Trad är ett vanligt begrepp bland sjöfolk. Det betyder ungefär resrutt och används för att beskriva resan i grova drag, alltså inte exakt. Ordet kommer troligen från det engelska ordet "trade".
Under de tre åren till sjöss hann jag se mig om i världen och har besökt både Afrika, Asien och Amerika. Men det blev också många hamnbesök i europeiska hamnar.
Min första resa gick till Medelhavet som telegrafistelev på M/S Vikingland. Efter några veckor i nordiska vatten stävade vi söderut över Biscaya i mitten av juli 1974. Första hamn inne i Medelhavet var Valletta på Malta den 17 juli. Där passade jag på att träffa en gammal brevvän Hon visade mig runt på ön.
Haifa och Ashdod i Israel var nästa anhalter. Där fick jag lära mig att vi skulle be om att passen inte skulle stämplas för de skulle det bli svårt att komma iland i en arabisk hamn. På hemvägen angjorde vi Pireaus i Grekland, Istanbul i Turkiet och Limassol på Cypern.
På Cypern rådde då utegångsförbud på grund av den pågående konflikten och krigshotet. Vi fick inte gå iland efter klockan sju på kvällen. För om oss vid kajen låg en finsk båt. Vi gick över till dem, fast vi inte fick sätta foten i land, egentligen.
Med M/S Arizona gjorde jag fyra resor. Tre till Västafrika och en till USA och Europa. Mest intressant var det förstås att komma till Västafrika, där jag fick möjlighet att besöka ganska många hamnar.
Första mötet med Västafrika blev Dakar i Senegal den 7 juli 1975. Sedan följde vi hamnstädernas pärlband utmed kusten: Buchanan, Abidjan, Tema, Cotonou, Sapele inne i Nigeria och tillbaka hem via i stort sett samma trad. Nästa resa på hösten blev i stort sett likadan.
Under min andra resa till Västafrika hade vi en fripassagerare ombord.
Under min tredje resa till Västafrika passerade jag ekvatorn, som ligger strax norr om vår destination Port Gentil i Gabon. Men något dop förekom inte ombord, så jag klarade mig undan mötet med kung Neptun.
En resa fram och åter till Västafrika, inklusive hamnbesök i Europa, tog ungefär tre månader. Första gången jag var mönstrad ombord hann jag med två vändor till Västafrika. Andra gången blev det bara en.
Läs mer om mina resor till Västafrika.
20 december mönstrade jag på igen, för att åka till USA efter några månader hemma på ledighet. Den 12 januari 1977 kom vi fram till Eastport i norra Maine, efter en stormig och sjösjuk resa. Under resan fick jag spänna fast min arbetsstol i det väggfasta skrivbordet i radiohytten för att inte kana iväg.
Vi skulle hämta potatis, men fick ligga på redden och vänta i ett par veckor, innan vi kunde komma till kaj. Först den 12 februari kunde vi lämna USA.
Eastport är en liten stad och ligger alldeles på gränsen till Kanada. Själva lastningen skedde i grannhamnarna Searsport och Winterport.
Vägen hem gick via Frankrike och Grekland.
Med M/S Kratos hann jag göra en resa genom Suezkanalen i juli 1977, med besök i Jeddah och Port Said.
Under hösten åkte vi runt på Nordsjön, i pendeltrafik mellan Rotterdam, Immingham, Halmstad och Göteborg. Varje vecka likadant. Göteborg på måndagen, Halmstad på tisdagen, Immingham på torsdagen, Rotterdam på fredagen, Immingham igen på lördagen. Men i november 1977 tillbringade vi en dryg vecka på varv i Rotterdam. Det blev ett avbrott i monotonin.
Där ligger La Valletta, hamnen på Malta. Andrestyrman står som han ska i fören på M/S Vikingland, den 16 juli 1974.
På redden med M/S Arizona utanför Port Harcourt i Nigeria den 5 augusti 1976. Ortsborna kom roende eller seglande och ville gärna göra affärer med oss.
En av alla hamnar i Västafrika, troligen 1976. Fartyget är M/S Arizona.
Efter USA-resan 1977 kom vi till Grekland med M/S Arizona. Vi låg i Eleusis utanför Athen från den 29 mars till den 18 april 1977. På långfredagen den 8 april gjorde några av oss en tur till Athen.
Ombord - Till sjöss som telegrafist 1974-77 © evagun.se. Kontakta mig Uppdaterad 2008-08-08