Tankarnas hotell

Ikväll har jag kokat lingonsylt under mycket improviserade former. Men allt går, om man vill.

På förmiddagen hade jag en extrakurs på folkhögskolan där jag annars undervisar på journalistutbildningen. Kursen var klar vid lunch så i eftermiddag var jag ute i skogen utanför Vetlanda och plockade bär. Drygt en liter lingon och åtta deciliter blåbär blev det.

Min tanke var från början att jag bara skulle rensa dem och låta dem stå i hinken tills jag åker hem på tisdag. Men så började det regna och bären blev blöta och när jag rensade dem ikväll insåg jag att de inte skulle klara sig så bra i två dagar i en hink.

På skolan finns gästhem där vi som är timlärare bor när vi är här. Det är som ett vanligt hotell, men uppdelat på ett antal hus.

I varje hus finns tio hotellrum plus ett litet pentry med kylskåp, två spisplattor och diskho. Som tur är finns det en kastrull också, så att man kan värma sig tevatten eller annat vid behov.

Här i Holsby finns en liten servicebutik och jag gick dit för att köpa socker. Vanligt socker fanns inte så det blev pärlsocker. Det går det också, det vet jag nu. Jag hade inga decilitermått utan höftade lite.  Kastrullen i pentryt var tillräckligt stor för att precis kunna koka sylten utan att det kokade över. Och av en snäll människa fick jag två överblivna kakburkar i plast.

När man kokar sylt ska man hälla upp den direkt på varma steriliserade glasburkar, för att få bra hållbarhet. Men sådana burkar hade jag ju inte med mig. I stället diskade jag ur kakburkarna med så hett vatten som fanns i kranen, kylde ner sylten och hällde sedan upp den i kakburkarna. De får stå i kylen tills jag ska hem på tisdag. Man kan koka om sylt så det kanske jag gör när jag kommit hem, och då häller den på glasburkar i stället. Men nu håller den sig i alla fall, och blir bra att äta i vinter.

Så här ser vår gräsmatta ut nu. Natten till i tisdags kom vildsvinen tillbaka. Vi hade ett mindre besök i våras men det var bara ett par kvadratmeter som bökades upp då. Nu är det många.

När vildsvinen bökat är det som en illa plöjd åker.

Fastighetsägaren har nu satt upp ett lågt elstängsel runt gräsmattan, och sedan dess har de inte återkommit. Hoppas vi slipper dem nu.

Det är många vildsvin i rörelse här. De flesta grannar som inte har elstängsel har haft dem i trädgården nu.

För två år sedan hade vi dem här varenda natt i ett par månader.

Äntligen! Nu har vi varmvatten igen hemma. I två och en halv vecka har vi varit utan. Först två dagar helt utan vatten, sedan drygt två veckor med bara kallt vatten.

Det som hänt är att det en dag plötsligt kom in jord i vattenledningarna, tidvis var det tjock lera som kom ur kranen. Vi hyr vår bostad i ett gammalt hus på landet och hyresvärden var borta när det hände men kom hem nästa dag och till slut fick vi rent kallt vatten i huset igen. Men det har tagit tid att få ordning på allt. En ny brunn har grävts och nya ledningar har dragits fram. Att vi inte haft varmvatten beror på att vårt varmvatten värms upp i pannan när vi eldar och där upptäcktes till slut att de rören var igensatta av lera. Nu får vi stället varmvatten genom en varmvattenberedare.

En vecka var vi bortresta, så då tänkte vi inte på det. Vi har hela tiden kunnat duscha hos hyresvärden, som bor i ett grannhus. Men det är inte särskilt kul att gå hem till andra och duscha, och anpassa sig till det. Det känns också som att man gör intrång i andras privatliv även under sådana här omständigheter. Vi har därför duschat hos andra också, och badat i havet några gånger. Och värmt vatten i vattenkokaren till handdisken.

Hur som helst så har det varit en obekväm erfarenhet, samtidigt som det naturligtvis får oss att fundera på hur bekvämt vi normalt lever. Och förväntar oss kunna leva. Massor av människor i världen har dålig tillgång till vatten och skulle vara tacksamma för en kran med kallvatten hemma i köket. Än mer för att kunna duscha varmt varje dag.

Men vi, i vårt moderna samhälle, förväntar oss förstås att vi ska ha rinnande varmt och kallt vatten hemma hela tiden. Annars vore det inte en fullvärdig bostad i Sverige.

När jag var fyra år gammal i slutet av 1950-talet flyttade vi till en nybyggd villa. Innan bodde vi i ett omodernt torp utan vatten inne. Mamma hämtade vatten i hinkar från brunnen. Vi flyttade in i början av december och mamma tog med min tvåårige lillebror och mig till källaren och visade att vi hade rinnande vatten inne. Jag minns fortfarande hur fantastiskt vi tyckte att det var. Och säkert gjorde hon det också, med fyra barn i familjen och all möda hon lagt på att bära vatten till tvätt, städning och matlagning tidigare.

Vi hade förstås sett rinnande vatten inne hos andra förut, men det minns jag inte. Bara det ögonblicket när mamma drog på kranen i källaren och sköljde av våra stövlar.

Ja, jag är tacksam för att jag lever nu, med vatten i kranarna inomhus, både varmt och kallt.

Oj vilken sommar jag haft! Jag har fått vara med om så mycket, lärt mig mycket nytt, träffat så många snälla, roliga och intressanta människor och framför allt mina barn. Även om det regnat mycket så stör det mig inte, vädret kan vi ju inte göra något åt.

Nu är det dags att börja jobba på allvar igen. Fast jag har jobbat en hel del under sommaren, bland annat haft deadline på ett bokmanus den sista juli och det var intensivt in i det sista.

Jag gillar hösten, men hoppas att den ska dröja lite till. Det som är bra med hösten är att livet ofta lugnar ner sig lite, man kommer in i gamla vanliga rutiner (jag är nog till stor del en vanemänniska) och luften blir krispigare. September och oktober är bäst, med skördetid och fina färger i naturen.