöver trafiken som pockar på min uppmärksamhet. Därför lyssnar jag på P1 en hel del. Men på en del vägsträckor inne i Smålandsskogarna är radiomottagningen ganska störig och ibland på hemresan är det repris på ditresans program. Så då blir det musik från cd.
Det krävs en speciell musik för bilåkning när man är ensam. Den måste vara medryckande, sångarna ska ha en kraftfull och bärande röst som gör sig bra på ganska hög volym, och dessutom ska det vara både lite dunk och lite stråkar. Då duger inte disco eller ballader till exempel.
Sedan vi köpte bilen förra året har vi bara haft ett album med oss, Pinks Floyds "Pulse" som vi har i dubbel upplaga. Det är den mest perfekta bilmusiken. Men nu har jag lyssnat på den fram och tillbaka under de senaste veckorna så idag har jag i stället lyssnat på ett album med italienska schlagers. Italienska är ett underbart vackert språk och italienska schlagers är känslosamma och gripande. Jag förstår knappast något men det gör inget. Det är låtar som "Pazza idea" med Patty Pravo, "E penso a te" med Bruno Lanzi och "Perche lo fai" med Marco Masini på ett samlingsalbum jag köpt billigt någon gång.
Jag tror att det är något med det italienska språket som gör det så medryckande. Jag gillar att nynna med i musiken, det får mig att känna mig levande. Det är också något med bilens slutna rum som förvandlar både musiken och mig till något annat än hemma i vardagsrummet. Undrar om det hörs utanför bilen, t ex när jag passerar genom Virserum eller Målilla?
När jag lyssnat på de italienska låtarna idag så slog det mig att trots att jag aldrig lärt mig ett dyft italienska är det ändå en massa ord i sångtexterna som jag fattar vad de betyder. Både de riktigt enkla som amore, casa, quando, bella, rosso, aqua, notte, giorno etc. Och lite till. I en av låtarna sjunger sångaren i början "Quando el gente dorme…" och det klart att det måste betyda "När folket sover". Och så tror jag att pensando betyder "jag tänker" och soniando "jag hör" eller "det låter". Kan det stämma? (Inget fuskkoll i lexikon här). Men vad betyder "disparata ragazza"? Jag tror inte det betyder "desperat ragata" utan snarare "olika saker" eller "blandade orsaker" eller något sånt. Och "non e fa", kan det betyda "ingen har gjort"?
Jag skulle säkert kunna slå upp allt detta och ta reda på det, med lite jobb. Men då är inte känslan densamma längre nästa gång jag lyssnar på den här cd:n i bilen. Tror jag.
I eftermiddag var jag på jobbet och hämtade en laddning recensionsböcker som kommit de sista veckorna (jag har ju semester fortfarande). September är den månad som flest böcker ges ut tror jag. Men jag fattar inte varför. Läser vi mer i september?
Det jag ska läsa den närmaste tiden är (utgivningsdatum inom parentes):
Dennis Lehane: En drink före kriget (13/9)
Val McDermid: Andras plåga (13/9)
Leif GW Persson: Linda (14/9)
Annika Bryn: Brottsplats Rosenbad (12/9)
Dilsa Demir-Sten: Stamtavlor (19/9)
Jenny Diski: Främling på tåg (20/9)
Mumme Mushallah: En briljant bokidé (utgiven)
Henrik Bromander: Hur vi ser på varandra ((utgiven)
De flesta har jag beställ men ett par är extra utöver beställningen men jag ska försöka hinna med dem ändå. Fyra av dem är deckare, och av dem ser jag mest fram emot Denis Lehanes nya.
Innan jag börjar med någon av dess ska jag läsa klart Nick Hornbys nya som heter "Fallhöjd". Den är lika bra som hans tidigare.