Tankarnas hotell

God blåbärskaka

Man behöver ju inte göra sylt av alla blåbär. Ganska många gånger, när det varit fina bärår, har jag gjort den här blåbärskakan. Den heter Blåbärsrutor och receptet är från någon tidning på 80-talet.

bluecake2

Blåbärsrutor
3 ägg
2 dl socker
100 gr kesella eller 1 dl filmjölk
50 gr smör, rumsvarmt
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1,5 tsk vaniljsocker
2-3 dl blåbär
1 dl finhackade nötter

Vispa ägg och socker poröst. Tillsätt kesella/fil och smör. Rör till en jämn smet.
Blanda vetemjöl, bakpulver och vaniljsocker. Rör ner det i smeten.
Häll ut hälften av smeten i en form, c:a 20×30 cm. Fördela blåbären på smeten och häll resten av smeten ovanpå. Strö över de hackade nötterna.
Grädda i 200 grader i 15-20 minuter.
Skär upp kakan i rutor och låt de svalna på galler.

bluecake1

Jag brukar grädda kakan på bakplåtspapper i en mindre långpanna som är c:a 25×32 cm. Då blir den lite tunnare.

larv

En vacker larv hittade jag idag i dillen i trädgårdslandet. På mitt Flickr finns några närbilder.

Andra bloggar om: blåbär

Hemkört

Numera är det nästan bara landsbygdsromantik i min blogg. Även idag.

blue1aug

Ännu mer blåbär blev det från skogen idag. Tre liter plockade jag på ett par timmar medan maken plockade drygt lika mycket kantareller. Vi trodde inte att det skulle finnas så mycket kantareller eftersom det inte regnat så mycket de senaste dagarna, men det gjorde det.

middag1aug

I dagens middag är det inte mycket som är köpt från affären. Jag gjorde en köttfärssås på lammfärs, kantareller och lök och sallad på slätbladig persilja. Från trädgårdslanden kommer potatisen och dillen som den kokt med, löken, persiljan och kryddorna i såsen. Kantarellerna från skogen. Det köpta är lammfärsen och grädden i såsen. Och faktiskt också lingonsylten, för vår egen från förra året tog slut i våras och än är årets lingon inte mogna. Men det blir de snart har jag sett.

Idag hittade jag också den första röda tomaten på mina plantor.

Onsdagslyx

Vad ska man lyxa till med på sommaren om inte lite lyxig mat på restaurang. Efter jobbet ikväll var vi varken sugna på fil eller macka till kvällsmat så vi bestämde oss för att gå ut och äta i stället. Efter lite strosande i stan, och menyspaning, hamnade vi på restaurangen Två möjligheter på Strömsgatan i Västervik. Där åt vi supergod mat, och är så nöjda.

Jag åt grillat nötinnanlår och hjortracks med rödlöks- och jordgubbsmarmelad plus en varm sallad med sojabönor, spenat och bakad cocktailtomat, serverat med rödvinssås. Superbt!

Maken åt marinerad vildsvinsrygg med vattenmelonsalsa, svartrot, mandelpotatispurÃ© och portvinssås. Lika gott det, säger han.

Min efterrätt: Gräddig lakritscylinder med hasselnötskross, likör- och kolakräm och kalla hallon. Detta är den näst bästa efterrätten jag ätit. Den bästa är sonens panacotta.

Makens efterrätt: Blåbärspirog, chokladsorbet, plus jordgubbar och blåbär i vitchokladsflarn med peppar.

Tyvärr blev efterrättsbilderna lite korniga. Vi satt utomhus och det började bli skumt då.

Till maten drack jag ett glas Fairview Pinotage (rött vin) och maken en Mariestads öl.

Mängder av blåbär

Skogen är full av mat. Blåbären har mognat och i år är det ett överflöd av bär i skogen. Överallt. Det är bär på det mesta riset, och ganska rikligt dessutom.

På en dryg timme plockade jag två och en halv liter en liten bit in i skogen. De är stora och fina. Maken hittade lite kantareller.

Två och en halv liter blåbär har jag plockat idag.

Till varje liter blåbär tar jag cirka 4 deciliter socker (syltsocker med pektin i) som jag varvar i grytan. Det värmer jag lite sakta på spisen och sedan får det sjuda i en kvart ungefär. Jag rör om då och då, men vill man ha så hela bär som möjligt så skakar man bara lite på grytan ibland.

Jag fryser alltid in sylten så jag använder inte konserveringsmedel. Samtidigt som bären kokar värmer jag glasburkarna i ugnen på drygt 100 grader. Då blir de varma så att jag kan hälla i sylten direkt när den är klar.

Idag blev det sex burkar blåbärssylt i varierande storlek.

Faktiskt har jag hunnit lite till denna lördag. På förmiddagen skördade jag en hel del av dillen i landet. Ikväll har jag klätt om en fåtölj. Fast det är inte så avancerat som det låter. Jag har bara fållat en tygbit och sytt lite så att jag kunde trä på tyget på den gamla dynan. Det är en minst 15 år gammal Ikeafåtölj och dynan är ganska sliten nu. Tyget är ett ljusgrönt rutigt möbeltyg i ylle och är en stuvbit från Erikshjälpten för 30 kronor. Ett fynd, tycker jag.

Så blev fåtöljen. Den känns nästan som ny nu.

