I eftermiddag åkte vi till en nyöppnad större affär i stan. Jag var intresserad av en viss vara som givetvis skulle säljas extra billigt idag på öppningsdagen. När jag kom dit träffade jag på ägaren som genast tog upp det faktum att VT (tidningen där jag jobbar) inte kom dit på förhandstitten i går kväll men jag förklarade att jag dels har semester, dels att det nog skulle blivit för mycket reklam att göra något redaktionellt i tidningen om öppningen idag. Men då menade han att det "någon gång borde vara något positivt i tidningen". Själv funderar jag på hur positivt det är om man ser det objektivt. Till exempel om det upplevs positivt av konkurrenterna inne i centrum, de mindre butikerna. Jag menar att det är ju lätt att bara utgå från sig själv. Dessutom tycker jag att det är dålig stil att komma och ställa krav på egna fördelar. Det känns olustigt och jag lär knappast handla där igen.
Mig påminner det också om en attityd som många har här i stan, att det nästan är allas skyldighet att gå på speedwaymatcherna i Västervik (en match pågår just nu, tror jag) för att stödja det lokala laget. Varför skulle jag göra det? Eftersom jag inte är det minsta intresserad av speedway så går jag förstås inte på matcherna. Speedwayklubben har, eller har i alla fall haft, en problematisk ekonomi. Men har man inte kunnat sköta det så att ekonomin går ihop får man väl ta konsekvenserna av det. Varför skulle idrottsklubbar på elitserienivå vara berättigade till stöd? Att t ex kommunen stödjer idrotten på korp- och fritidsnivå är väl helt OK, så att folk kan motionera. Men varför ska verksamhet på en sådan nivå hållas under armarna om det inte bär sig? Var går gränsen mellan företagsverksamhet och idrottsklubbar som drivs företagsmässigt?
Varför är idrott en sådan helig ko i Sverige? Är speedway förresten idrott??