Jobbar igen

Nu är jag inne i jobblunken igen, efter fyra dagar. Första dagarna gick lite på reducerad fart men nu känns allt som vanligt igen. Vad fort en månads semester går…

Dagarna flöt iväg och jag fick gjort ett och annat som jag hade tänkt, annat blev inte gjort men det hinns väl med senare. Det bästa med semester, förutom barnens besök, har varit att bara vara hemma och kunna göra vad jag vill. Ta en runda i trädgården, sitta i skuggan och läsa, få en kopp kaffe av maken, hänga tvätten, ta en promenad. Lugnt och fint alltså.

Mördarsniglarna ska bort

Nu har de döda mördarsniglarna förpassats till sopsäcken. Vi har dränkt dem i ättiksvatten på kvällarna, men nu var det uppenbarligen dags att byta vatten i hinken för det luktade inte gott ikväll.

Bekanta som jag talat med om mördarsniglar säger att det bästa är att lägga dem i soporna, så att liken sedan bränns upp. Kastar man dem i naturen så äter andra mördarsniglar de döda liken, och växer på sig, har jag fått veta. Och jag är benägen att tro nästan vad som helst om dessa äckliga stackars varelser.

Mer sommarläsning

Sista semesterdagen och kanske sista sommardeckaren? I morse avslutade jag ”Jessika Jungs saknad” av Elisabeth Gilek. En svensk debutant från 2006. Den börjar bra och infallsvinkeln är intressant, nämligen en ung kvinna, efterlevande sambo till en mördad väktare i Stockholm. För att motverka att bli galen av sorg börjar hon själv leta efter mördaren. Berättelsen är lite virrig och rörig, och det är på ett sätt OK, för det känns som att det nog är så det skulle kunna vara för den som chockas på detta sätt. Men på slutet tar virrigheten överhanden och det blir för mycket. Författaren borde nog han hållit sig till en lösning i stället för att dra upp flera villospår innan vi kommer till slutet, det hade blivit ett bättre slut då. Dessutom tycker jag att vi inte riktigt får klarhet i upplösningen, och det förväntar jag mig i en deckare.

Innan dess läste jag ”Arthur och George” av Julian Barnes. Det är en berättelse om ett faktiskt rättsfall i England i början av 1900-talet. Advokaten George Ejdali i Birmingham döms till sju års fängelse för att ha skrivit anonyma brev och lemlästat djur. Han döms utan bevis, bara på indicier. När författaren Arthur Conan Doyle får upp ögonen för detta inser han att det är ett justitiemord och tar sig an fallet. Hans arbete leder till att advokaten rentvås offentligt. Det är välskrivet och intressant, inte minst för att det bygger på verkligheten. Men ibland lite för långdraget. Dock väl värd att läsa.

Vi bor i ett skafferi

Fem liter kantareller och en liter blåbär på en halvtimme. Den lyckan kan man uppleva när man bor i skogens skafferi. Vi gick inte så långt från huset idag, det behövdes inte. Blåbär finns det massor och de små kantarellerna lämnade vi kvar på tillväxt. Har vi tur finns de där även nästa helg, och har blivit större.

Av skörden blev det kantarellmiddag på svampstuvningsmackor och snart äter vi ostkaka med nykokt blåbärssylt och grädde. Ändå blev det svamp kvar till flera infrysta portioner. Och detta var första gången vi var ute i svampskogen i år. Vilken lycka!

Det är inte bara skogen som är ett skafferi. Framför vår trapp står ett stort gammalt körsbärsträd och nu har körsbären mognat. I massor!

Även min gamla pelargon verkar trivas. Den har blivit riktigt frodig i sommar och nu har den nya knoppar. För flera år sedan fick jag den av en tidigare granne och vi har haft den vid stugan varje sommar. Men här trivs den bättre, det ser jag.

På mina tomatplantor har jag nu 67 tomater på tillväxt. Mer om min odling på odlingssidan.

Andra bloggar om: kantareller, blåbär, tomater, trädgård, odling

Italienska skor och sniglar

Sommardagarna försvinner fort. På måndag är det dags att börja jobba igen. Och i trädgården har vi nu fått mördarsniglar. Grannen och jag har dränkt dem i såpvatten med ättika i. Hur ska man bäst göra?

Nyss läste jag ut en roman av Henning Mankell, ”Italienska skor”. Vad bra han skriver. Fängslande, varmt och ändå med glimten i ögat. Den här romanen handlar om en snart 70-årig man som bor isolerat på en ö i skärgården. En vinterdag kommer en kvinna med rullator till hans ö, han ser henne när hon står på isen. Det leder till en resa i ett vintrigt Sverige, och hans liv får ett nytt och oväntat förlopp.

Andra bloggar om: mördarsniglar, Henning Mankell

Jag målar igen

Sedan igår har jag målat delar av våra tak i bostaden. Det är tre fläckar från gamla fuktskador som fanns kvar, två i vardagsrummet och en i hallen. Nu är de nästan helt borta. Fuktskadorna är lagade sedan länge.

Först sprejade jag på fläckarna med en grundfärg för att skadorna inte ska lysa igenom. Sedan har jag strukit två gånger på alla ställen. På ett ställe syns det fortfarande lite igenom färgen, så det blir nog en sista strykning där i morgon.

Annars är jag väldigt nöjd med resultatet. Det är stor skillnad.

Efter. Plasten som täcker väggarna är fortfarande kvar. — Efter. Det syns lite fortfarande. Plasten som täcker väggarna ärÂ kvar än.